Format: (Album) LP, CD, digital**
Skivbolag: Sacred Bones Records
Releasedatum: 3 februari 2015
Genre: electronica, soundtrack, progrock, rymddisco
Bandmedlemmar: John Carpenter, Cody Carpenter, Daniel Davies
Land: USA
Recensent: Erik Uppenberg

(English version below)

Ett soundtrack som väntar på sina filmer

I sina bästa 1980-talsstunder kunde filmskaparen John Carpenter trolla med knäna. Han var b-films-auteuren som skrev, regisserade och gjorde soundtrack. Med en begränsad budget skapade han en rad spännande och otäcka filmer inom skräck- och science fiction-genrerna. Men sparsmakade synthsoundtrack som gick i samma anda. Less is more.

Tidigare i vår kom skivan ”Lost Themes”, som utannonseras som 67-årige Carpenters solodebut. Lite missvisande känns det. Till 15 av sina filmer har han själv gjort musiken, minimalistiska och primitiva men sugande, suggestiva och ack så effektiva elektroniska soundtrack. ”Halloween”/”Alla helgons blodiga natt”, ”Flykten från New York” och ”They Live”. Ibland var musiken klart överlägsen själva filmen – lyssna exempelvis på soundtracket till ”Halloween III – Season of the Witch”.

Carpenter skrev inte musiken till sin kanske allra bästa film, ”The Thing”. Där hade han i stället nöjet att få jobba med sin egen filmmusikförebild Ennio Morricone.

Ofta jobbade Carpenter tillsammans med Alan Howarth. På LP-utgåvan av ”Halloween III”-soundtracket kan man se de bägge mustaschprydda och 70-talslockiga parhästarna sitta omringade av sina Prophet-synthar, linndrums och rullbandspelare.

På nya skivan är det i stället sonen Cody Carpenter och gudsonen Daniel Davies som är medskapare. Trion har haft modernare utrustning och fler kanaler att leka med än när Carpenter och Howarth pulade på 80-talet (dessutom har de gitarrer), men de håller sig i närheten det klassiska John Carpenter-soundet.

Innovationerna får namnkunniga remixare stå för på bonusskivan. Där hittar vi bland andra Skinny Puppys poppigare sidoskott ohGr och JG ”Foetus” Thirlwell.

Det vi får oss till livs är nio musikstycken som ska frammana nya bilder i huvudet i stället för att förstärka existerande filmscener. John Carpenters uttalade förhoppning är att musiken ska inspirera – till nytt filmskapande.

När den här skivan är som bäst så lyckas den mycket väl med föresatserna. Inledande ”Vortex” har klara paralleller till det klassiska ”Flykten från New York”-temat. ”Abyss” jobbar också med rytmisk och sugande monotoni, då och då avbruten av lugnare partier.

”Mystery” och i viss mån den atmosfäriska ”Obsidian” för tankarna till italienska progrockgruppen Goblins musik till Dario Argentos skräckklassiker ”Suspiria”, ett högljutt soundtrack som bidrog till att göra den filmen till en parallell attack på både synnerver och trumhinnor. Inte dumt.

I några mindre lysande stunder låter det däremot som om några fusionjazzande studiomusiker jammar loss i studion i den felaktiga tron att de är väldigt svängiga. Det gäller i synnerhet gitarrpartierna i ”Domain”.

Den här skivan har fått fantastiska recensioner. Visst är den bra, men för en synthare med åtminstone ett rudimentärt intresse för rymddisco, 80-talssoundtrack, italodisco och de mer elektroniska delarna av progrocken, så är det inte fullt lika exotiskt och unikt.

OBS! Missa inte Erik Uppenbergs artikel om USA’s elektroniska musikbakgrund, Carpenter och Moroder m.m. här.

(Till er som är sugna på mer läsning i ämnet soundtracks kan vi också varmt rekommendera Eriks recension av Christian Gabel härom året som ni finner här. Red.anm)

Tracklist

01. Vortex (04:44)
02. Obsidian (08:24)
03. Fallen (04:44)
04. Domain (06:33)
05. Mystery (04:35)
06. Abyss (06:06)
07. Wraith (04:30)
08. Purgatory (04:38)
09. Night (03:38)
10. Night (Zola Jesus And Dean Hurley Remix) (03:39) **
11. Wraith (ohGr Remix) (03:51) **
12. Vortex (Silent Servant Remix) (05:10) **
13. Fallen (Blanck Mass Remix) (06:29) **
14. Abyss (JG Thirlwell Remix) (05:29) **
15. Fallen (Bill Kouligas Remix) (06:14) **

(English version below)

A soundtrack waiting for it’s movies

In the best 1980’s moments filmmaker John Carpenter could make magic out of almost nothing. He was a b-film auteur who wrote, directed and did the soundtrack. With a limited budget, he created a series of exciting and scary movies in the horror and science fiction genres. His sparse synth soundtrack that went in the same spirit. Less is more.

Earlier this spring the album “Lost Themes”, was advertised as 67-year-old Carpenter’s solo debut. A bit misleading it feels. For 15 of his films, he has himself made the music, minimalist and primitive but sucking, suggestive and oh so efficient electronic soundtracks. “Halloween” / “All Saints bloody night”, “Escape From New York” and “They Live”. Sometimes the music was clearly superior to the movie itself – for example, listen to the soundtrack for “Halloween III – Season of the Witch”.

Carpenter did not write the music for his perhaps best movie, “The Thing”. In this case he got the pleasure to work with his own film music idol Ennio Morricone.

Carpenter often worked together with Alan Howarth. On the LP edition of the “Halloween III”-soundtrack you can see the two moustachioed and 70’s curly duopoly guys surrounded by their Prophet synths, linn drums, and tape recorder.

On the new album, their son Cody Carpenter and her godson, Daniel Davies, are the co-creators. The trio have had more modern equipment and more channels to play with than when Carpenter and Howarth experimented back in the 80’s (in addition, their guitars), but they are near to the classic John Carpenter sound.

The real innovations are given on the bonus disc’s remixes. There we find, among others, Skinny Puppy’s more pop side shoots Ohgr and JG “Foetus” Thirlwell.

What he brings to life are nine pieces of music that will evoke new images in his head instead of strengthening existing film scenes. John Carpenter’s stated hope is that the music will inspire to new filmmaking.

The best parts of this album successfully fulfills the intentions. The initial “Vortex” has clear parallels to the classic “Escape From New York”-theme. “Abyss” also works with rhythmic and sucking monotony, occasionally interrupted by quieter sections.

“Mystery” and to some extent the atmospheric “Obsidian” are reminiscent of Italian prog rock band Goblin’s music to Dario Argento’s horror classic “Suspiria”, a loud soundtrack that helped make the film a parallel attack on both optic nerves and eardrums. Not bad.

In some less brilliant moments it sounds however, that some spiritual fusion jazz studio musicians jamming away in the studio in the mistaken belief that they are very catchy. This goes especially for the guitar parts of  “Domain”.

This album has gotten great reviews and it sure is quite good. But for a synth fan with atleast a rudimentary interest for spacey disco, 80’s soundtracks, italo-disco and the more electronic parts of the progrock genre, it is not quite that exotic and unique.

Don’t miss out on Erik’s article on the background of American electronic music, Carpenter and Moroder and more here!