Subscribe via: RSS

Liverapport: Zanias 20161027, Stockholm

Posted on 11 November 2016

Liverapport: Zanias 20161027, Stockholm

Keluar- och Linea Aspera-bekante Zoè Zanias gästade Stockholm med sitt nya soloprojekt Zanias i Klubb Döds regi på King’s Table i Stockholm den 27 oktober.

Patrik Lark (foto), Jens Atterstrand (foto) och Alexander Johansson (text) rapporterar.

 

Alexander JohanssonJens Atterstrandpatrik_lark

 

 

(English version below)

Vackert så det gör ont

Zanias blev första artist att spela på arrangören Klubb Döds senaste scen Kings Table på Sveavägen i Stockholm. Ensam på scen bjöd Zoè Zanias på ett intensivt åtta-låtarsset med material från nya EP:n “To the Core” och upphottade låtar från hennes första musikprojekt Linea Aspera.

Det var hårt, vackert och en konstupplevelse av berlinska undergroundmått trots en långt ifrån perfekt lokal där det var onödigt trångt mellan den lilla scenen och de närmaste restaurangborden. Men det var inget som Zanias lät sig beröras av. Professionellt fokuserade hon på sin inåtvändhet genom att ömsom blicka ned på synthtrumman och ömsom ut ovan publiken mot den iskalla oktoberkvällen.

Bäst var Linnea Aspera-låtarna “Malarone” och “Synapse” och Zanias-låten “Follow the Body”. Avslutande “To the Core” fungerade mycket bättre live än på skiva när Zanias gav sig ut i publiken med djuriska rop i den etno-industriellt distade atmosfären. Det var vackert så det gjorde ont eller som darkwavedrottningen Zanias sjöng i “Synapse”;

“Don’t look at me. Don’t look at me it hurts.”

Foto: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark

(English version below)

A vision that hurt

Zanias became the first artist from the local promoter Klubb Död (Club Death) to play live at the new establishment Kings Table in Stockholm. Alone on stage Zoè Zanias offered an exquisite eight song set with music from the new EP “To the Core” and early works and re-arranged songs from her first band Linea Aspera.

The show was hard, beautiful and a fine art experience. Kings Table became a Berlin underground stage for an intense half hour, despite the narrow space between stage and restaurant tables. But that did not bother Zanias. She professionally focused on the music and her personal introvert song and dance, she looked down on the electronic drum and up, above the audience, and out into the dark October night.

The best songs were “Malarone” and “Synapse” from Linnea Aspera’s album with the same name and “Follow the Body” by Zanias. The final song, “To the Core”, was much stronger live than on the album with Zanias out in the audience singing and shouting into the massive ethno-industrial wall of sound that she constructed. It was very beautiful, and it hurt, or as the darkwave queen herself sung in “Synapse”;

“Don’t look at me. Don’t look at me it hurts.”

Share Button

Comments are closed.