Subscribe via: RSS

Miseria Ultima – “Phosphor”

Posted on 28 March 2018

Miseria Ultima – “Phosphor”

Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Advoxya Records (AD-HUN-134-CD)
Releasedatum: 23 oktober 2017
Genre: Aggrotech, dark electro
Bandmedlemmar: Aleksi Martikainen, Kimmo Huhtala
Land: Finland
Recensent: Lars-Åke Andersson

(English version below)

Godkänd debut från finska nykomlingar

Det är stor skillnad mellan banden i en rätt så urvattnad genre som aggrotech/dark electro. Att fylla en skiva med tio spår av rätt medioker slaktarsynth ackompanjerat av en rejält distad vokalist verkar vara tämligen standard hos flertalet band för att sedan repetera konceptet på nästa skiva. För att nå högre höjder inom genren i stil med Hocico och Suicide Commando krävs lite mer finess när det gäller musiken och lite mer variation när det gäller sången. Så hur lyckas den finska debutanten Miseria Ultima i sammanhanget?

Det inledande spåret ”Omega Transmission” ger bilden av ett klassiskt aggrotechspår utan att sticka ut. Bra fart, distad röst. Men ett par spår senare känns det som att lyssna på future pop i ett halsbrytande tempo där den distade sången återkommer gång på gång och blir lite för repetitiv låt efter låt. Det hörs tydligt om man exempelvis lyssnar på ”Morningstar”, ”The Deep Red Heat” och ”Submerged”. Fokus ligger mycket på rytmer, mindre på melodier. Enda undantaget är väl egentligen ”Garden Of Abstraction” som framstår som en riktigt bra låt i sammanhanget. Lågmäld, smått melodisk.

Albumet avslutas i samma halsbrytande tempo som inledningen med ”Vertigo”. Och då är man tillbaka där man började.

Sett som debutalbum är det inte dåligt. Musiken som sådan hålls ihop bra på skivan och det finns en tydlig röd tråd. Tyvärr hamnar den här skivan i den breda massan som inte sticker ut på något sätt. Men till toppskiktet i genren är det en bra bit kvar.

Lars-Åke Anderssons favoritspår: ”Garden Of Abstraction”

Tracklist

01. Omega Transmission
02. Shift To Crimson
03. Morningstar
04. Garden Of Abstractions
05. Scarlet
06. Neuroveil
07. The Deep Red Heart
08. Submerged
09. Halo Of Affliction
10. Latter Disarray
11. Shapeshifter Of Dreams
12. Vertigo

(English version below)

Ok debut from Finnish newcomers

There is a big difference between the bands in a worn-out genre like aggrotech/dark electro. Filling a 10-track record with meiocre slaughtered synthmusic accompanied by a sturdy harsh vocalist seems to be quite standard for most bands, to then repeat the concept on the next album. In order to reach higher levels in the genre in the style of Hocico and Suicide Commando, a little more flair is needed in the music and a little more variation in the songs. So how does the Finnish debut band Miseria Ultima succeed?

The initial track “Omega Transmission” gives the image of a classic aggrotech track without protruding. Great BPM, harsh voice. But a couple of tracks later, it seems like listening to future pop at a breakthrough pace where the harsh song reutrns time after time and becomes a bit too repetitive, song after song. It is obvious if you listen to “Morningstar”, “The Deep Red Heat” and “Submerged”. The focus is much on rhythms, less on melodies. The only exception is actually “Garden Of Abstraction” which seems like a really good song on the album. Slow motion tempo and quite melodic.

The album ends at the same breakneck pace as the beginning with “Vertigo”. And then you’re back where you started.

As a debut album, it’s not bad. The music as such is held together well on the album and there is a clear context. Unfortunately, this record ends in the broad mass in the genre and it does not stand out in any way. To reach the top layer of this genre it’s a long way left!

Lars-Åke Andersson’s favourite track: ”Garden Of Abstraction”

Share Button

Comments are closed.

Subkult

Uma Obscura

Klubb död

Ginza

Poponaut.de

Radio Virus

Nordhausen-Schallplatten

Storming the Base

Our Flickr Photos - See all photos

Related sites