Subscribe via: RSS

“I Die Every Day” live i Moskva 2010.10.30

“Substance”, live i Moskva 2010.10.30

Yaroslavi, Moskva 2010.10.30 – av Torny Gottberg

Ber så hemskt mycket om ursäkt till de som läst att vi inte kunnat uppdatera lika mycket som vi hoppats på. Men detta land tillåter inte internet uppkoppling i samma utsträckning som man är van vid hemmavid. Så jag försöker väl knyta samma 3 gig på ett o samma ställe.

Efter våran härliga 27 timmars tåg upplevelse så kliver vi av i Yaroslavi som ligger 28 mil norr om Moskva. Om Volgograd var varmt soligt och skönt så kan man väl lugnt säga att vi mötte vintern där uppe. -8/-10 grader. Eftersom vi är lite sena då tåget tog lite längre tid än planerat så får vi skynda oss med taxi till spelstället.

Väl där möts vi av en catering utöver det vanliga…. 6 flaskor vatten!!!! thats it.. hehhe… ingen lyx här inte… Som tur var så går Darja över till en affär och köper lite öl och grejor så man hinner komma lite i stämmning. Jävligt fet lokal i Yaroslavi faktiskt… högsta scenen jag någonsin spelat på under mina 15 år som turnérande i alla fall. Är väl ca 170 personer denna kväll och publiken dansar och skutar runt… man känner att det stretar lite i kroppen efter allt tåg.. men det får ju inte gå ut över spelningen så det är bara o köpa på som en tok…

Efter giget så letar vi rätt på en taxi som skall ta oss till en lägenhet där vi skall spendera natten.. På vägen dit får vi den brillianta idén att stanna till och köpa mera alkohol. så jag, Martin och Darja har en liten trevlig tremanna-fest sent inpå natten… Morgon därpå är ganska lugn… vi behöver inte stressa som tokar då tåget tillbaka till Moskva går runt 11 tiden. Skönt o kunna ta en dusch i lugn o ro och käka lite frukost. Kort resa idag bara 5 timmar till Moskva. Känns bra…..

Väl i Moskva så tar vi en taxi som tar nästan 1 och en halv timme till en lägenhet som skall vara mitt och Martins hem i 2 dagar. Vi släpper av alla grejor och beslutar oss för att ta oss till ett köpcentrum i närheten för att äta mata. Detta är sista kvällen vi har våran underbara Darja med oss, vi skall nämligen få en annan turneledare följande dag så vi passar på att bjuda henne på mat. Det känns trist att säga hej då till henne då hon verkligen gjort ett grymt jobb med att ta hand om oss. Darjas kompis Anette skall hämta oss 10 i morgon bitti för lite sightseeing i Moskva så Martin och jag sitter själva i lägenheten och tar ett par drinkar och softar.. Det blir en relativt tidig kväll… Följande dag är det turist-mode som gäller. Röda Torget som faktiskt dagen till ära till och med bjöd på en fantastisk militärparad och andra “must see” i Moskva hinns med… även lite shopping… lite saker vill man ju ha med sig hem i alla fall..

Kl. 21.00 kommer vår nya turneledare Alexey till lägenheten med sin fru även Maxim från ryska Gravitator records kommer dit och vi packar i ordning oss och drar till klubben där vi skall spela… Det är ju helloween denna kväll och ryssarna verkar fan i mig fira detta mer än amerikaner… Vi skrattar vi i taxin till radioreklam: FREAK HELLOWEEN…. choose life, choose love, choose sex…choose Dancemusic… FREAK HELLOWEEN!!!… Taxi chaffören måste tro vi är galna….

Väl framme så får vi uppleva en annan lite udda sak… det är nämligen så här att flera klubbar kan köra samma kväll .. en får ha öppet till 23.00 då alla kastas ut och man städar och 00.00 öppnar en ny klubb… vi hinner med att kolla lite på den andra klubben som verkar vara en slags SKA-klubb… rysk SKA music med Special Male Original Ska… jajaja… inte min bag kanske… men lätt underhållande… soundcheck trillar på och ljud och lokal känns riktigt schysst… Vi återser även våra vänner i St petersburgs banden Unscene … ni vet de med den fantastiska turnebussen… det visar sig att de tydligen hade blivit stående i 2 dagar i Voronez med sin trasiga kardan, fått sova i bussen etc. etc. verkar inte riktigt vara så roligt… men de är vid god vigör och vi bjuder dem på lite öl och vodka innan det är dags för spelning…

Spelningen går bra och det är schysst stämmning och efter giget så är det sedvanlig dricka vodka med publiken, foto, autograf-sessioner…. dock hinner vi inte mingla så mycket som man kanske hade önskat då det är dags för att hoppa på ett nattåg till St Petersburg….. men om detta får Martin skriva om ….

