Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: No Ordinary Records
Releasedatum: 27 mars 2015
Genre: Futurepop, Synthpop
Bandmedlemmar: Sascha Mario Klein, Henning Verlage
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Vilket livstecken!

Neuroticfish måste tillsammans med Moskwa TV vara två av de mest underskattade banden i synthvärldshistorien. Neuroticfishs förra album “Gelb” (2005) hör hemma på en tio-i-topp-lista över elektroniska mästerverk bredvid “Black Celebration”, “Trans Europe Express”, “Disintegation”, “Remission & Bites”, “That Total Age”, “Empires”, “Who Watches Over Me?”, “You and Me Both” m fl, ja ni förstår, d v s tillsammans med skivor av allra högsta klass, fyllda av skönhet, intelligens, originalitet och djup sammanhållen samtidskunskap.

Jag sörjde när Neuroticfish 2008 på WGT kungjorde att det var dags att dra sig tillbaka och trodde aldrig att det skulle komma en uppföljare till “Gelb”. Det ryktades om en ny skiva 2012. 2013 dök “Illusion of Home” upp på Soundcloud och fick över tusen spelningar på ett dygn. Men det skulle alltså dröja ytterligare ett par år innan Sascha Mario Klein, sångare och frontman, och keyboardisten Henning Verlage blev klara med nya albumet “A Sign of Life”.

Men vilket livstecken! Neuroticfish är det enda tyska synthbandet med genuin klass. Där samtliga tyska konkurrenter på någon eller åtskilliga punkter fallerar, levererar Neuroticfish. Sången är bra, stark och varierad, texterna vettiga och vemodiga, ljuden utsökta, beatsen hårda, diskanten ljus, kall och eterisk, melodierna starka och sköna och helheten sammanhållen, stram och koherent. De har t o m humor. På “Gelb” på “They’re Coming to Take You Away” och på “A Sign of Life” på EBM-pastischen “Is It Dead”, små Happy People-utvikningar för att tala Yazoo-språk.

Sascha Klein sa i en intervju med Side-Line att de velat kombinera dubstep, psy-trance och complextro med sång. Resultatet, “A Sign of Life”, är futurepop i världsklass. Från introt “Rose” över singeln “Silence”, ett intro helt i paritet med VNV Nations intro på “Futureperfect” där “Foreword” övergår i “Epicentre”, samma kyliga kvinnoröst som Fade to Grey-vackert kommenterar en stycke stram ambient. De långsammare låtarna har tyngd och allvar, t ex “Caliban” och “The Creep”. Upptempolåtarna: “Former Me”, “Agony” och “Behaviour” är synthtechno av finaste märke. Albumet är en njutning att lyssna på hela vägen till avslutande “Illusions of Home”.

Albumet gick in som fyra på tyska DAC-listan (Deutsche Alternative Charts). Det tog två veckor för den att bli etta, att den inte ligger etta fortfarande ett halvår senare är en gåta. Det här är årets hittills bästa synthskiva.

Bästa låtarna: “Behaviour”, “Caliban”, “Agony” och “Former Me”

Tracklist

01. Rose (03:04)
02. Silence (04:03)
03. Depend On You (04:22)
04. Opposite Of Me (05:41)
05. Agony (04:41)
06. Former Me (04:30)
07. The Creep (04:42)
08. Blunt Force Trauma (04:35)
09. Is It Dead (03:33)
10. Behaviour (04:03)
11. Caliban (05:10)
12. Somebody (04:50)
13. Faith (04:24)
14. The Standard Redux (05:21)
15. Illusion Of Home (04:17)

(English version below)

What a Sign! (of life)

Neuroticfish and Moskwa TV has to be the two most underestimated bands of the electronic music history. Neuroticfish’s album “Gelb” is an electronic masterpiece and it stand beside “Black Celebration”, “Trans Europe Express”, “Disintegation”, “Remission & Bites”, “That Total Age”, “Empires”, “Who Watches Over Me?”, “You and Me Both” on my top ten list, well. It is an album of highest quality, outermost sofistication, filled with beauty, intelligence, originality, sensitivity and creativity.

I mourned when Neuroticfish in 2008 at WGT announced that they would take a step back and thought there would never be new album. But in 2012 there where some rumours about a new album and in 2013 they published the song “Illusion of Home” on their Soundcloud page. It received a thousand listenings in one day. It would take two more years for lead singer and frontman Sascha Mario Klein and keybord player Henning Verlage to finalize the new Neuroticfish album “A Sign of Life”.

But what a sign! Neuroticfish is the one and only German top class synth band. Where every other German act fails on one or more quality parameters, Neuroticfish deliver, across the line. The vocals are strong, and the lyrics personal and intelligent, bringing insights to contemporary life in Western societies, the beats are hard, the treble bright and ethereal, the melodies are beautiful works of pop art and the overall aesthetic sensation is tight and cohesive. They even got humour! On “Gelb” in “They’re Coming to Take You Away” and on the new album in the EBM pastiche “Is It Dead”. A Yazoo-ish Happy People-song with a fine fettle. In other words “A Sign of Life” is a coherent piece of art.

Sascha Klein said to Side-Line in a recent interview that he wanted to combine dubstep, psy-trance och complextro with pop vocals. The result is world class futurepop. From the intro, “Rose”, to the single “Silence”, a starting point as powerful as VNV Nation’s on “Futureperfect”, where “Foreword” transforms to “Epicentre” with a wintry female song Fade to Grey-covering an ambient tune, until the fine end, “Illusions of Home”. The slow songs, e.g. “Caliban” and “The Creep” showcase depth and seriousness. The upbeat songs, “Former Me”, “Agony” and “Behaviour” are all synth pop of noblest rank with a fine touch of techno.

It took “A Sign of Life” two weeks to reach the number one position on the German Alternative Chart (DAC). I can not understand why it is not ranked number one anymore, some six months later, because this is the best synth album of the year.

Best songs: “Behaviour”, “Caliban”, “Agony” and “Former Me”