Subscribe via: RSS

  • Nov 22 Real Radio Show, New York City (NY), USA
  • Nov 24 R Bar, New York City (NY), USA
  • Nov 26 Plague/Asylum, Portland (ME), USA
  • Nov 27 Darq, Salem (MA), USA
  • Nov 28 Cafe DekCuf, Ottawa (ON), Canada
  • Nov 29 Cameron House, Toronto (ON), Canada
  • Nov 30 Central, Toronto (ON), Canada
  • Dec 01 Blue Room, Peterborough (ON), USA
  • Dec 02 31st Street Pub, Pittsburgh (PA), USA
  • Dec 03 Riviera Theatre, Three Rivers (MI), USA
  • Dec 04 TBA, USA
  • Dec 05 Dystopia/Bretz Bar, Toledo (OH), USA
  • Dec 06 Death By Audio, New York City (NY), USA

In-ut-sprut, från Pittsburgh till Beaver Falls (2010-12-03)

Pittsburgh, Pennsylvania på 90 minuter, helt otroligt!!! Eftersom vi fastnade i snöstormen i Buffalo så blev vi extremt försenade till giget i Pittsburgh. Arrangören var orolig över att vi inte skulle dyka upp, men fan den som ger sig! Det blev till att svida om i vår turnévan och göra makeup på guppiga småvägar så att vi skulle hinna i tid. När vi väl kom fram riggade och roddade vi på 5 röda och körde sen igång direkt med “Alpha Bravo”. 60 minuter senare satt vi i vår “vägriddare” igen på väg till ett motell strax utanför staden. Jag hade hoppats på att hinna med det lokala Andy Warhol-museet (född i Pittsburgh), men alla som varit på turné vet att det man får se mest av är vägmarkeringar, kvarteren kring spelstället samt hotellkorridorer. Synd och skam! Men jag har en känsla av att vi kommer att komma tillbaka snart igen!

Väl framme vid motellet, som låg i underbart namngivna men okända Beaver Falls, var vi hungriga som vargar. Vi blev tipsade om en diner som låg vägg i vägg med den lokala strippklubben. Trots att vi äntrade 2 minuter innan stängningstid med scenutstyrsel och full make-up så rörde barägaren och hans fru inte en min. De hade varit med om värre. För oss var det som att kliva rakt in i en filmscen. Den vithåriga bartendern, den kedjerökande och slitna frun, den tatuerade truckföraren med keps och alldeles för många ärr, samt den alkoholiserade f.d. fiskaren från Alaska. Efter att beställt cheeseburgers och fått in ett antal öl började vi förhöras av truckern Mike. I början trodde vi att det skulle sluta med slagsmål på parkeringen, men hans aggressiva frågor övergick ganska snart till att han började bjuda på öl och visa upp sina tatueringar och ärr. När ägaren till strippklubben kom in för att räkna sina pengar och dricka några öl så började vi undra hur den här natten skulle sluta egentligen. Det visade sig att han förutom sitt tvivelaktiga yrke hade ett förflutet som A&R på Sony och lovade dyrt och heligt att han skulle göra sitt yttersta för att sprida LOWE inom de amerikanska gränserna. Spatsiba Tavarish! Natten slutade med vingliga ben över en kall, halvdunkel parkeringsplats i ett nu ganska välbekant Beaver Falls. xoxo Rickard

Video: Lowe Alone In Pittsburgh

Snowmageddon & Pizza Priest (2010-12-02)

Under resan mot Pittsburgh skulle vi ta oss tillbaka till USA via den nitiska och ökända tullen. Vi var försenade och hann tragiskt nog inte ens stanna till vid Niagarafallen utan fotade lite från höften från bussen i hög fart. Efter att ha skrapat bort nagellack, gömt smycken, skinnjackor (alla tänkvärda attribut som skriker rockband), instrument och merchandise under en hög av jackor rullade vi sakta in mot gränskontrollen med vår Road Warrior (turnébussen). Vi lade våra huvuden lite på sned, gjorde korstecken (vilket vi inte brukar) och fyrade av förföriska leenden mot den barbariska kvinnan i luckan. Pulsen upp i orimliga höjder. Vi svarar så undvikande vi kan på alla frågor och blir mirakulöst insläppta utan att de kontrollerar bussen. Vi kunde andas ut, men det skulle vi inte ha gjort. Plötsligt bryts alla sändningar på radion av att Buffalo (typiskt nog exakt den stad i hela jäkla USA som vi råkar köra in i) invaderats av ett snöoväder av sällan skådat slag. På radion får vi veta att vi hamnat mitt i hjärtat av “Snowmageddon” och det rapporteras om att hela staden isolerats och att folk blivit insnöade i sina bilar i upp till 18 timmar (på grund av “the lake effect). Polis och befolkning vittnar om att pizza är på väg och sändningen övergår till att bli försäljningspropaganda för den lokala pizzaleverantören “Pizza Priest”. Under de timmar vi mirakulöst lyckas ta us ur Buffalo och ovädret tjatas det om att Pizza Priest är på väg att frälsa staden och att räddningen är nära. Vi uppskattar att pizza nämndes ett 30 tal gånger under sändningen. USA i ett nöskal? Sedan är det gasen i botten mot Pittsburgh där supportbandet precis avslutar när vi anländer till spelstället. Upp med backdrop och utrustning och köra med soundcheck under spelningens gång. Rock n roll! Gasen i botten mot Michigan! Leo

