Subscribe via: RSS

Protectorate – “Protectorate”

Posted on 15 December 2016

Protectorate – “Protectorate”

Format: (Album) CD (digipak), Digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 11 november 2016
Genre: Electro-Industrial
Bandmedlemmar: Kalle Lindberg, Lasse Alander
Land: Finland
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookLast.fmDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Perfektionistisk electro i punkskrud

Protectorate är namnet på Kalle Lindbergs soloprojekt, där han sedan tidigare är känd som sångaren i Cardinal Noire. Cardinal Noire i sin tur formades från Protectorate men särskiljdes då även medlemmen Lasse Alander ingår i den ordinarie uppsättningen. Efter Cardinal Noires hyllade debut för snart två år sedan är det nu Kalles tur att albumdebutera med just Protectorate, även om en EP släpptes så tidigt som 2012. Lasse har dock ett finger med i spelet även denna gång varför beslutet att inte kalla detta album för en Cardinal Noire-produkt är något förvirrande.

Protectorate påminner initialt om Cardinal Noire, men efter tid framträder en mer intressant melodisk ljudmatta som inte fokuserar lika mycket på experimentella inslag, även om sången i stort är identisk. Det är vackert, det är aggressivt, det är bombastiskt och alldeles, alldeles underbart.

“Protectorate” rivstartar med den 90-talsosande “Exile” som direkt sätter både tempot och ramverket för hela albumet. Spåren är kompakta och håller sig för det mesta under fem minuter utan några djupa breaks eller långa intron. Albumet låter som Objects och Youth Codes kärleksbarn. Den punkiga, skitiga attityden från “Commitment to Complications” blandat med den perfektionistiska electron från “Mechanisms of Faith” och med några inslag av elgitarrer och EBM-bas, men allt insvept i en distad kappa.

Det märkliga är att en genomlyssning ena gången kan vara en helt fantastisk resa medan andra gånger följer spåren på varandra utan större intryck. Det har antagligen med lyssnarens koncentrationsnivå att göra. Kontentan är att albumet kräver sitt intresse för att kunna ge något tillbaka. Detta gör att albumet håller för ett nästan obegränsat antal genomlyssningar, men att det bitvis också glöms bort totalt.

Det bländande undantaget är sista spåret “Empty Faces” som är en lika omtumlande upplevelse som första gången man hör Youth Codes “The Dust of Fallen Rome” och naturligtvis är det bästa jag hört sedan dess.

Den uppåtgående trenden för klassisk Industrial håller i sig och “Protectorate” är ytterliggare ett i raden av fantastiska albumsläpp de senaste åren, som förstärker mig i min tro att just denna speciella stil av elektronisk musik är odödlig.

 

 

Tracklist

01. Exile (04:21)
02. Infocon (03:58)
03. Clean Break (03:33)
04. Neoreaktion (05:22)
05. Proconsul (04:32)
06. Overproduction (04:29)
07. Severed Heads (04:53)
08. Empty Faces (04:28)

(English version below)

Punky perfectionistic electro

Protectorate is the solo project of Kalle Lindberg, since earlier known as the singer in Cardinal Noire, which in its turn was formed from Protectorate but was differentiated since the member Lasse Alander was part of the crew. Now it is time for Kalles first studio album after Cardinal Noires debut almost two years ago, although an EP was released as early as 2012. However Lasse is in fact participating also in this release why it is yet more confusing why this isn’t classified as a Cardinal Noire release.

Initially Protectorate is very similar to Cardinal Noire but as the tracks progress a more interesting sound less focused on experimental elements emerges, even though the vocals are pretty much identical. Is is beautiful, it is aggressive, it is grandious and just simply wonderful.

The album “Protectorate” kicks off with the nineties-esque track “Exile” that instantly sets both the tempo and the framework for the album. The tracks are compact and mostly under five minutes, without any breaks or long introductions. The album sounds like the love child of Object and Youth Code. The punky, dirty attitude of “Commitment to Complications” blended with the perfectionistic electro of “Mechanisms of Faith”, along with some electric guitars and EBM basslines make up the sound. All this is wrapped in a distorted coating.

The strange thing is that one listen can be a completely fantastic journey while other times the tracks just pass by without notice. This has probably something to do with the listener’s level of concentration and in summary it takes a genuine interest to be able to receive something in return. This allows for an almost infinite number of playbacks of this album, but that it from time to time also is completely left forgotten.

The rising trend of classic Industrial is continued with “Protectorate” which is yet another fantastic release in later years that strengthens me in my belief that just this particular kind of electronic music is indeed immortal.

Share Button

Comments are closed.