Subscribe via: RSS

Liverapport: Fever Ray 20180407, Stockholm

Posted on 10 April 2018

Liverapport: Fever Ray 20180407, Stockholm

Niklas Hurtig (text & foto (kompaktkamera)) levererar en liverapport från den andra av den gångna helgens två utsålda Fever Ray-konserter som arrangerades på Nobelberget i Stockholm den 6 och 7 april.

 

 

 

 

Efter Fever Rays oväntade återkomst och släppet av det andra studioalbum Plunge i höstas, så var det bara en tidsfråga innan vi åter skulle få se Karin Dreijer på scen igen, bortsett från The Knife nu nästan ett decennium sedan sist.

Det vi bjuds på är dock inte samma mystiska, shamanistiska liveshow som det begav sig under 2009. Om Fever Ray var Karins egna tolkning av det mörka soundet Dreijer-syskonen gjorde världssuccé med på The Knife-albumet Silent Shout så är Plunge hennes motsvarighet efter 2013-års Shaking the Habitual. Det är mer dans och glädje med mer direkt provocerande och okonventionella inslag än den lågmälda, bakåtlutade elektron med budskap invävda i obskyra texter som präglade debutalbumet.

Spåren från senaste albumet framförs i princip som de inspelade versionen medan vissa låter som “Shaken-up versions” av Fever Rays äldre material. Dock med bättre jämvikt mellan det dansanta och det melodiska än The Knife’s remixalbum. Man vet när en komposition är bra då den kan framföras på helt olika sätt och ändå vara lika träffande, att slå lika hårt. Som om man tar en låt och spegelvänder den – det hårda blir mjukt och det melodiska blir klingande kall metall. När det ändå resulterar i samma känslouttryck som originalet. så vet man att grundmaterialet är av absoluta världsklass. Jag sträcker mig till att säga att vissa av spåren är bland det bästa jag har sett live!

Fever Ray anno 2018 bjuder på sex kvinnor på scen, vilket måste ses som ett statement i sig, med utstyrslar som för att inte visa människan bakom ytan. Framtoningen på scen är bisarr och baseras på musikvideorna som släpptes i samband med albumet. Två slagverkare bankar fram de ofta lekfulla trumrytmerna till publikens stora förtjusning samtidigt som Karins fantastiska röst samsas med två andra sångerskor. Tyvärr kan vi inte ha tre stycken av Karins röst på scen, men de två sångerskorna gör ändå ett godkänt framförande. Vi bjöds också på ett drum n’ bass-solo i mitten av “Keep the streets Empty for Me”, som trots inramningen ljöd oväntat bra.

Dreijer-syskonen har alltid haft en förmåga att vrida olika sound ur sin kontext och nyttja dem på ett nytt och oväntat sätt. Afrikansk trum-techno med sambavibbar samsas med studsiga synthar, stråkar, dragspel och oljefat ackompanjerat med en knivskarp sångröst med texter om kvinnors rättigheter och utsatthet. Det är jättekonstigt och helt fantastiskt.

Det är bisarrt, märkligt, expressivt, dansant och helt enkelt väldigt bra!

Share Button

Comments are closed.