Volgograd 2010.10.26 av Torny Gottberg

Då var vi halva turnén igenom. I dag har vi kommit till en stad jag faktiskt velat besöka länge. Volgograd. en historisk stad av enorma mått som stått som grund för enorm påfrestning av tyskarna under Andra världskriget.

Vi ankommer ganska tidigt på förmiddagen dagen för spelningen och vi möts redan på stationen av de trevliga arrangörerna som kör oss till hotellet som vi skall sova på. Vi vilar ut en och halv timme innan vi de kommer och hämtar oss för att ta oss på lite sightseeing. Givetvis skall vi besöka “Mother Russia” monumentet. Jag lovar att det är faktiskt något av det absolut coolate och fräckaste jag sett i mitt liv. Världens största staty. Ett helt MASSIVT monument som stör högst upp på en kulle. På den kullen berättar arrangören att det ligger 100.000 människor begravna efter andra världskriget. Det är svårt och ta in den upplevelsen. Vi hinner även med ett snabbt besök i en kyrka innan det är dags för att bege sig tillbaka till hotellet för att vila en snabbis innan vi åker iväg på soundcheck.

Spelstället är fräckt beläget nere vid stranden till Volga. Med det avklarat så kollar vi lite på vårt lokala supportband GNAT som spelar en slags elektrometal. Rätt fräckt men kanske inte riktigt min smak… men helt oki. Spelningen i Volgograd är grym, bra publik och ett satans jävla ös… till och med lite stagedive.. det var ett tag sedan man stog på scenen och folk stagediveade på synthkonserter… jävligt fett!

Efter spelningen så möts man av en otrolig värme av folket på plats.. det fotograferas skrivs autografer på allt från pengar till biljetter och skivor. Vi får till och med gåvor av folk. Jag får ett cigarett ettui och Martin får manchetknappar, vykort. Jag bjuds med till ett bord där vi dricker vodka ur karaff.. så skall det vara… klass på drickandet… hehehe… det är sjukt.. ja en enorm värme och folk uppskattar verkligen att man tar sig tid och snackar med dem och att man kommer till deras stad och spelar… jag skulle kunna använda en arbetskollegas uttjatade ord här faktiskt: magiskt!… hehehe (om någon på jobbet läser så förstår ni vad jag menar!!). Vi kommer ganska sent tillbaka till hotellet och jag, Martin och våran underbara turnéledare Darja dricker ett par sena öl och filosoferar om människan…. intressant, mysigt och trevligt….. men Ryska John Blund slår snart både hammare och skära i skallen på mig…. zzzzzzzzzzzzzzz…..

Vid 10-tiden morgonen därpå kommer de grymma arrangörerna och hämtar oss. Vi tar en promenad till en av arrangörernas skivbutik för lite fotografering.. Jag passa på att köpa lite skivor också.. Bland annat så köpter jag “KITE”… ett album …. rysk piratutgåva… 1-2-3 EPS på ett album… hehehe… kan inte låta bli att dra på smilbanden åt det är med piratbranshen i det här landet…. hehehee….. nåväl … vi drar vidare ut i staden och de tar oss till Panorama Museumet så även det är otroligt storslaget och spektakulärt. Pansarvagnar, flygplan och massor med annat från Andra världskriget….. otroligt mäktigt…. helt fantastiskt…. tog säkert 500 foton bara i Volgograd…. om tillfälle ges så skall jag försöka ladda upp lite bilder… har filmat och fotat som en galning… men det är svårt att komma år internet i någon utsträckning att snacka om… Tiden rinner i väg fort i Volgograd och klockan blir snabbt 15.00 vilket är avgång för oss på väg till Yaroslavi. Dit är det bara 27 timmar med tåg… så det kommer bli många sköna avsnitt av Sopranos på vägen…

