Subscribe via: RSS

Yello – “Toy”

Posted on 11 October 2016

Yello – “Toy”

Format: (Album) CD, digital, vinyl, deluxe CD**
Skivbolag: Polydor (Universal Music Group)
Releasedatum: 30 september 2016
Genre: Electro, electropop, pop
Bandmedlemmar: Boris Blank, Dieter Meyer
Land: Schweiz
Recensent: Anders Mellgren

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsYoutube

(English version below)

Man blir aldrig besviken på Yello

Egentligen är det inget överraskande som släpptes sista september. Yello har sedan starten 1980 utvecklats med åldern från de yngre gentlemen de var då till de mogna gentlemen de är nu och musiken har hela tiden känts relevant. Skivorna är genomgående uppbyggda av fantastiska ljudlandskap signerade Boris Blank som kompletteras med Dieter Meyers fantastiska röst och genom åren även med diverse gäster, detta album är inget undantag.

Sedan förra studioalbumet “Touch” (2009) har Boris Blank haft lite egna musikaliska äventyr för sig, dels den egna crowdfundade “Electrified” (2014) samt samarbete med brittiska sångerska Malia på det utmärkta albumet “Convergence” (2014) och båda dessa projekt har kopplingar till “Toy”. Titelspåret ifrån “Electrified” har fått lite röstpålägg av Meier och Malia och denna version har funnit sin väg till deuxutgåvan av albumet. Malia medverkar även på ett par spår till, “Give you the World” och “Cold Flame”. Ett annat namn som förekommer är den englandsbaserade kinesiskan Fifi Rong som senare i höst släpper en singel som följs upp av ett album. Övrigt återvunnet är “Dialectical Kid” som har fått en ansiktslyftning sedan den släpptes på samlingen “Anthology” (2010).

“Toy” inleds och avslutas med sammanbindande “Frautoniom”, som när jag hör den funderar mer på om detta är ett mellanspel från någon av Depeche Modes album snarare än inledningen av en Yello-skiva, men det går raskt över när första singeln “Limbo” tar vid. “Limbo” är ett av tre spår som har hittat ut i streamingrymden under några veckors tid före hela albumsläppet. De andra två är “Tool of Love” och “Blue Biscuit” och dessa tre tillsammans ger en ganska bra bild av vad man får på hela albumet.

Yello har ett tydligt eget sound tack vare Blanks ljudatmosfärer och Meiers röst, det är svårplagierat. Bandets signum är att det alltid kommer ett ljud på varje sextondel. I vanliga fall handlar det om en hi-hat, men i Yellos fall är det alltid en väl igenomtänkt sampling som landar precis som den ska. En del gillar det, andra tycker att det är konstigt, jag tillhör den förra kategorin.

“Toy” når inte riktigt upp till fornstora dagar som “Flag” (1988) eller “Baby” (1991) där det kom en del hits som hittade ut på kommersiell marknad och inte hittar vi någon ny “Oh Yeah” heller, men det behövs nog inte, förmodligen inte av ekonomiska skäl i alla fall. Men det är en ganska bra skiva och jag kommer på mig själv ganska ofta med att fundera över hur det låter vilket ofta resulterar i en lyssning till.

Låtar att lägga till i spellistor är, förutom de tre singlarna, de första spåren “30000 days”, “Electrified II” och “Kiss the Cloud” och om du dessutom adderar “Give you the World” och “Pacific AM” har du ett ganska bra koncentrat av “Toy”, men jag tycker förstås att du kan ge hela skivan en chans, jag upptäcker nya saker hela tiden, det blir lätt så när det är detaljrikt.

Kuriosa: Yello har aldrig spelat live men har fyra planerade föreställningar inplanerade i Berlin i slutet av oktober, något jag skulle kunna tänka mig att sälja mitt förstfödda barn för att få se.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

yello

01. Frautonium Intro (01:10)
02. Limbo (03:22)
03. 30’000 Days (04:05)
04. Electrified II (02:49)
05. Cold Flame (04:02)
06. Kiss The Cloud (03:13)
07. Starlight Scene (03:16)
08. Tool Of Love (03:12)
09. Give You The World (03:32)
10. Dialectical Kid (03:18)
11. Dark Side (04:15)
12. Pacific AM (03:35)
13. Blue Biscuit (03:38)
14. Lost in Motion (03:32)
15. Magma (06:26) **
16. Toy Square (03:08) **
17. Frautonium (04:20) **

(English version below)

Yello never disappoints

Actually, it is nothing surprising that was released on the last day of September. Yello has since 1980 developed with the age of the younger gentlemen they were into the mature gentlemen they are now, and the music has always felt relevant. The discs are consistently built up of the stunning soundscapes by Boris Blank and complemented by Dieter Meyer’s amazing voice. Down the years various guests have joined in and this album is no exception.

Since the last studio album “Touch” (2009) Boris Blank has had some musical adventures for himself and the crowdfunded solo album “Electrified” (2014) and the collaboration with British singer Malia on the excellent album “Convergence” (2014) are both linked to “Toy”. The title track from “Electrified” has received some voice-overs by Meier and Malia and this version has now found its way to the deluxe edition of the album. Malia has got involved on a couple of tracks here too, “Give You the World” and “Cold Flame”. Another name that appears is the England-based chinese singer Fifi Rong, who later this year will release a single followed by an album. Another recycled track is “Dialectical Kid” that has got a facelift since it was released on the compilation “Anthology” (2010).

“Toy” begins and ends with the connective theme “Frautoniom” that when I hear it makes me think if it’s a interlude from one of Depeche Mode’s albums rather than the intro of a Yello album, but the thought quickly passes when the first single “Limbo” begins. “Limbo” is one of three tracks that have found it’s way to the streaming universe a few weeks before the full album release. The other two single tracks are “Tool of Love” and “Blue Biscuit” and these three together give a pretty good picture of what you get on the whole album.

Yello has a clear own sound thanks Blank’s atmospheres and Meier’s voice, is hard to copy. The band’s hallmark is that it will always deliver a sound on every sixteenth. Normally, this is a hi-hat, but in Yello’s case, it is always a well thought through sample put exactly where it’s supposed to be. Some like it, others think it’s weird, I belong to the former category.

“Toy” does not quite reach up to the good old days of “Flag” (1988) or “Baby” (1991) on which some hit songs found their way to the more commercial market and we don’t find a new “Oh Yeah” on this album either, but it’s probably not needed, not for financial reasons anyway. This is a pretty good album and I find myself quite often thinkin enough of how it sounds which often results in another listen.

Songs to add to the playlist, in addition to the three singles, are the first tracks “30000 Days”, “Electrified II” and “Kiss the Cloud” and when you then add “Give You the World” and “Pacific AM”, you have a pretty good epitome of “Toy”, but I think that you can give the whole album a chance, I discover new things all the time, it easily comes to that when it’s this detailed.

Note: Yello have never played live but has now got four scheduled concerts planned for Berlin in late October, something I would consider selling my first born child to get to experience.

Share Button

Comments are closed.