Subscribe via: RSS

Liverapport: Rome 20180127, Stockholm

Posted on 12 February 2018

Liverapport: Rome 20180127, Stockholm

Niklas Hurtig (text & foto) fick ännu en gång uppleva en kväll på klassisk mark när Death Disco Productions bjöd på mörk musik källaren till den kända musikfyren Fryshuset i Stockholm den 27 januari.

 

 

 

 

 

Rome är Luxemburg-baserade Jérome Reuters neofolkprojekt, som sedan första albumet “Nera” för tolv år sedan skämt bort oss lyssnare med vansinnigt välproducerade album med stor diversitet men ändå med den där speciella ljudbilden som sällan låter repetitiv eller klyschig.

Stockholmsbaserade Death Disco Productions bjöd in till en gitarrfokuserad kväll på Fryshusets Klubben som ännu en gång lockade besökare från ett stort antal länder likt Cold Meat Industry 30 Year Anniversary i höstas. Ironiskt nog startade Rome sin albumkarriär på just Cold Meat Industry där han släppte tidigare nämnda debutalbum. Rome var mellanakten denna kväll där de övriga två var nu-black metal-postrockarna Harakiri for the Sky och svenska goth metal-akten Draconian. Jag anser mig inte behöva redovisa detta närmare då dem hamnar på gränsen till utanför vårt huvudsakliga musikaliska fokusområde.

Neofolk består av tre grundläggande beståndsdelar: De smattrande trummorna, den akustiska gitarren och den ofta mörka sångrösten. Men allt detta ramas ofta in av diverse synthar, nyklassiska instrument, knastriga samples och ambienta effekter. Alla tre förstnämnda framförs live på scen denna kväll, dock helt utan dessa övriga beståndsdelar. Detta ger då intrycket av att det är en “urkopplad” akustisk spelning som påminner mig om svenska industrirockarna Pains helt “oeffektuella” spelning på Arvikafestivalen 2007. Ett industrimetalband utan synthar..?

Utan ramverket kvarstår beståndsdelarna, där summan av dem inte når upp till den ursprungliga helheten. Som om det enbart är tonerna och texterna som spelar någon roll för Jérome Reuter. Detta innebär att varje låt saknar det där extra som gör Rome så fantastiska på skiva. Tyngden tappas och kvar finns skönsång och fina melodier, men detta är inte singer-songwriter, detta är neofolk där man ska känna marschtakten pulsa i hjärtat samtidigt med något tyskt sampling någonstans i bakgrunden.

Romes låtskatt börjar nu blir så omfattande att ingen kan få allt de önskar. Vi fick höra några spår från det purfärska nya albumet “Hall of Thatch” som känns som en semi-uppföljare till det experimentella albumet “Hell Money” från 2012. Det bästa spåret “Blighter” låter också väldigt bra live.

Rome har en förmåga att i tid och otid släppa svarta får i sin skivsamling, vilket senaste albumet är snubblande nära, men det kan ni läsa mer av i min recension av albumet. Sammanfattningsvis var det en bra spelning som dock står sig slätt om man jämför med den fantastiska kvällen i samma anda som bjöds för ungefär ett år sedan.

OBS! Missa inte Niklas recension av Romes nya album “Hall of Thatch” som du hittar här!

Share Button

Comments are closed.