Rostov-On-Don 2010.10.24-2010.10.25, Av Martin Rudefelt

Nu var vi på natt-tåget till Rostov-On-Don. Glöm kupéer, här pratar vi sovsalar på hjul. Fötter och andra kroppsdelar sticker upp till höger och vänster. Fuktigheten är tropisk. Sängarna, eller rättare sagt britsar med minimal stoppning är väl en 170cm långa, passar bra till mig som är 193. Men en spännande erfarenhet är det att uppleva en färd på den ryska landsbygden mitt i natten. Vi anlände till Rostov-On-Don kring lunchtid. Det bar av till en lägenheet som hyrts en dag för oss. Primitiv men funktionell. Mat blev för min del frysta pannkakor som tinas i en gasvärmd kastrull utan olja – Det blev knäckebröd av dem, jaja. Kl 17.00 bar det sedan av till klubben. Allt gick som det skulle med förberedelserna. Spelningen var riktigt lyckad, publiken ropade in oss två gånger och vi spelade nästan en timme. Det blev en massa autografskrivande, bland annat på sedlar(!) och på inträdesbiljetter. En del köpte skivor, trots att de inte har det särskilt välbeställt här borta. Vår tour manager blev flörtad med av ljudteknikern, men han gick tomhänt därifrån. Ett fan försökte prata svenska med oss, några ord kunde han faktist. Dagen efter tog vi en sightseeing-runda i staden och kollade bland annat in den stora floden Don. Torny lagade sina glasögon som blivit trampade på under bilresan. Darja fixade förkylningsmedel till mig, jag började få lite ont i halsen, hoppas rösten håller hela resan. Framåt kvällen hoppade vi på ytterligare ett nattåg. Nu bär det av till Volgograd.

2010-10-26 av Martin Rudefelt

After the many adventures in Satan’s own personal van (really nice guys though, very friendly, we have a good impression from the Russian people) we arrived at the club about three hours late. Here we also met our very nice and cool tour manager Darja. She watches over us that we behave and don’t end up in a Russian prison. 100% success so far. Anyway back to the gig, we more or less had to throw all equipment onstage and pray that they automatically soundchecked themselves. Well we did a minimal check that most things worked, changed clothes and put on our (masculine!) make-up. No projector available so no video show, but we didn’t care at this late time. It was perhaps 40 people there and they seemed to like what we did and that is of course what makes all the hours traveling on the road bearable. It’s so amazing that the songs that I’ve written in my small room in Malmö, Sweden is listened to so far away in the world and that they want me and Torny to visit.
After the gig, we packed our things fairly quickly. Because we were not spending the night there, the train to Rostov-On-Don was departing at 02:53, with and stopping only for one minute(!) at that station. But of course our tour manager/body guard/hair dresser Darja was with us, so we felt completely safe.
Traveling to the station, Darja talked to someone that also was going on that train, so we could just follow her. Did I mention that one of my bags weighs about 30KG? No I didn’t but now you know what muscles I will get on this tour (actually the handle broke from the weight, but that’s a later story). So far so good…All is well in Russia! – Written by Martin Rudefelt

Publik 2010-10-26

publik

Ryssland 2010-10-26 – av Torny Gottberg

Det är två ord som skulle kunna beskriva de senaste dygnens helt sinnessjuka äventyr. Jag vet inte änns hur jag skall börja försöka summera allt. Sorry för att det vart svårt med uppdateringar, men vi har inte kommit åt internet. Ja… var skall man börja.. Vi försöker. Vi har en jäkla massa bilder och videos på allt i texten direkt vi kommer till vårat hotel i Volograd i morgon så skall jag försöka fixa så ni får del av det…..

Vi ankom i Fredags kväll vid 21.00 tiden till St Petersburg  (Efter FYRA kontroller vid gränsen, de kollade på ALLT.. fick öppna väskan med instrument etc.) där deathmetal bandet Unscene som vi skall ha tre spelningar med hämtar upp oss. Nu var det bara det att vi kanske inte visste att de hade världens äldsta och minsta Ford Transit buss… och att de var sju stycken i bandet med andra ord redan fullastat. Så in med all packning som faktiskt efter ett jäkla massa strul går in i bilen… vi snackar att vi sitter otroligt packat.. och denna del av resan är plannerad att ta 20 timmar… OBS. att jag skriver planeras att ta 20 timmar.

