Subscribe via: RSS

Sturm Café – “Es Geht”

Posted on 23 May 2017

Sturm Café – “Es Geht”

Format: (EP) CD, digital
Skivbolag: SCR (Eget)
Releasedatum: 15 maj 2017
Genre: EBM
Bandmedlemmar: Jonatan Löfstedt, Gustav Jansson
Land: Sverige
Recensent: Carolina Lindahl

 

HemsidaFacebookLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnation

 

Munter, dansvänlig och prestigelös EBM

Ett barn har fötts i Sturm Cafés bodyfabrik! Två år efter sitt senaste albumsläpp “Europa!” har Gustav Jansson och Jonatan Löfstedt gemensamt kalvat fram en rykande färsk EP. Jag tror att jag talar för hela den världsomspännande husmansbodyscenen när jag utropar “ÄNTLIGEN!”. Eller “ENDLICH!” om man hellre vill skrika på tyska. Och det vill man ju förstås.

Sturm Café krystade ut sitt debutalbum “So Seelisch, So Schön” år 2005 och har sedan dess etablerat sig som ett av Sveriges främsta kött och potatis-bodyband. Under sina 12 aktiva år har de serverat flera putslustiga hits som passat utmärkt både till fest och vardag. Ja, i alla fall min vardag. 

Den nyfödda EP:n heter “Es geht” och innehåller sammanlagt sex spår. Låtarna bär tyska namn och sjungs alla på tafflig skoltyska enligt uråldrig Sturm Caféiansk tradition. Skivan inleds med den samtidigt glada och melankoliska låten “Eine Frage”. Låttexten verkar handla om en förvirrad man som undrar vad som är fel och gärna vill ha en förklaring (tänk vilken tur att jag, precis som Sturm Café, behärskar tafflig skoltyska och därför kan förstå deras låttexter).

Skivans andra spår kretsar kring en svensk historisk händelse. Låten heter “Anckarström” och handlar förstås om mannen som sköt ihjäl kung Gustav III på maskeradbalen år 1792. Låttextens tema passar väl med skivans omslag som är prytt med en stiliserad bild av masken som kungen bar under festkvällen. Att sjunga om svensk historia är minst sagt ovanligt för ett bodyband, men jag uppskattar deras ansats att förena musik och folkbildning. “Varför bara lyssna när man kan lära sig något också?” föreställer jag mig att Gustav och Jonathan resonerade när de satt i studion. Ett nobelt initiativ av två uppenbart gedigna filologer! Låten är medryckande med fin melodi och korusvänlig refräng som lyder: “Anckarström, Anckarström, hat mich getötet, hat mich getötet! Anckarström, Anckarström, hat mich geschossen, hat mich geschossen!”. Grovt översatt blir det: “Anckarström har dödat mig, Anckarström har skjutit mig!”. Lyssnaren får alltså uppleva den tragiska händelsen genom kungens ögon. Rafflande!

Den dramatiska kungamordstrudelutten åtföljs av “Arsenal”. En snabb och typiskt bodypumpig låt vars sound är mycket karakteristiskt för Sturm Café. Låten är gladlynt, lättsmält och svängig med en oerhört trallvänlig refräng.

Näst ut på tur är “Traummann”. Musiken är monoton och repetetiv och låttexten består av korta, loopade fraser. De långa looparna och repetitionerna ger känslan av en klubbremix. Som att det här är en förlängd klubbmix av en originallåt. Jag hade faktiskt hellre hört originalet. Men nu finns det ju inget sådant, så jag byter istället till nästa låt.

“Zurück zu den alten Zeiten” (tillbaka till den gamla tiden) heter det femte spåret på den här skivan. Ett låtnamn som väcker frågor. Handlar den kanske om tidsresor? Eller kan det vara en psykologisk låt om regression? Kanske är det en återblick på en passerad tidsepok eller rentav en kommentar till USA:s tillbakagång till gamla tiders tankesätt? Med frågor i hågen minns jag ordspråket “den som söker, han finner” och sätter ivrigt igång låten för att finna. Efter ett intro bestående av viskningar och en loopad sampling kommer den första versen som visar sig handla om en man som har tappat sin mobiltelefon. En studsig basslinga och söt TV-spelsmusikliknande melodi skapar ett trivsamt sound ovanpå vilket mobiltelefontragedin kan utspela sig. Det verkar som att mannen med borttappad telefon känner sig vilse och upplever sig ha kastats tillbaka till en tid då inga mobiltelefoner fanns.

Sist ut har vi “Voodoo Sex” som är en lugnt rytmisk låt med hypnotiska melodislingor, kyrkklockeliknande ljud och en låttext som handlar om det ockulta och mystiska. Ett förhäxande avslut!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att “Es geht” rymmer både högt och lågt. Skivomslaget är snyggt och musiken är välgjord på flera sätt, samtidigt som Jonatan Löfstedt missar många toner och låttexterna till stor del består av nonsens. Men jag tror faktiskt att allt detta samverkar för att skapa vad Sturm Café är. De har alltid inkorporerat humoristiska inslag i sin produktion och har nog aldrig haft som ambition att vara varken felfria eller tillrättalagda. Det är det jag uppskattar med Sturm Café. De skapar munter, dansvänlig och prestigelös EBM utan att vara fina i kanten.

Tracklist

01. Eine Frage (02:52)
02. Anckarström (04:05)
03. Arsenal (04:10)
04. Traummann (05:15)
05. Zurück zu den alten Zeiten (04:46)
06. Voodoo Sex (04:38)

 

Share Button

Comments are closed.

Kalabalik

Klubb död

Neuf

Ginza

Poponaut.de

Radio Virus

Storming the Base

Our Flickr Photos - See all photos

Related sites