Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 23 januari 2015
Genre: Industrial, electro-industrial
Bandmedlemmar: Kalle Lindberg, Lasse Alander
Land: Finland
Recensent: Niklas Hurtig
(English version below)
Organiserat men spretigt kaos
Finska nykomlingsduon Cardinal Noire smäller till lyssnarna på kinden med sitt självbetitlade debutalbum som osar av den gamla skolans industri.
Cardinal Noire är ännu ett i mängden av de moderna band som tycker att det sound som definierades som Electro-Industrial för trettio år sedan fortfarande kan leverera och jag är den förste att hålla med i deras slutsats. Musiken på den tiden arbetade delvis efter devisen att ”less is more” jämfört med dagens musikmall, vilket uppenbarligen fungerat väl då den fortsätter att inspirera en hel generation senare.
Om man ska dra någon ljudmässig parallell så är den mest uppenbara att soundet har drag av de mer experimentella delarna från Skinny Puppys ”Last Rights” från 1992. Man kanske kan säga att denna typ av nygammal Industrial har kommit ikapp och börjar närma sig slutet på den glansperiod den hittills speglat. Den glansperiod som vissa anser tog slut någonstans i mitten av 90-talet.
Om man ska detaljanalysera ”Cardinal Noire” så har jag ibland svårt att greppa alla ljud och allt som händer i spåren och man får ungefär samma känsla av att betrakta en konstruerad plockepinn-hög. Man känner sig lite konfunderad och ser inte hur allt hänger ihop, men rycker du i en pinne så rasar strukturen samman. Det i sig är ett bevis på att det ligger en del tanke bakom, som ett organiserat kaos.
Spåren är kompakta och är sällan över fyra minuter långa med undantaget avslutande ”Mirror Shards” som kan ses som den mer eller mindre obligatoriska och episka avslutningsballaden på albumet. Även detta spår är dock uppbrutet i flera episoder vilket ger ett ryckigt intryck.
Jag hade helst sett fler dansgolvsvältare i stil med ”MKIV: Eternal” och ”Narkomat”. Det finns många dansanta partier i spåren men de omhuldas av en övergripande experimentell ram. Resultatet blir otroligt spretigt. Fantastiska ljud och partier får aldrig chansen att blomma ut till sin fulla rätt, vilket är synd. Gillar man dock att luta huvudet tillbaka i en skön fåtölj med ett par hörlurar på, sluta ögonen och försvinna bort i en kaosartad värld är detta album rätt hjälpmedel.
Tracklist
01. Venom – The kognitiiv Dissidenz (2:24)
02. Narkomat (3:50)
03. MKIV – Eternal (3:50)
04. A New Form Of Machinery (4:06)
05. White Dust (2:15)
06. Flagellant (3:20)
07. Black Sustenance (3:48)
08. Purgation (3:18)
09. Mirror Shards (6:53)
(English version below)
A diverse but organized chaos
The Finnish newcomers Cardinal Noire hits hard with their self-entitled debut album sounding of classic Industrial.
Cardinal Noire is yet another assembly of modern music acts that consider the sound defined as Electro-Industrial over thirty years ago well up for todays electronic scene. And I am the first to agree since the music of that time was more of the type ”less is more” than what is the common motto today. Apparently it has worked since the sound continues to inspire over a generation later.
Upon hearing the sound of the album, the first thing to come to mind is of the more experimental parts of Skinny Puppys ”Last Rights” from 1992. One could say that this type of neo old-school Industrial has caught up and is nearing the end of the peak that some consider occurred in the middle of the nineties. When analyzing the album ”Cardinal Noire” I sometimes have a hard time to grasp all the sounds and everything that is happening at the same time. It is like looking at a constructed haystack of metal sticks. At first you look a bit perplexed and can’t see how it all ties together, but if you pull one stick out the entire construction falls apart proving that it didn’t get there by chance. This is the true definition of an organized chaos.
The tracks are relatively short at around four minutes except the defacto mandatory epic ballad, the finishing track ”Mirror Shards”. But even this track is presented in multiple episodes that differs from the usual style of these types of tracks.
Personally I would have wanted more hits for the dance floor like ”MKIV: Eternal” and ”Narkomat”. These upbeat parts are present in most tracks, but considering the overall experimental framework around which the tracks are built, they never fully blossom. However if you enjoy to lean back in a comfy armchair, put on you headphones and close your eyes to disappear into a chaotic world this album is the recommended aid.
