Subscribe via: RSS

Camouflage – “Greyscale”

Posted on 17 April 2015

Camouflage – “Greyscale”
Format: (Album) CD, LP, Digital
Skivbolag: Bureau B
Releasedatum: 27 mars 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Marcus Meyn, Heiko Maile, Oliver Kreyssig
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand 

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsYoutubekollapslogga

(English version below)

Gråskaligt blir fullskaligt

Under mitten- och kanske framförallt den senare delen av åttiotalet drabbade en stor epidemi den alternativa elektroniska popscenen. Epedemin kan enklast beskrivas som en Depeche Mode-sjuka, där ett stort antal band i genren då inledde sina karriärer och började skriva och producera musik starkt influerad framförallt av den brittiska superkvartettens sena åttiotalssound.

Ett av banden som lyckades bäst med att överleva den här epidemin och visa att man klarade av att stå stadigt på egna ben är tyska Camouflage, som bildades av sångaren Marcus Meyn, Heiko MaileOliver Kreyssig och den numera avhoppade Martin Kähling i Bietigheim-Bissingen 1983. Kvartetten debuterade med “Voices and Images” (1985) och fick sitt stora genombrott via hits som The Great Commandment” (1987), “Strangers Thoughts” (1988), “Neighbours”“That Smiling Face” (1988) och “Love is a Shield” (1989).

Bara faktumet att Camouflage inte har stressat ur sig något nytt studiomaterial sedan “Relocated” (2006) säger en hel del om hur långt man faktiskt kommit med sin musik. Självdistansen, tryggheten och mognaden illustreras också väldigt tydligt på bandets nya album “Greyscale” där man sakta men säkert har tillåtit låtarna att växa fram.

Bandets signum har sedan länge varit de akustiska inslagen. Utöver Volker Hinklers gitarr så har man den här gången inkluderat inslag av bland annat piano och tvärflöjt. De vanliga instrumenten är precis som tidigare fint sammanflätade med den elektroniska grunden som via många lager av perfekt utplacerade mikrodetaljer bygger upp låtarna.

“Greyscale” radar inte direkt upp några solklara hitlåtar, även om den bombmastiska arenabomben “Shine” som inleder albumet (där bandet också tagit hjälp av Stuttgarts sångakademi) lätt kan ge skenet av att den skall komma att göra det. Tvärtom så är det de atmosfäriska balladerna, som är osedvanligt många till antalet den här gången, som har givits det mesta av utrymmet.

Vackra och skira kärlekshistorier som “Count On Me”, där sångaren Markus Meyn får sällskap av Wolfsheim-bekantingen Peter Heppner och “Still” (vars stråkarrangemang är signerat Babelsbergs tyska filmorkester) kompletteras med välskrivna melankoliska midtempospår som “Laughing” och “Leave Your Room Behind”. Upptempohiten “Misery” river lätt sedan till i lugnet innan vi erhåller den starka avslutningen med de träffsäkra “Dark Grey” och “I’ll Find”.

Att den här tyska trion, med bidrag av musiker som körsångerskan Britta MedeirosTorsten Kamps (som bidrar med tvärflöten på det vackra instrumentala titelspåret) och Ingo Ito (som spelar gitarr på detsamma) efter så många år finner skaparlusten och inspirationen att få ur sig ett såpass starkt album imponerar stort.

Camouflage har överträffat sig själva och “Greyscale” är sannolikt det starkaste man någonsin har levererat inte bara låt- men även ljud- och produktionsmässigt. Ett helgjutet album där bredden i stereobilden inte verkar finna några gränser och där alla spår finner sin plats om man vågar ge dem tid, även om det till en början kan kännas något lågmält och anonymt.

9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

Gråskalig återkomst av Camouflage

01. Shine (04:32)
02. Laughing (06:13)
03. In The Cloud (05:09)
04. Count On Me (feat. Peter Heppner) (04:42)
05. Greyscale (04:23)
06. Still (04:56)
07. Misery (03:55)
08. Leave Your Room Behind (04:51)
09. Light Grey (01:15)
10. If… (04:52)
11. End Of Words (05:42)
12. Dark Grey (03:06)
13. I’ll Find (06:11)

 

(English version below)

Greyscale goes full scale

During the middle- and perhaps especially the latter part of the eighties a major epidemic hit the alternative electronic pop scene. The epidemic would be best described as the Depeche Mode-illness, where a large number of bands in the genre started their careers and began writing and producing music heavily influenced primarily by the British super Quartet’s late eighties sound.

One of the bands that succeeded best to survive this epidemic and started to put on display that they’re able to stand on their own feet is German Camouflage, formed by vocalist Marcus Meyn, Heiko Maile, Oliver Kreyssig and the now defected Martin Kähling in i Bietigheim-Bissingen 1983. The quartet debuted with “Voices and Images” (1985) and got their big break through with hits like “The Great Commandment” (1987), “Strangers Thoughts” (1988), “Neighbours”, “That Smiling Face” (1988) and “Love is a Shield” (1989).

Just the fact that Camouflage has not been stressed out any new studio material since “Relocated” (2006) tells much about how far they’ve actually come with their music. Self-distance, security and maturation is also illustrated very clearly on the band’s new album “Greyscale” where they’ve slowly but surely allowed the songs to emerge.

The band’s hallmark has for a long time been the acoustic elements. In addition to usual guitar add-ons by Volker Hinkler the additions this time around include both piano and flute. The real instruments are just like before finely intertwined with the electronic foundation and the songs are built via many layers of perfectly spaced microdetails.

“Greyscale” might not directly address any forwarded hit songs, even though the bombastic arena-bomb “Shine” that opens the album (where the band also enlisted the aid of Stuttgart Song Academy) easily might give that impression. On the contrary, it is the atmospheric ballads, which is unusually high in number this time, that’s given most of the room.

Beautiful and delicate love stories like “Count On Me”, where the singer Marcus Meyn is joined by Wolfsheim-acquaintance Peter Heppner and “Still” (whose string arrangement are signed Babelsberg German Film Orchestra) are supplemented with well-crafted melancholic midtempotracks like “Laughing” and “Leave Your Room Behind”. The uptempo-cracker “Misery” tears into the tranquility before we are treated with strong ending with the very accurate “Dark Grey” and “I’ll Find”.

The fact that this German trio, with contributions by musicians like singer Britta Medeiros, Torsten Kamps (who plays the flute on the beautiful instrumental title track) and Ingo Ito (who ads guitar on the same track) after so many years finds the urge and inspiration to create such a strong album is very impressive.

Camouflage has outdone themselves, and “Greyscale” is probably the strongest they’ve ever delivered. Not only songwise but also when it comes to sound and production. A solid album where the width of the stereo image don’t seem to have any boundaries and where all tracks have their place if you dare to give them time, although it may initially seem somewhat quiet and anonymous.

Order this album right here

Share Button

Comments are closed.

Kalabalik

Klubb död

Neuf

Ginza

Poponaut.de

Radio Virus

Storming the Base

Our Flickr Photos - See all photos

Related sites