Format: (Album) CD, digital, kassett
Skivbolag: FiXT
Releasedatum: 9 december 2016
Genre: Industrial Metal
Bandmedlemmar: Klayton
Land: USA
Recensent: Krister Mörtsell
(English version below)
Dystopisk sci-fi electro med metalgitarrer
Tänker tillbaks på 80-talet och kriget mellan synthare och hårdrockare. Jag hade svårt att välja sida, men blev hårdrockare, men lyssnade ändå på kassettband med Depeche Mode, New Order, Howard Jones osv, mot slutet av 80 talet så tog hårdrocken över mer och mer och blev allt hårdare, så i början av 90-talet dök det helt plötsligt upp något nytt, det var som en dröm, det var både synth och hårdrock! Ett av de första banden jag hörde i genren var Circle of Dust, deras debutalbum kom 1992 och i min värld var det revolutionerande. Den första skivan spelades varv på varv och den perfekta mixen av thrashmetalgitarrer, trummaskiner, sci-fisamplingar och en allmänt dystopisk ljudbild var precis vad jag behövde. Förstod sedan att Front Line Assembly redan hade gjort samma sak något år tidigare, men det hade jag missat. Circle of Dust gjorde några album till innan mannen bakom projektet tröttnade och började göra annan musik (bland annat som Argyle Park och senare och lite mer välkänt som Celldweller och nu även under synthwave-monikern Scandroid). Den musiken tilltalade mig dock inte lika mycket.
Mycket vatten har hunnit flyta under broarna och numer är det inte ofta jag lyssnar på dessa skivor, men under slutet av 2016 läste jag att Circle of Dust skulle släppa nytt material (samt remastrade versioner av sina tidiga skivor) Så hur låter det nu så här ca 25 år senare?
Mycket är sig likt, det är fortfarande thrashmetalriff blandat med samplingar från sci-fi-filmer, analoga och digitala synthar i en skön blandning. Vissa partier är hård EBM medan andra delar är mer soft och ambient. Rent produktionsmässigt så har han större kunnande nu, men det är inte samma wow-känsla som när man aldrig hade hört något liknande. Jag tycker mig också sakna lite av den sorgsna känslan som fanns på de tidiga skivorna, det är lite för välproducerat och för glassiga melodier. Men några riktigt bra spår finns det. “Contagion”,“alt_Human”, “Neophyte” och avslutande instrumentala “Malacandra” är låtar som jag gillar skarpt.
Tracklist
01. Re_Engage (01:20)
02. Machines Of Our Disgrace (05:25)
03. Contagion (05:25)
04. Embracing Entropy (feat. Celldweller) (06:53)
05. Humanarchy (05:00)
06. Signal (00:30)
07. Alt_Human (05:00)
08. Hive Mind (05:57)
09. Outside In (06:15)
10. Neurachem (04:44)
11. K_OS (03:30)
12. Neophyte (06:00)
13. Malacandra (06:03)
14. Untitled (07:00)
(English version below)
Dystopian sci-fi electro with metal guitars
Thinking back to the 80’s and the war between electro and metal. I had a hard time choosing side, but in the end metal won, but I still had my cassettes with Depeche Mode, New Order and Howard Jones, and by the end of the 80’s the metal took over more and more and also got harder. But then in the early 90’s I found something new and it was like a dream! It was both electro and metal at the same time! One of the first bands I heard in this crossover-genre was Circle of Dust, the first album came out in 1992 and in my world it was a revolution. I was listening again and again to that record and the perfect mix of thrashmetal guitars, drum machines, sci-fi samples and a generally dystopic sound was exactly what I needed. I later found out that Front line assembly already had done this years before, but I hadn’t heard them. Circle of Dust made some more albums and then the man behind the project went onto other musical projects (like for example Argyle Park and the more wellknown Celldweller and nowadays also the synthwave moniker Scandroid)
A lot of water has been floating down the river since that, and I no longer listen to these albums daily, but during the end of 2016 I read that Circle of Dust was working on new material (and also would release some remastered versions of his earlier records). Som how is it to listen to this now, 25 years later?
Most of it is very familiar, it’s still thrash metal riffs mixed up with samples from sci-fi movies, analog and digital synthesizers in a nice blend. Sometimes it’s hard EBM, while other parts are more soft and ambient. His production skills are probably better now but it’s not the same wow-feeling as before, when you’ve already heard this style of music. I also think there was more of sad feelings over the music back then, it’s sometimes a little over-produced and some melodies are “too happy” for my taste. But there are some really great tracks. My favourites is “Contagion”, “alt_Human”, “Neophyte” and the closing instrumental tune “Malacandra”.
