Subscribe via: RSS

Priest – “New Flesh”

Posted on 17 November 2017

Priest – “New Flesh”

Format: (Album) CD, vinyl, box, digital
Skivbolag: Lövely Records
Releasedatum: 17 november 2017
Genre: Electropop, synthpop, electro
Bandmedlemmar: Linton Rubino
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Sent ska syntharen vakna?

Undertecknad, och många med mig, blev säkerligen mäkta förvånade när Ghost-bekantingen Linton Rubino (ja, för det är väl han?) tidigare under året, till synes från ingenstans, började rada upp mörka elektroniska poplåtar med element lånade från såväl åttiotalsdoftande electropop som coldwave och EBM under den nya monikern Priest.

“The Cross”“History in Black” och senaste släppet “Vaudeville” har gått varma hos undertecknad under hösten och har synnerligen höjt förväntningarna inför det kommande debutalbumet “New Flesh”. Sent ska syntharen vakna? Ja, kanske är det så det är.

“New Flesh” är lite ojämn på sina ställen men innehåller i sin helhet en dryg handfull ytterst välskrivna låtar vars refränger blixtsnabbt pulvriserar allt i sin väg och snabbt borrar sig in. Låttexterna tolkar både vår mörka nutid liksom förmedlar små personliga berättelser som kretsar kring personliga livskriser som vi alla mer eller mindre tvingas genomlida åtminstone någon gång i livet. Ljudmässigt är albumet klätt i en kristallklar elektronisk produktion i vilken det finns mängder med snygga detaljer att finna.

Priest sjunger med en lätt touch av blues och hans röst för mina tankar till Delayklinikens sångare Mikael Fyrek. Tungt EBM-doftande basgångar skakar omgående om tillställningen i den inledande “The Pit” medan “Vaudeville” är bodypop av allra högsta klass. I den riviga, mörka och mystiska electrodängan “Populist” förmedlar Priest sedan en snudd på hotfull känsla omgiven av en bred matta av komplexa rytmer och oljud.

Priest visar upp en bred dynamik och albumet tar sig flera olika skepnader. Lättviktiga melankoliska poplåtar som “Private Eye” och “Call My Name” möter fullkomligt nattsvarta skapelser som “History in Black”. Låttexten på den senare står givetvis fri för alla att tolka på sitt eget vis men för mig personligen förmedlar den känslorna av att lyckats med att slå sig fri från en depression fylld av ångest och vemod när en vocoderkryddad Priest levererar albumets starkaste refräng: “I travelled with the enemy, I thought It was my destiny. I’m free of all the lunacy. I never want it back, my history in black”.

Jag är inte helt golvad av “New Flesh” och jag finner några få ojämnheter längs vägen. Men samtidigt är topparna skyhöga och jag har inga som helst problem med att fullfölja den musikaliska resan hela vägen.

Tracklist

01. The Pit (04:00)
02. Vaudeville (04:15)
03. History in Black (03:11)
04. Populist (03:47)
05. The Cross (03:15)
06. Private Eye (02:52)
07. Nightmare Hotel (03:15)
08. Virus (04:36)
09. Call My Name (03:41)
10. Reloader (03:24)

(English version below)

Late the electrohead shall arise?

Myself, and many with me, certainly was suprised bigtime when Linton Rubino from the swedish metal act Ghost (because it is him, isn’t it?) earlier this year, apparently from nowhere, began lining up dark electronic pop songs with elements borrowed from eighties styled ectropop as well coldwave and EBM under the moniker Priest.

“The Cross”, “History in Black” and the latest track released “Vaudeville” have stayed with me all through the fall and have greatly increased the expectations of the upcoming debut album “New Flesh”. Late the electrohead shall arise, it seems..? Well, maybe that’s just the case here.

“New Flesh” is a bit uneven at some points, but contains a whole handful of extremely well-written songs with choruses that with the speed of light cuts through my defence to then stay with me. The lyrics deals with our world’s often sad and dark present as well as conveys short personal stories that revolve around the personal life crises that we all more or less are forced to suffer at least at some point of our lives. Soundwise, the album is clad in a crystal clear electronic production in which there are plenty of nice details to be found.

Priest sings with a light touch of blues and his voice makes me think of Delaykliniken‘s vocalist Mikael Fyrek. Heavy EBM scented basslines shakes it all off promptly in the initial “The Pit” and “Vaudeville” represents top-class bodypop. In the rippled, dark and mysterious electro track “Populist”, Priest then almost makes a threatening approach surrounded by a wide rug of complex rhythms and sounds.

Priest puts wide dynamics at display and the album takes on several different shapes. Lightweight melancholic pop songs like “Private Eye” and “Call My Name” meet their counterparts in pitch black creations like “History in Black”. The lyrics on the latter are, of course, free for everyone to interpret in their own way. But to me personally, they convey the feeling of being freed from a depression filled with anxiety and sadness when Priest on vocoder gives us the album’s strongest chorus: “I travelled with the enemy, I thought It was my destiny. I’m free of all the lunacy. I never want it back, my history in black”.

I’m not completely floored by “New Flesh”. I find it to be somewhat uneven along the path, but at the same time the peaks are very high and I have no problem whatsoever to complete the musical journey all the way.

Share Button

Comments are closed.