Subscribe via: RSS

Wulfband – “Revolter”

Posted on 10 January 2018

Wulfband – “Revolter”

Format: (Album) CD, 2CD**, digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 24 november 2017
Genre: EBM, electropunk
Bandmedlemmar: Sieben, Neun
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Fortsätter röra om i bodygrytan

Drygt tre år har nu passerat sedan den fortsatt hemlighetsfulla och ständigt maskerade EBM-duon Wulfband släppte sitt självtitulerade, av scenen unisont hyllade, debutalbum. Sin vana trogen så lämnas som väntat ingen som helst pardon på uppföljaren “Revolter”, utan det är med andra ord pang på rödbetan utan förspel eller krusiduller från början till slut som gäller.

På Wulfbands första album (och även på den efterföljande trespårs-EP:n) så skulle vargarna kunna beskrivas som sofistikerade och sluga, när de diskret dödar sina offer ett efter ett med några få välriktade attacker. Alltsammans byggt ovanpå ovanpå träffsäkra basgångar och tajta rytmer, med arrangemang som träffar klockrent någonstans i mellangärdet och med refränger som etsade sig fast som klister på hjärnbarken. På “Revolter” kan vargarna i sin tur snarare beskrivas som en tämligen oorganiserad skock, som tillåts gå full bärsärkargång i fårhagen där de ursinningslöst genomför en kaotisk 33 minuter lång tiospårsattack.

Även om jag upplever den inledande “Lass Die Hunde Los”, precis som albumet överlag, som en tämligen oorganiserad och rörigt arrangerad introduktion, så är det samtidigt en kraftfull och högoktanig skildring. Omgående lägger den ribban stadigt på plats inbäddad i en electropunk-tjock dimma där mullrande analoga basgångar ständigt omges av ett myller av riviga gitarriff, effekter och oljud.

Andningspauserna är obefintliga när Wulfband, på gott och ont, här injicerar en hel del nya inslag i några av spåren. Känslorna i magtrakten är dock inte fullt lika behagliga den här gången även om mina tre favoritlåtar (som lite lustigt nog också har speltider på 02:42 respektive 02:43) “Full Frontal Sabotage”“Kaos MF” och den fullkomligt hypnotiska “Liebe Offensive” samtliga har mycket av det där speciella Wulfband-drivet och träffsäkerheten som jag älskar. Jag upplever “Revolter” i sin helhet som grötigare, inte lika direkt och hårdslående sofistikerad som sin föregångare och de verkliga hitlåtarna är också något färre.

Wulfband har redan efter två albumsläpp rört om ordentligt i bodygrytan, till vilken de verkligen har tillfört något väldigt unikt och spännande och att begära att de skulle kunna överträffa debutalbumet var nog redan på förhand alldeles för mycket begärt. Men samtidigt som jag inte direkt tror att “Revolter” lyckas med att värva speciellt många nya medlemmar till klanen, så är jag å andra sidan fullt övertygad om att den befintliga skocken kommer vara sin ledarduo trogen även i fortsättningen.

Tracklist

01. Lass Die Hunde Los (03:16)
02. Full Frontal Sabotage (02:42)
03. Kaos MF (02:43)
04. Kpt. Kaboom (03:29)
05. Mann An Mann An Mann (03:01)
06. Platzmachen (02:51)
07. Basta (01:37)
08. Das Ist Musik (03:07)
09. Séparez (03:01)
10. Liebe Offensive (02:42)
11. Total (02:07)
12. In Tempo (03:05)

Bonus disc**

01. Pest (02:55)
02. Körpersprache (02:52)
03. Das Ist Musik (Ist Das Musik Mix) (03:08)
04. Fick Das (Alles Zur Hölle Mix) (01:59)

(English version below)

Makes another proper stir-around in the bowl of EBM

Just over three years have passed since the constantly masked and anonymous EBM duo Wulfband released their self-entitled and by the scene unreservedly acclaimed debut album. Faithful to their habits they leave no pardon on the sequel “Revolter”. In other words, they go for an instant knock without pretense or frills from the beginning to the end.

On Wulfband’s first album (and also on the subsequent three track EP), the wolves could be described as sophisticated and veiled, when they discreetly kill their victims one after another with a few well-targeted attacks. All built on top of superfluous bass runs and tight rhythms, with arrangements that stroke perfectly in your solar plexus and with choruses that stuck like glue to your brain cortex. On “Revolter”, the wolves on the other hand could be described as a rather unorganized shock that are allowed to go on full berzerk in the garden of sheep where they unreasonably perform a chaotic 33-minute ten track attack.

Even though I experience the introductory “Lass Die Hunde Los”, just like the album in general, as a rather unorganized and messy introduction, it is also a powerful and high octane depiction. Immediately, it puts the ribbons firmly in place embedded in an electropunk-thick fog where mutilating analogue bases are constantly surrounded by a mill of riveting guitar riffs, effects and noise.

Breathers are non-existent when Wulfband injects a whole lot of new features into some of the tracks. The feelings in my guts are, however, not quite as pleasant this time, even though my three favorite songs (that ironically also has runtimes of 02:42 and 02:43 respectively) “Full Frontal Sabotage”, “Kaos MF” and the completely hypnotic “Liebe Offensive” all have much of that particular Wulfband drive and accuracy that I love. I feel that “Revolter” in its entirety is more of a mashup and not as direct and sophisticated as its predecessor, and the real hit songs are also slightly fewer.

Wulfband has already after two album releases made a proper stir-around in the bowl of EBM into which they have really added something very unique and exciting and for them to be able to surpass the debut album would probably have been too much to ask. But while I don’t immediately think that “Revolter” succeeds in recruiting a large number of new members to the clan, I’m, on the other hand, fully convinced that the existing shock will be faithful to their leader duo further on aswell.

Share Button

Comments are closed.

Subkult

Klubb död

Ginza

Poponaut.de

Radio Virus

Nordhausen-Schallplatten

Storming the Base

Our Flickr Photos - See all photos

Related sites