Format: (Album) CD, LP, Box, Digital
Releasedatum: 15 februari 2015
Skivbolag: Warner Music Norway
Genre: Electropop, synthpop, pop
Bandmedlemmar: Susanne Sundfør
Land: Norge
Recensent: Alexander Johansson
(English version below)
Tio älskvärda niopoängare
Den tidiga våren är grå och kall men jag är redan kär. Senvinterns musa och upphovet till min vårkärlek är begåvade Susanne Sundfør. Hon debuterade som 19-åring hemma i Norge som singer/songwriter och har en diger meritlista. Hon spelade förband åt A-ha på deras avskedsturné 2010, gjorde singeln “Running to the Sea”, en cover på Depeche Modes “Ice Machine” med Röyksopp 2013 och hon har gjort musik med M83, Timbuktu och Kleerup m fl.
På fulländade femte albumet “Ten Love Songs” har hon tagit ett tydligt elektroniskt steg in i synthens värld och det har, givetvis, gjort henne mycket gott. Samtidigt verkar Sundfør nästan ha gett sig den på att utmana framgångsrika unga nordiska artister i deras specielssubgenrer av pop med sin enastående musikalitet. Första singeln från albumet “Fade Away” är t ex bättre än samtliga låtar mina Svedmyra-grannar i First Aid Kit fick ur sig på “Stay Gold” i fjol, hon får t o m till ett tidigt Erasure-osande litet synthpopmedley i en annars countryanstruken sång där stämmorna ligger systrarna Söderberg-elegant. På “Silencer” tar hon upp kampen med Laleh och hennes “Snö” med fager skönsång och trolsk harpa. Mest hitpotential har “Kamikaze”, årets hittills bästa låt. Den börjar skört och stilla men kommer fint igång och accelererar till upptempo med en enastående refräng med Depechekvaliteter. Det skulle bli en världshit om Sundfør varit Robyn. (Sundfør får be de gemensamma vännerna i Röyksopp om en dansmix.) På “Memorial” kombinerar hon pop med Debussy och Offenbach på ett harmoniskt och otvunget sätt, långt elegantare och mer framgångsrikt än vad Björk någonsin lyckats med. På andra singeln “Delirious” matchar hon Tove Lo. Återigen med eleganta stråkar och harmonier som visar en god förtrogenhet med klassisk musik. Det låter som några av Austras bästa låtar, ett annat band med kvinnlig sångare med klassisk skolning. “Slowly” är den finaste kärleksballaden sen Hurts fick ur sig “Somebody to Die for” och den smeker hippocampus med ligga-sked-fantasier inför ett långt avsked. “Trust Me” har en del Lykke Li-allvarligt över sig. Avslutande “Insects” är en hård synthhistoria med tunga beats som bevisar synthens och kärlekens samhörighet.
Tyvärr blev det snabbt slutsålt på Kägelbanan i Stockholm när Sundfør spelade 20 mars så jag kom inte in. Jag får fortsätta vara kär på avstånd.
Bästa låtarna: “Kamikaze”, “Slowly” och “Memorial”
Tracklist
01. Darlings (02:39)
02. Accelerate (05:26)
03. Fade Away (03:18)
04. Silencer (03:28)
05. Kamikaze (05:12)
06. Memorial (10:06)
07. Delirious (04:56)
08. Slowly (04:27)
09. Trust Me (04:02)
10. Insects (03:05)
(English version below)
Ten loveable ninepointers
The early spring in Sweden is grey and grim but I’m in love. My muse for the late winter has been talented Norwegian Susanne Sundfør. Sundfør debuted as a singer-songwriter when she was 19 year old. She played on A-ha’s farawell tour 2010, made the single “Running to the Sea” and a cover of Depeche Mode’s “Ice Machine” with Röyksopp in 2013. She has also played with Kleerup and M83.
The fifth album from Susanne Sundfør is called “Ten Love Songs”. She has made an electroturn into the beautiful world of synth music and it has, of course, improved her already astonishing musicality. I believe she want to send a statement to fellow Scandinavian female artist in the way she challenge some of them in their best subgenres of pop. The first singel “Fade Away” beats all the songs from First Aid Kit’s “Stay Gold” from 2014. “Fade Away” is countrypop with stunning vocals but Sundfør even manage to add some synthpop in a short piece of music that is very much Erasure from their early 80’ties and it works tremendously. With “Silencer” she addresses Swedish singer-songwriter Laleh and her esoteric symphony “Snö” (Snow) from 2008 with harp and delicate Enya-song. The best song is “Kamikaze”, it starts slow but accelerates to uptempo pop with a Depeche Mode-strong chorus. This can be a world hit. It would be if it was Robyn on the label and hopefully their mutual friends in Röyksopp will provide Sundfør with a dance-remix. On “Memorial” she combines pop music with classic music by Debussy and Offenbach freely and elegant, much better than Björk ever has. On the second single “Delirious” Sundfør challenges Swedish Tove Lo with modern radio music. Once again with beautiful strings and harmonies that proves her knowledge of classical music. “Delirious” could be a hit from Austra’s album “Feel it Break”, another band with classical music skills. “Slowly” is the best ballad since Hurt’s “Somebody to Die for” and perhaps one of the twenty best love ballads ever made. This is a love song for a spooning session before a long departure. “Trust Me” has some of the aggressiveness you can find in Swedish artist Lykke Li. The final “Insects” is hard synth pop with a great beat that proves that love and synth music belongs to each other.
Unfortunately, Susanne Sundfør’s Stockholm event sold out. I have to keep loving her on distance.
Best songs: “Kamikaze”, “Slowly” and “Memorial”