Nåväl… direkt i bussen så bjuda vi på whiskey & cola och det blir lite skål, prost och andra sedvanliga ordutväxlingar. Det är ungefär man märker att hela bussen stinker avgaser. Något står inte riktigt rätt till… men well.. de verkar ju vara till freds med det så… well… vi tänker inte så mkt mer på det eller… förutom att vi påpekar att vi måste öppna fönstret ibland för att inte då av gasning. Efter en kort stund av ett par Whiskey & Cola till så börjar bandet plocka upp det de har gömt i taklamporna i bilen och erbjuder oss självklart att delta i deras orgie av illegala substanser som vi så klart tackar vänligt men bestämmt nej till. De berättar ochså att chaffören tagit ordentligt med Amfetamin inna körningen så han skall kunna hålla sig vaken utan problem… Ja, det gjort ju verkligen att man kände sig sjukt mycket lugnare direkt. Att han kör som en ren idiot är ju också ett litet orosmoln.. Jag är sällan rädd när jag åker bil…. men nu sitter vi i en buss som det stinker avgaser i med en amfetamin kille vid ratten och ni som vart i Ryssland vet ju att det inte investerats enorma mängder i infrastruktur i det här landet. mera whiskey & cola får bli botemedlet…. Till slut så somnar jag faktiskt en sväng… av ren utmattning skulle jag tro… men jag vaknar redan 2 timmar senare av att vi tydligen har fått bensinstopp mitt ute i ingenstans. Vi ringer vår konsertagentur och berättar att saker går lite fel. men han försäkrar oss om att det inte är några som helst problem. Nå väl bensin kommer på plats och vi fortsätter färden. Det andra bandet fortsätter och boffa i sig sitt hasch med sina Coca Cola PET flaskor som bong. Jag lyckas faktiskt nicka till en 30 minuter till eller så… tidig morgon ch amfetamin chaffören is still going strong… han sitter och sjunger med i låtar på stereon och kör som han bara har bråttom till Nangijala. När vi vid 14.00 tiden passerar igenom Moskva så är jag helt övertygad om att han skall köra ihjäl oss minst 20 gånger i alla fall…

Två av de andra killarna i bandet mår riktigt dåligt pch kräks och ser allmänt döende ut efter sina fina haschrus. Nu har det förutom avgas även börjat stinka bensin i bussen och både jag och Martin börjar få ont i ögonen och i skallen av doften. Men men… resan måste ju gå vidare. Den här resan är så jävla skum så jag skulle kunna skriva spaltmil om bara den… så jag går right to the chase… Vi är ungefär 100 kilometer från vårat mål Voronezh när deras buss börjar låta jävligt oroväckande… och lite mer så är väl det faktum att vi är mitt ute i för att snacka så “fucking jävla nowhere”. 80 kilomer kvar till första stället gå slutligen hela jävla kardanen i baken och bussen går inte en meter till. Här står vi… mitt ute i Ryska skogen med en trasig bil på en hårt trafikerad väg. De lite smått panikartade känslorna som infinner sig är allt annat än lustig. De försöker ringa en bärgare som typ bara förklarar att de inte vill hjälpa oss. Vår turnéledare säger åt oss stoppa in bil på vägen och få dem att köra oss till Voronezh. Öhhh.. oki ja visst… 2 personer och sjukt mkt packning. verkar ju högst troligt att någon skulle göra det?

Två av killarna i det andra bandet lyckas tro det eller ej faktiskt stanna en bil som faktiskt är tillräckligt stor och får plats med våran utrustning och oss + att vi måste plocka med oss en av de andra killarna då engelska knappast är weapon of choice i det här landet. Den enormt stora camouflageklädde mannen ser faktiskt ut som en rysk Udo Dirkschnider och man fattar att snubben är garanterat militär eller polis eller ngt sådant. Nå väl, vi packar in allt i hans van och off we go…. döm till min stora förvånad att den här mannen som skulle kunna skrämma slag på precis vem som helst har Modern Talking på sin bilstereo kort följt av Scotch. Det hade vart troligare att King Diamond gillat Culture Club om jag säger så. Efter 6 mil svänger snubben plötsligt av vägen och åker ifrån våran destination. Jag behöver väl kanske inte säga att jag tycker det hela börjar kännas lite olustigt, jag börjar helt enkelt känna att jag inte vill ha mer strul nu… det får fan vara bra.. Har rest i snart 49 timmar och well.. jag är helt enkelt inte redo för mer strul just nu. Vår ryske vän i Unscene som följde med oss anar ganska snart samma tankar som jag att Udo Ryskschnider helt enkelt måste ha missuppfattat var vi skall och frågar om detta verkligen är vägen till Voronezh. Jag fattar inte vad Udo (vi får kalla honom det) säger men han verkar märkbart irriterad över missuppfattningen men gör ett par tvära svänger med sin vita van och kör som en tok 2-3 kilometer på en tvärväg där han plötsligt stannar och där skall vi tydligen gå av. Wohoooo.. ytterligare en motorväg men en skylt som säger Voronezh höger… men vi tackar Udo så otroligt mycket för att i alla fall tagit oss mycket närmare målet vi skall till. Nu är det bara så att han har släppt oss mitt i ett jävla horstråk utanför staden. Så bland lite prostituerade och fyllon i ett industriområde utanför Voronezh står vi nu med sinnessjukt mycket packning.

