Format: (Album) CD, Digital, 2xLP, Box

Skivbolag: Mute Records

Releasedatum: 27 april 2015

Genre: Ambient, electro

Bandmedlemmar: Martin Gore

Land: England

Recensent: Anders Mellgren

(English version below)

En härlig ambiensplatta att fylla tystnaden med

Jag säger det direkt. Jag har alltid gillat de instrumentala inslagen i Depeche Modes discografi och det är just vad det här är. Faktum är att ett par av spåren är material som inte fick plats på någon release av den senaste produktionen “Delta Machine”. “Elk”, “Featherlight” och “Brink” är dessa.

På något sätt är det ganska rofyllt att lyssna på dessa kompositioner som genom åren har varit generellt ganska lugna alster, den här plattan är inget egentligt undantag även om några spår avviker lite. “Crowly” fick mig till exempel att tänka på “I Love It” av svenska Icona Pop. Jag medger att det inte är jättelikt men det var min första association och det slår mig flera gångar att jag funderar på vad det här låter som. Gång på gång kommer jag på att det är ju den där killen som har gjort många av de instrumentala låtar jag har gillat de senaste 36 åren. Nej, herr Gore förnekar sig inte, det är tydligt vem som ligger bakom detta och jag får känslan av att han har haft ganska kul när han har producerat “MG”.

I inledningen avslöjade jag att det är några spår som är “över” från senaste DM-produktionen, men faktum är att den här plattan nog inducerades redan under inspelningen av “Sounds of the Universe”, när det skvallrades om att det titt som tätt kom eBay-leveranser med suspekta analogsyntar till studion. Jag kan tänka mig att det är ganska befriande att hitta igen ett gammalt intresse, förvalta det och göra något konstruktivt av det, i synnerhet när livet i övrigt tar sig lite skruvar och vändningar.

Jag har haft plattan i lurarna ett par dagar på jobbet och lyssnat från början till slut. Jag har blivit överraskad när musiken har tagit slut och jag har inte reagerat nämnvärt när låtarna har skiftat, det tycker jag tyder på att plattan håller ihop bra och att materialet är bra. Det här är ingen partyplatta att dricka öl till, men med ett tänt stearinljus och ett glas vin eller en kopp te i soffan gör den sig alldeles utmärkt. Jag har inte hört den för sista gången än på ett tag även om jag nog inte kommer att rotera den dagligen. Jag vill inte direkt nämna något spår som bättre än något annat, det är helt enkelt väldigt homogent, men om du vill fråga DJ:n på klubben efter någon dansant föreslår jag nämnda “Crowly” eller “Brink” annars är det bara en härlig ambiensplatta att fylla tystnaden med.

För att vara en instrumentalt komponerad skiva vill jag ge den ett ganska högt betyg, en åtta, jag tycker att den ligger väl i klass med Tangerine Dreams bästa stunder och även klassiska instrumentalister som Jean-Michael Jarres. Det här är helt enkelt god komponerad musik att njuta av, det är monotona melodier blandade med genialiska melodislingor och härliga produktioner, det är Martin Gore – MG.

Tracklist

01. Pinking (02:22)
02. Swanning (02:57)
03. Exalt (04:31)
04. Elk (02:05)
05. Brink (03:05)
06. Europa Hymn (03:16)
07. Creeper (03:25)
08. Spiral (04:01)
09. Stealth (04:16)
10. Hum (04:12)
11. Islet (03:18)
12. Crowly (04:17)
13. Trysting (03:17)
14. Southerly´(04:03)
15. Featherlight (02:32)
16. Blade (03:08)

(English version below)

A lovely ambient album to fill the silence

I’ll tell you straight away. I’ve always liked the instrumental elements of Depeche Mode’s discography, and that is precisely what this is. In fact, a couple of the tracks are drafts that didn’t fit on any release from the latest production “Delta Machine”. Those are “Elk”, “Feather Light” and “Brink”.

Somehow it is quite peaceful to listen to these compositions, which through the years has been a generally quite calm matter, this album is no real exception, although some tracks diverge. “Crowly” made me thinking of “I Love It” by Swedish electro pop duo Icona Pop. I admit that it is not really comparable, but it was my first association and it hit me several times when I’m thinking about what this sounds like. Again and again I find that this is the guy that has made many of the instrumental songs I have liked the last 36 years. No, Mr Gore denies nothing, it’s clear who is behind this and I get the feeling that he must have had alot of fun producing “MG”.

In the beginning I revealed that there are some tracks that are left off the latest DM-production, but the fact is that this album probably induced during the production of “Sounds of the Universe”, when gossip came about the fact that he got alot of eBay deliveries with suspicious analogue synthesizers to the studio. I can imagine it’s quite liberating to re-discover an old interest, manage it and do something constructive with it, especially when life in general take it’s little twists and turns.

I have had the album in my headphones a couple of days at work and listened from beginning to end. I have been surprised when the music has ended and I have not responded significantly when the songs have shifted, I think this indicates that the album holds together well and that the material is good. This is not a party records to accompany with beer, but with a lit candle and a glass of wine or a cup of tea on the sofa it makes just fine. I have not heard it for the last time for a while although I probably will not rotate it daily. I do not directly find any tracks that are better than others, it’s simply very homogeneous, but if you want to ask the DJ at the club for something to dance to, I suggest “Crowly” or “Brink”. Otherwise it’s just a lovely ambient album to fill the silence with.

To be an instrumental composed album, I want to give it a pretty good score, an eight, I think that it is well in class with Tangerine Dream’s best moments and even classical instrumentalists like Jean-Michael Jarre. This is simply good composed music to enjoy, it’s monotonous and ingenious melodies and delightful productions, it’s Martin Gore – “MG”.