Subscribe via: RSS

Ashbury Heights – “The Victorian Wallflowers”

Posted on 26 October 2018

Ashbury Heights – “The Victorian Wallflowers”

Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 24 augusti 2018
Genre: Synthpop, electropop, EDM
Bandmedlemmar: Anders Hagström, Tea F. Thimé
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogs

(English version below)

Mer EDM och mindre kajalsvart melankoli

När jag tidigare under sommaren nåddes av beskedet att den svenska duon Ashbury Heights tagit hjälp av Blutengel-bekantingen och producenten Mario Rühlicke för att få ordning på låtarna till bandets nya album The Victorian Wallflowers, så måste jag erkänna att jag tog emot detta med en viss skräckblandad förtjusning då jag aldrig varit något stort fan av tyskens musik.

Välproducerade och medryckande “Headlights” inleder det nya albumet och jag slås omgående av en hel del likheter i denna med “Phantasmagoria” från det förra albumet The Looking Glass Society (2015). Och även om Ashbury Heights i många avseende har gjort framsteg sedan det senast begav sig så är influenserna från modern elektronisk pop och dansmusik tydligare nu än någonsin tidigare.

Sångerskan Tea F. Thimés utvecklingskurva är positiv och bekräftas ytterligare när hon på egen hand även levererar andraspåret “Firebird”Anders Hagströms stämma uppenbarar sig sedan på den samhällskritiska och väldigt känslostarka mellantempolåten “If You’re Shooting With the Left it Means the Right Side is Working” som, förutom priset för att ha erhållit en av det här årets absolut längsta låttitlar, är inramad i ett av albumets snyggaste arrangemang som snyggt sammanflätar de båda bandmedlemmarnas sångröster.

Ashbury Heights skriver fortfarande flertalet finurliga och smarta låttexter väl värda en djupdykning och låtarna ackompanjeras av genomgående välbyggda arrangemang och melodier. Den bitterljuva kajalsvarta melankolin och den medryckande kantiga skevheten som var bandets framgångsrecept när man levererade mörka synthpoplåtar i begynnelsen av karriären behöver man numera dock gräva väldigt djup efter för att finna. Grundmallen som dominerar stora delar av The Victorian Wallflowers är välproducerad och proffsig, men samtidigt upplever jag den relativt platt med alltför många inslag av EDM, dupstep och modern dansmusik.

“Science”, min personliga favorit “Missing Mr. Marchie” och de för Ashbury Heights klassiskt ångestladdade “Waiting for the Fall” och “Tomorrow” är kanske de allra bästa exemplen på typen av duons låtar jag gillar bäst. Och trots albumet lämnar mig lätt irriterad över de ofta alltför överdrivna dancevibbarna som framträder både här och där, så konstaterar jag ändå att detta är ett väldigt genomarbetat och genomtänkt album.

Betyget blir med beröm godkänt. Den tyska publiken kommer förmodligen att älska det här och även om The Victorian Wallflowers uppenbart är ämnad att på gott och ont vilja nå en bredare publik än bandet kanske gjort tidigare så understryker den också det simpla faktumet att Ashbury Heights vägrar stå stilla i sin musikaliska utveckling vilket de naturligtvis skall ha en stor eloge för.

Tracklist

01. Headlights (04:08)
02. Firebird (04:13)
03. If You’re Shooting With The Left It Means The Right Side Is Working (04:35)
04. Ladders (05:02)
05. Science (04:42)
06. Missing Mr. Marchie (03:42)
07. Waiting For The Fall (03:46)
08. Tomorrow Is Dead To Me (04:54)
09. Long Lost Dead And Gone (05:30)
10. Domino (04:55)
11. The Mess I’m In (04:47)
12. Corridor (05:32)
13. Journey (04:03)

(English version below)

More EDM and less pitch black melancholia

When the fact that the Swedish duo Ashbury Heights had reached out to Blutengel icon and producer Mario Rühlicke to sort out the songs for the band’s new album The Victorian Wallflowers, I have to admit that It hit me with a somewhat terrified delight since I never have been a big fan of the  German’s music.

The well-produced and catchy “Headlights” fires up the new album, and I’m instantly struck by the similarities in this with “Phantasmagoria” from the previous release The Looking Glass Society (2015). And although Ashbury Heights has made progress in many respects since the last time around, the influences of modern electronic pop and dance music are now more obvious than ever before.

The development curve of the vocals of Tea F. Thimé’s is positive and this is confirmed further when she on her own delivers the second track “Firebird”. Anders Hagström then leads the socially critical and very emotional mid tempo track “If You’re Shooting With the Left It Means the Right Side is Working” which, in addition to winning the award for this year’s longest track title, is framed in one of the album’s most beautiful arrangements that nicely interlaces the two band members’ vocals.

Ashbury Heights still writes the most beautiful and smart song lyrics well worth a closer checkup and the songs are accompanied by consistently well-done arrangements and melodies. The pitch black melancholia and the angular skewed touch that was the band’s success recipe when delivering dark synth pop songs at the beginning of the career, nowadays though, needs a deeper digging to be found. The foundation that dominates large parts of The Victorian Wallflowers is well-produced and professional, but at the same time I experience it relatively flat with too many elements of EDM, dupstep and modern dance music.

“Science”, my personal favorite “Missing Mr. Marchie” and the vibes of Ashbury Heights’ typical anxiety-laden “Waiting for the Fall” and “Tomorrow” are perhaps the best examples of the type of their songs that I like best. And despite the fact that this album leaves me somewhat annoyed by the often excessive dance vibes that appear both here and there, I yet find that this is a very well-crafted and well-thought-out album.

The rating is good with alot of praise. The German audience will probably love this and although The Victorian Wallflowers is clearly intended to reach a wider audience than the band may have done earlier, it also emphasizes the fact that Ashbury Heights refuses to stand still in their musical development for which of course they deserve full credit.

Share Button

Comments are closed.