FUCK!!!!! är den enda känslan jag har i kroppen just nu… FUCK FUCK FUCK.. jag vill inte vara här, jag vill vara hemma…. jag ger upp det här… orkar inte mer strul just nu känsla typ. Våran Unscene kamrat har lyckats få tag i nummret till taxi med hjälp av en snäll prostituerad. Det visar sig dock att det kommer ta en stund innan taxin kommer. Så ja, det är väl bara och vänta. Taxin kommer och ÄNTLIGEN efter 20 minuter så är vi på klubben. Och trots att ALLT som bara kan gå åt helvete verkligen har gjort det så är vi bara 3 timmar sena och kan typ springa in på klubben och göra våran spelning. Jag har nog aldrig genomfört en spelning i det skick jag känner mig i. Nästan 50 timmars resa nonstop, ont i skallen av alla avgas/bensin ångor och magsmärtorna från helvetet av all stress under dagen. Men tro det eller ej så klarar vi igenom hela spelningen. Och jag måste säga att de som är på konserten är helt otroliga. Vilken jävla värme av publiken. Helt fantasiskt. Efter giget så är det fotosessioner med besökarna, autografskrivning och lite häng. Tydligen har klubben aviserat att vi haft problem under dagen och alla nästan ursäktar sig för att vi haft så mycket problem med att ta oss dit. Nå väl, vi får skynda oss att packa av scenen och ladda väskorna fulla med vår utrustning för här är det ingen rast eller ro… Om 2 timmar skall vi nämligen sitta på ett nattåg i 12 timmar för spelning i Rostov On Dom…. men om detta har Martin skrivit mer… så räkna med en uppdatering om det snart….

Kort och gott så har vi vart i helvetet och vänt… men det var som Kalle sa till oss i Helsingfors… “Ryssland, INGENTING funkar med det fixar sig”… om han bara visst hur rätt han hade…. Just nu när jag skriver detta är vi snart framme i staden Volgograd…. efter ca 14 timmar på tåg… men som sagt…. mer kommer…..

Helsingfors 2010-10-22 av Torny Gottberg

Så då sitter vi på bussen till St Petersburg. Vi fick lite sällskap och hjälp i Helsingfors av Kalle på Synapsi. Tack Kalle! Nu är det bara 27 timmars resa kvar!

Stockholm 2010-10-21 av Torny Gottberg

Mat!

Stockholm 2010-10-21 av Torny Gottberg

Ok…. nu har vi kommit ombord på Silja Line Serenade som skall ta oss till Helsingfors. Kopplat in en liten stereo anläggning …. Martin sitter djupt i dagens nummer av Expressen. Vi hann även med att ta en fika med krister Hessling på centralen. Vi skall väl invänta att färjan rör på sig vid 17-tiden inna vi kollar utbudet på båten…

Göteborg 2010-10-21 av Torny Gottberg

Då är jag på väg. Närmsta två dagarna kommer jag resa så otroligt mycket. Det är princip non stop innan vi är framme vid första spelstället. Just nu sitter jag på ett X2000 till Stockholm, efter det blir det båt till Helsingfors, det blir 8 timmar buss till Sankt Petersburg och sedan som liten lätt och nätt liten avslutande bilfärd på ca 20 timmar!!!! Kommer säkert skriva mer om denna resa när jag sluter upp med Martin i Stockholm. Let the adventure begin……

Göteborg 2010-10-19 av Torny Gottberg

Så var det det här med packning alltså. Fasen hur man än gör så blir det tokmycket. Känns ändå som jag försökt skala ner allt till minimum. Men det kommer ändå bli två rullväskor och en stor backpack. Kommer köra en Nord Modular live som vocoder och en Roland SPD-S som pads och en Korg Monotron som lite oväsen… blir nog bra med det där också. Snus, pass, visum, instrument, laptop, kamera, kläder….. listan tar ju aldrig slut. Ja ja… det kommer bli så bra så. Bara det faktum att det kommer ta oss 48 timmar resa nonstop till första spelstället.. ja det är en annan historia. Skall bli gott o komma i väg i alla fall även om det så klart är lite pirrigt.

Så… over n out for now.


es2017

Laibach

Nordhausen-Schallplatten

Ginza

Poponaut.de

Storming the Base

Radio Virus

Our Flickr Photos - See all photos

Related sites