Subscribe via: RSS

God Destruction – “Redentor”

Posted on 31 March 2016

God Destruction – “Redentor”

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Insane Records
Releasedatum: 16 februari 2016
Genre: Dark electro, black metal, hellectro
Bandmedlemmar: Imperor, Charles Black, Muteitor
Land: Mexiko
Recensent: Jens Atterstrand

 

FacebookTwitterMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnationkollapslogga

(English version below)

Intressant input i en överlag ganska platt, tråkig och fantasilös genre

När det kommer till dark- och hellectro så har det på senare år blivit allt svårare för fans av genren att sortera agnarna från vetet. Nykomlingarna ploppar stundtals upp likt flugsvampar i gräsmattan en regnig höstdag och antalet album som verkligen står ut från den stora mängden dussinsläpp blir ständigt färre för varje år som går.

Precis som när det kommer till skräckfilm så vill jag bli skrämd på riktigt, inte road och mexikanska God Destructions nya album “Redentor”, som följer upp “Novos Ordo Seclorum” från 2014, är på väldigt många sätt det där perfekta knytnävsslaget i solar plexus som verkligen får det att svartna för ögonen. Hade albumet varit en skräckfilm så hade vi med andra ord snarare diskuterat den tjugofem år gamla japanska originalversionen inspelad på 8mm-film och knappast den senaste CGI-animerade Hollywoodremaken, ni vet den där versionen med överdrivet skrikande silikonbystiga blondiner i blodiga spetsunderkläder?

Historiken kring banden i den här genren säger ju att musikstilen skapades av sydamerikanska black metal-fans som inte kunde spela gitarr och God Destruction är definitivt en av akterna som verkligen har förvaltat arvet från black metal-genren fullt ut. Precis som när det kommer till en del andra stilar så finns det naturligtvis vissa moment man inte vill vara utan, så länge dessa är väl framförda det vill säga och God Destruction levererar de allra flesta av dessa med genomgående god precision på “Redentor”. Antireligösa och mörka onda budskap framförs med distad sång ofta på bandets spanska modersmål tillsammans med de skrikande ledsyntharna, vobblande snabba basgångarna, oljuden, effekterna och samplingarna. De intressanta rytmprogrammeringarna levereras på ett alldeles ypperligt sätt i det genomgående skyhöga tempot, men i slutändan så är det ändå de resterande detaljerna som ger albumet djup, griper tag, och i sin tur bidrar till väldigt många intressanta överraskningsmoment och snygga detaljer. Samplade körer, skräckinspirerade ödesmättade dunkla melodislingor, riviga gitarriff och en genomgående kraftfull och god sånginsats.

Bortsett från några, om än väl framförda dräpare i standardmallen som “Ratzinger”“Corpus Satani” och “Exterminio”, så finner jag spår som den härligt melodiösa “Bullshit” och den andra halvans mystiska och kryptiska mellantempospår “Kakuma (The Unholy Land)”“Ultraviolencia” och den långsamma och avslutande “Antevasin” allra mest intressanta.

I en genre musik som rätt länge har varit tämligen platt, trist och fantasilös så är God Desctructions “Redentor” med andra ord en ytterst intressant input.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

god_destruction

01. Redentor (05:34)
02. The Machine (04:52)
03. Ratzinger (05:46)
04. Bullshit (04:59)
05. Corpus Satani (04:05)
06. Kakuma (The Unholy Land) (06:01)
07. Thunderthrone (05:17)
08. Exterminio (06:25)
09. Ultraviolencia (06:01)
10. Rotten (05:05)
11. Antevasin (05:46)
12. Redentor (Nero Bellum of Psyclon Nine version) (04:54)
13. Ultraviolencia (Sin D.N.A. remix) (05:45)

 

(English version below)

Interesting input in an overall quite flat, dull and unimaginative genre

When it comes to dark- and hellectro in recent years it’s become increasingly difficult for fans of the genre to sort the wheat from the chaff. The newcomers are popping up like mushrooms in the grass on a rainy autumn day and the number of albums that really stands out from the large amount of crap released these days becomes less and less for every year that passes.

Just like when it comes to horrormovies, I want to be really scared, not amused, and Mexican God Destruction’s new album “Redentor”, that follows up “Novo Ordo Seclorum” from 2014, is in very many ways that perfect strike in your solar plexus that really makes your eyes blacken. If the album would’ve been a horror movie, we would, in other words, have rather discussed the twenty-five year old Japanese original version recorded on 8mm film and hardly the latest CGI-animated Hollywood-remake, the one with excessive screaming silicone-busty blondes in bloody lace underwear, you know?

The history of the bands in this genre tells us that this style of music was created by South American black metal fans who could not play the guitar and God Destruction is definitely one of the bands that really manages to fully honor the legacy of the black metal genre. Just like when it comes to some other styles there are obviously some details you don’t want to be without, as long as these are well executed that is, and God Destruction delivers the vast majority of those with consistently high precision on “Redentor”. The anti religious and dark evil messages are rendered with distorted vocals often on the band’s native Spanish tongue along with the screaming leadsynths, rapid wobbling bass lines, noises, effects and samples. The interesting rhythm programming are delivered in a most excellent way in the continuous soaring pace, but in the end it is still the remaining details that give the album depth, grabs, and in turn contributes to a great number of interesting surprises and stylish details. Sampled choirs, horror-inspired obscure melodies, tearing guitar riffs and a consistently powerful and good vocal performance.

Apart from a few, albeit well-rendered hits in the standard template like “Ratzinger”, “Corpus Satani” and “Exterminio” I find tracks like the wonderfully melodic “Bullshit” and the other half’s mysterious and cryptic mid-tempo tracks like “Kakuma (The Unholy Land ) “, “Ultraviolencia” and the slow and ending “Antevasin” the most interesting ones on here.

In a genre of music that for quite some time now has been fairly flat, dull and unimaginative Good Desctruction’s “Redentor” is a very interesting input.

Share Button

Comments are closed.