Subscribe via: RSS

Klutae – “Black Piranha”

Posted on 27 September 2017

Klutae – “Black Piranha”

Format: (Album) CD, digital, vinyl
Skivbolag: Læbel
Releasedatum: 6 juli 2017
Genre: EBM, industrial
Bandmedlemmar: Claus Larsen
Land: Danmark
Recensent: Lars-Åke Andersson

(English version below)

Klutae är en punkrockare!

Det bor en liten punkare i oss alla och frågan är bara om och när punkaren gör sig hörd. Omvärldens orättvisor har hopat sig och det är dags att protestera mot dem – högljutt! Claus Larsen har fått vatten på sin kvarn och är tillbaka i mästerlig form som Klutae.

På ett nästan magiskt sätt har han lyckats komprimera flertalet ingredienser inom punken och översatt det till ett underbart skitigt och stökigt EBM-sound som kastar lyssnaren bakåt i tiden till 1990-talet. Och ska man vara helt ärlig – stundtals låter det som Leaether Strip som på den gamla goda tiden!

Det är som att gå en rejäl omgång i boxningsringen. Först en liten jabb med ett klassiskt EBM-spår i form av ”The Wire And The Cuffs”. Den första rejäla käftsmällen levereras med låten ”Submission” – stenhård och i ett rasande tempo. Skulle man nu stå upp efter den så får man ett par till i form av ”Wake Up The Punks”, ”O.H.C.Y.S.P” och ”We Breed”. Till tonerna av den något udda men pampiga och långsamt mullrande låten ”Romania” som svagt för tankarna till Laibach, kan man nästan se sig själv knockad falla till golvet i slowmotion.

Men sedan tar det liksom stopp. Den där avgörande nådastöten när man ligger helt utslagen kommer aldrig. Låtar som ”Bombs”, ”Belly-Up” och ”To Be” känns lite tama och gör att man kan repa mod till sig och ställa sig upp – redo för en ny omgång. Men då ringer klockan och ronden är slut.

Och snackisen efteråt är givetvis ”Burning Berlin” som helt enkelt kan beskrivas som technopunk i bästa Prodigy-stil som känns helt malplacerad på den här skivan.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att man blev omskakad och tagen men inte besegrad. Ser fram emot en returmatch i framtiden!

Lars-Åkes favoritspår: ”Submission”

Tracklist

01. The Wire And The Cuffs (02:40)
02. Submission (03:57)
03. Insect King (04:48)
04. Bombs (04:05)
05. Panic In Bliss (03:27)
06. Romania (05:03)
07. Wake Up The Punks (03:36)
08. Belly-Up (04:03)
09. To Be (04:47)
10. We Breed (04:15)
11. O.H.C.Y.S.P (05:11)
12. Fucking Parasite (04:31)
13. Burning Berlin – featuring Needle Sharing (04:42)
14. The Wire and The Cuffs – SPARK! RMX –  Spark! (03:02)

(English version below)

Klutae is a punkrocker!

There’s a little punkrocker in all of us and the only question is if and when that little punkrocker makes himself heard. Worldwide injustices and international crises have been accumulating and it is time to protest against them – loudly! Claus Larsen is back again to make a stand in the masterful form as Klutae.

In an almost magical way, he has managed to compress most of the ingredients within the punk music and transformed it into a wonderfully dirty and messy EBM sound that throws the listener back to the 1990’s. And honestly – from time to time it sounds like Leaether Strip as he sounded in the good old days!

It’s like going to a hearty round of the boxing ring. First a small jab in form of a classic EBM-track called “The Wire And The Cuffs”. After that you get a real sucker punch with the track “Submission” – rock solid and in a furious tempo. Now, if you are still standing up you’ll be receiving a few more severe blows in the form of “Wake Up The Punks”, “O.H.C.Y.S.” and “We Breed”. To the sounds of the slightly odd but majestic and slow rumbling song “Romania” that faintly reminds of Laibach, one can almost see oneself being knocked out, falling to the floor in slow motion.

But then, all comes to an end. The decisive coup de grace when one is completely knocked out will never occure. Songs such as “Bombs”, “Belly Up” and “To Be” feels a bit tame and allows one to regain courage to stand up again– ready for a new round. But then the bell rings and the round is over.

And the thing everyone is talking about afterwards is of course “Burning Berlin”. The track must simply be described as technopunk in best Prodigy-style but it feels totally out of place on this album.

In conclusion, one can say that one was completely shaken and taken but not defeated. Looking forward to a rematch in the future!

Lars-Åkes favourite track: ”Submission”

Share Button

Comments are closed.