So Close, So Far – Kanada (2010-11-28 – 2010-12-01)

Efter Salem så var det dags för Kanada (eller USB som vi säger). Gränstullar är aldrig kul så självklart var det lite spänt inom bandet på vägen till ett nytt land. Spänningen släppte dock så fort vi kommit över gränsen. Men även en stark hemmakänsla infann sig. Ottawa, Toronto och i viss mån även Peterborough har mycket som påminner om Sverige vad gäller natur, klimat och standard. Även alternativen i matväg samt atmosfären kändes väldigt svenskt. Där finns också något väldigt eget som jag inte riktigt kan ta på men som jag gärna skulle ta med mig hem till svedala om det gick. Det finns en skön avslappnad attityd som påminner ganska mycket om Berlin, med skillnaden att klubbarna inte har öppet lika länge.
Under Kanada-turen hade vi med oss ett grymt band som heter Amy’s Arms som jag rekommenderar att ni kollar in. Väldigt gothinspirerat a’ la 83′ men med en punkig touch och energi. Fyra gigg brände vi av totalt i Kanada varav tre tillsammans med Amy’s. På spelningen i Peterborough hände något mycket märkligt. En tjej som dansat som en tok längst fram tog sig upp på scenen för att fråga Leo: “Do you hav a gum?”. Love Tobias

Salem, Salem, Salem (2010-11-27)

Salem, Södertälje? Njae, inte riktigt. Snarare Salem, VM i Stephen King. Om det finns ngn stad i USA som känns The Blair Witch Project så är det Salem i Massachusetts. Häxprocesser, masshysteri och LOWE … vilken kombo. Vi spelade på en fd gayklubb, vilket förklarade fallossymbolerna i guld vid entrén, men det verkade inte spela ngn roll för alla svartklädda som dök upp den här kvällen. I omklädningsrummet, som var i den oupplysta källaren, var det grymt kallt, men på övervåningen och på scen så var det jävligt svettigt. Som extranummer körde vi Berlin Night Express, Simplicity och en ny discoversion av Mirage som slutade med att vi hoppade ut i publiken och dansade. Briljant värre! Puss Rickard.

Plague i Portland – långt ifrån en plåga! (2010-11-26)

Det är helt sjukt vilka ställen vi får komma till! Alla eldsjälar vi möter under resan får oss att verkligen att förstå varför vi verkligen gillar att turnera. Mitt första intryck av Portland var grått väder och deprimerade människor. Sedan gick vi 100 meter till på en av huvudgatorna, och vinylbutiker och nischade kaféer och klubbar dyker upp. Hamnområdet och hummern (som portland är världskänd för!) fick både mig och Rickard att glömma att vi egentligen inte alls gillar “seafood”. Tobbe såg frireligiös ut och sa inte mycket under hela middan. :-)

Sedan anländer vi till spelstället som har den där härliga intima klubbkänslan som jag tror att alla band någonstans gillar bäst. En hängiven ljudtekniker har börjat förvandla stället till ett slags LOWE-laboratorium med märkliga lampor vi aldrig sett förut. Stället blev packat till bredden och vi fick igång många kemiska känsloprocesser denna kväll!! Stort tack till Amy och Jamie! Nu bär det av till gotharnas högborg – Salem!

Love, Leo

Turnépremiär på R-bar på legendariska Bowery (2010-11-24)

Turnépremiären blev en intim och svettig spelning som togs emot väl av New York publiken. Vi kunde inte ha valt ett mer lämpligt ställe än R-bar. Inrett och designat som om vi skulle ha gjort det själva. Rött, syndigt, svart läder, stripstänger och gammal rök i väggarna. Baren fulltankad med absinthe, tanqureray, skumpa och lokala ölsorter. Det var här på Bowery Street i SoHo som Duran Duran och The Human League slog igenom och senare fick sitt erkännande på The Ritz. Nu kör vi!!!

Lowe live på Times Square (2010-11-22)

Vi gjorde det! Radioshowen på Times Square var en galen och maxad upplevelse. Under ett par timmar jiddrades det loss i härligt amerikanskt manér. Vi spelade fyra låtar live varav världspremiären på kommande singeln “Breathe In Breathe Out” får ses som höjdpunkten. Tack Frankie och Henry för att vi fick gästa er fantastiska show och inbjudan att komma tillbaka. We’ll be back. It’s a promise! Nu är vi galet laddade inför turnépremiären på R-bar här i New York!!!

Video: lowe_at_times_square

Vi har landat i New York! (2010-11-20)

På JFK uppstod stor dramatik då Tobias blev intagen på förhör och visitering. Hans dubbla medborgarskap (han är svensk/amerikansk medborgare) var tydligen uppenbart misstänkt.

Det uppvägdes något av att en limousin väntade på flygplatsen för att ta oss till hotellet på Manhattan.