Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Analogue Trash Records
Releasedatum: 15 juni 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Richard Flow, John Lindqwister
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand
(English version below)
Med ytterligare nyanser av mogen svärta
Att den svenska synthpopduon Machinista, som består av de sedan tidigare bekanta ansiktena Richard Flow (Vision Talk och Haze For Sale) och sångaren John Lindqwister (Cat Rapes Dog och Basswood Dollies), bara drygt ett år efter den starka debuten “Xenoglossy” är redo att presentera det traditionellt svåra andra albumet förvånade mig.
“Garmonbozia” är dock raka motsatsen till något hafsverk och de tio nya spåren tar dock på ett fullvuxet sätt bandets sound vidare mot nya höjder. De analogt oktavbastyngda upptempospåren har erhållit ytterligare nyanser av mogen svärta, och tillsammans med Johns originella och vemodigt gälla stämma fortsätter de leverera starka låttexter som avhandlar både passande melankoliska och nostalgiska teman om svunna tider liksom välskrivna kärlekshistorier om brustna hjärtan
Den nattsvarta och sorgsna “The Bombs” (med bidrag av en gästspelande Mårten Kellerman från Statemachine) lyfter fram tänkvärda grymheter bland oss människor medan refrängstarka upptempospår som den inledande “Picture Frame Reality”, “Dark Heart of Me”, “We Are Rockets” och “In Between and Above it All” spinner vidare på det man presenterade mycket av på debuten.
Utöver den sedvanliga mixen som trots det ganska homogena anslaget och någon enstaka upprepning här och där håller hög nivå rakt igenom, så visar man även stort mod på den svenskspråkiga och starkt Kent-doftande akustiskt kryddade balladen “Brandbergen, Stockholm via Kalmar till Malmö” och det avslutande industrial-experimentet “Train”.
“Garmonbozia” är namnet på det koncept som regissören David Lynch arbetade med kring långfilmen “Twin Peaks: Fire Walk With Me”. I dess fysiska form handlar det om något så ointressant som konserverad majs där referensen är Lauras mobila restaurang som tas över av Donna och av misstag råkar servera “the tremors” (den lilla pojken med den vita masken och den gamla damen).
På ett mer filosofiskt plan representerar “Garmonbozia” spirituell energi av smärta och lidande vilket passar perfekt för att beskriva vad det här albumet handlar om.
Jag är tämligen övertygad om att den här karismatiska duon relativt obehindrat lär segla vidare med stark vind i sina segel mot både inhemska och internationella konsertscener framöver.
Tracklist
01. Picture Frame Eternity (04:11)
02. Dark Heart of Me (04:52)
03. Brandbergen, Stockholm via Kalmar ’til Malmö (05:16)
04. The Bombs (04:27)
05. Surprised by Death (04:38)
06. We Are Rockets (03:56)
07. Ghost (04:12)
08. Battered (04:20)
09. In Between and Above It All (04:08)
10. Train (05:51)
(English version below)
In more nuances of ripe black
That the Swedish synthpop duo Machinista – with the previously familiar faces of Richard Flow (Vision Talk and Haze For Sale) and singer John Lindqwister (Cat Rapes Dog and Basswood Dollies) – only a year after their strong debut “Xenoglossy” are ready to present us the traditionally difficult second album surprised me.
“Garmonbozia” however, is the exact opposite of any rush job and the ten new tracks will be in a full-grown way the band’s sound towards new heights.
The analog octavebassheavy uptempo tracks has received further nuances of ripe black, and together with John’s original and melancholy effect, they continue delivering strong lyrics that deals with both becoming melancholic and nostalgic themes of days gone by as well as well-written love stories about broken hearts
The night black and mournful “The Bombs” (featuring guestvocals by Mårten Kellerman from Statemachine) highlights memorable atrocities among us people while chorus strong uptempo tracks like the opening “Picture Frame Reality”, “Dark Heart of Me”, “We Are the Rockets” and “In Between and Above it All” all continue on the same path as the debut.
In addition to the usual mix that despite the fairly homogeneous envelope and an occasional repetition here and there keep a high level straight through, the band also shows great courage on the Swedish-sung and highly Kent-scented acoustically flavored ballad “Brandbergen, Stockholm via Kalmar till Malmö” and the concluding industrial experiment “Train”.
“Garmonbozia” is the name of the concept that director David Lynch used on the feature film “Twin Peaks: Fire Walk With Me”. In its natural form it is about something as uninteresting as canned corn, where the reference is Laura’s mobile restaurant that’s taken over by Donna and accidentally serves “the Tremors” (the little boy with the white mask and the old lady).
On a more philosophical level “Garmonbozia” represents the spiritual energy of around pain and suffering which is a perfect decription of what this album is about.
I am fairly convinced that this charismatic duo will quite easily continue to sail forward with strong wind in their sails towards both the domestic and international concert stages.
