2015 års upplaga av den årliga festivalen electriXmas bjöd på Frontal, Saft Guilt Trip, Dive och And One.
Thomas Hulteberg levererar en liverapport från Inkonst i Malmö lördagen den 12 december.
Tradition och årlig mötesplats
December är här igen, årets mest traditionstyngda månad. Det ska julpyntas, umgås med familj, ätas julmat och stressas, det finns helt enkelt väldigt många krav i december. Därför är det alltid lika rofyllt och underbart att få släppa taget om julen, snöra kängorna och besöka årets upplaga av electriXmas på Inkonst i Malmö. En betydligt glesare skara än förra året, strax över 300, svartklädda och glada människor dansade, drack och avnjöt en intressant line-up artister. Tidigare år har det varit en plåga att ta sig in på Inkonst i tid att hinna se det första bandet uppträda, jag missade själv halva Machinistas spelning förra året, men tack vare kombinationen av färre gäster och mer personal i garderoben gick det smärtfritt att sig in i tid.
Frontal
Den tyska duon inledde kvällen på lilla scenen med hård och dansant old-school EBM vilket lockade många till dans. Med endast slagverk på scen och förinspelat backtrack var bandet tvungna att interagera med publiken för att inte skapa intresse och det lyckades de bra med. Det bjöds på handskakningar, stora leenden och dans med publiken samt sparsmakat mellansnack på bruten engelska. Frontal levererar det kortaste setet av alla band under kvällen, endast 30 minuter, och det är precis lagom långt i sammanhanget. Mest jubel blir det när man river av “Laufen” och “Keine Lust”, två starka låtar med tunga monotona beats, minnesvärda melodier och lättsjungna refränger. Om du inte är bekant med Frontal sedan tidigare och vill kolla upp dem på Spotify så undvik deras mest populära låt, covern på The White Stripes“Seven Nation Army”, den är inte representativ för bandet i övrigt och riktigt usel.
Dive
En svart backdrop, ett mikrofonstativ, stroboskop och en megafon låter kanske inte som kvällens mest intressanta upplägg men om man slänger in veteranen Dirk Ivens i mixen så uppstår magi. Dive är hypnotisk feedback, bas och oväsen i en ohelig allians där summan är oändligt mycket större än delarna. Belgaren är kanske mest känd från The Klinik och Absolute Body Control, men det är helt ensam på scen han visar sin storhet. Han dansar, svettas, skriker och charmar publiken med sin fantastiska utstrålning. Spelningen verkade vara över på ett ögonblick men varade i själva verket i strax över en timme och lämnade mig och många andra helt slutkörda och energilösa men lyckliga.
And One
Årets stora dragplåster äntrar stor scenen strax efter klockan elva och det råder ingen tvekan om vilket band de flesta besökare helst vill se, det är fullständigt fullsmockat framför scenen. And One är ett väldigt älskat band med många hardcore fans men det är dessutom ett band som de flesta har någon typ av relation till och vill se bara för att höra en eller ett par låtar. Senast jag såg And One var på Amphifestivalen i Köln i en mycket stor och mycket opersonlig ishockeyarena och bandet gör sig så oändligt mycket bättre på en liten scen med färre i publiken. Spelningen som är kvällens längsta, hela 90 minuter, har väldigt bra ljud och ljusshowen är sparsmakad men välplanerad och samtliga bandmedlemmar ser ut att njuta i fulla drag. Setlistan är välbalanserad mellan gammal och nytt och en kul detalj är att Steve Naghavi lånar en änglagloria från publiken och bär den under “Military Fashion Show”.
electriXmas är och förblir en årlig högtid och mötesplats för synthare och det innebär tyvärr att två av kvällens akter, Saft och Guilt Trip, inte kan recenseras helt enkelt för att jag var upptagen med att socialisera med folk jag träffar väldigt sällan. En omröstning har dragits igång på electriXmas facebooksida för att se vilka band som ska bokas till nästa år, gå in och rösta.
