Subscribe via: RSS

Telegraph – “Beyond Good and Evil”

Posted on 30 May 2016

Telegraph – “Beyond Good and Evil”

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: ScentAir Records
Releasedatum: 29 april 2016
Genre: Synthpop, New Wave
Bandmedlemmar: Davide Colella, Francesco Romeo Sacco
Land: Italien
Recensent: Stefan Last

 

FacebookSpotifyDiscogsBandcampSoundcloudkollapslogga

(English version below)

Oldschool-synthpop från Italien

Den italienska duon Telegraph (bestående av Davide Colella och Francesco Romeo Sacco) har precis släppt sin albumdebut, och om ni tillåter mig vara lite bakvänd och börja recensionen med en sammanfattning så kan man väl säga att de har fått till en riktigt bra start på karriären.

Influenser, referenser och inspiration från alla möjliga håll hörs plattan igenom, men en enhetlig och målmedveten produktion gör att de tio huvudspåren håller samman och att det aldrig blir spretigt.

Efter introt som utgörs av titelspåret “Beyond Good And Evil” följer första singeln ”The Veil Of Maya”, ett stycke klassisk old school-synthpop som kanske inte är albumets bästa spår, men som ger en bra och övergripande bild av vad man har att vänta sig av resterande låtar.

Bland de referenser jag nämnde tidigare hittar vi bland annat Depeche Mode, vilket hörs tydligast i framför allt ”Game Over”. I ”This World’s Too Loud” och ”The Losers” kan man ana hur ett något mörkare Cetu Javu skulle kunnat låta, medan Ultravoxs ande tycks sväva över ”Renaissance”. Den senare är också ett av favoritspåren tillsammans med ”Something To Live For”, båda exempel på högklassigt låtskrivande.

De tre remixer som avslutar albumet låter tillräckligt annorlunda för att vara relevanta, men ligger samtidigt tillräckligt nära övriga låtar soundmässigt för att man skulle kunna byta ut originalversionerna mot remixerna utan att förstöra helheten. Om vi ska ta en sista referens så låter The Klaak Syndromes remix av ”The Losers” väldigt mycket Elegant Machinery.

Albumet kännetecknas som helhet av starkt låtsnickeri och bra produktion. Ibland saknas dock den där sista pusselbiten som skulle höjt låtarna till en nivå som kunnat tävla med genrens bästa, något som kanske en extern producent hade kunnat hjälpa till med. Davides sånginsatser är generellt riktigt bra, framförallt i refrängerna och när det ligger lite mer kraft i leveransen. I det lägre registret ligger han ibland farligt nära den där stereotypa ”han-låter-lite-som-DaveGahan”-rösten som var alltför vanlig bland många nya synthband i början av 90-talet, men oftast klarar han sig kvar på rätt sida om gränsen.

Sammanfattning nummer två: Telegraph har fått till en debut med en personlig touch som väcker ens intresse och som ger löfte om att det finns mer att ge. Uttrycket ”en oslipad diamant” känns inte rätt, för det är bättre än så. Man skulle kanske snarare kunna säga att diamanten inte är riktigt färdigslipad, men det blänker rätt fint ändå…

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

telegraph

01. Beyond Good And Evil (01:45)
02. The Veil Of Maya (04:02)
03. I Wanted Love (03:46)
04. Game Over (04:48)
05. This World’s Too Loud (05:46)
06. I Prefer Machines (04:14)
07. Hikikomori (02:43)
08. Something To Live For (04:38)
09. Renaissance (04:47)
10. The Losers (05:58)
11. Game Over (Remix) (05:14)
12. I Prefer Machines (Dynamic Master Remix) (04:16)
13. The Losers (Klaak Remix) (05:17)

 

(English version below)

Oldschool synthpop from Italy

The Italian duo Telegraph (consisting of Davide Colella and Francesco Romeo Sacco) have just released their debut album, and if you allow me to be a bit backwards and begin with a conclusion, I’d say they’ve conjured up a really good carreer-starter.

The album oozes of different influences, references and inspirations all the way through, but a homogenic and focused production holds the ten main tracks together nicely.

After the intro, which comes in the form of the title track “Beyond Good And Evil”, we get to the first single ”The Veil Of Maya”, a piece of classic old school synthpop which may not be the best track of the album, but it gives you a good idea of what to expect from the rest of the album.

Among the references I mentioned earlier you’ll find Depeche Mode, most prominently heard in ”Game Over”. In ”This World’s Too Loud” and ”The Losers” you might hear what a slightly darker Cetu Javu would have sounded like, while the spirit of Ultravox seems to hover over ”Renaissance”. The latter is also one of the best tracks on the album along with ”Something To Live For”, both being fine examples of first-class songwriting.

The three remixes that round off the album sound different enough to be relevant, yet still remains close enough to the sound of the other tracks which would allow the originals to be replaced by the remixes without them sounding out of place. As a final reference I’d say The Klaak Syndrome‘s remix of ”The Losers” sounds very much like Elegant Machinery.

As a whole the album is signified by top-notch songwriting and good production. However, there are moments where it lacks that final piece of the puzzle that would have raised the songs to a level where they could have been competing with the biggest names in the genre. The vocal efforts of Davide is generally very good which is most evident during the choruses and whenever there’s a bit more power behind the delivery. In the lower ranges he sometimes strays dangerously close to that stereotypical ”he-sounds-a-bit-like-DaveGahan” voice that was all too common among new synthpop bands in the early 90s, but for the most part he remains on the right side of the line.

Conclusion number two: Telegraph have created a debut with a personal touch that sparks your interest and clearly shows that the band has more to give. The expression ”a diamond in the rough” doesn’t feel quite right, because it’s better than that. It’s more like the diamond cut hasn’t yet been finished. It still sparkles pretty nicely though…

 

Share Button

Comments are closed.