Subscribe via: RSS

Categorized | Artiklar & Liverapporter

Jens Atterstrand sammanfattar 2014

Posted on 24 January 2015

Jens Atterstrand sammanfattar 2014

I motsats till 2013, som i mångt och mycket var giganternas år med nya album från band som Front Line AssemblyDepeche ModeSkinny PuppyMeshNine Inch Nails och IAMX (för att nämna några), så kom 2014 istället att bli de starka nykomlingarnas och de revanschsugna gamla synthrävarnas år.

Erfarna personligheter har på flera håll slagit sig samman och presenterat nytt och starkt material under nya namn. Jag tänker givetvis på akter som exempelvis Machinista med Cat Rapes Dog– och Basswood Dollies-bekantingen John Lindqvister och Richard Flow (från Vision Talk och Haze For Sale), brittiska Wrangler (med bland annat Stephen Malinder från Cabaret Voltaire) och Xenturion Prime som föddes ur askan av Code 64 med den kvarvarande duon Björn Marius Borg och Hasse Mattsson.

Starka debutalbum har 2014 verkligen inte snålat på. Men på det mer personliga planet så har det här året nog mer än tidigare handlat om att upptäcka okänt och nytt än att hänga kvar vid de gamla favoriterna. En fantastisk utveckling och jag hoppas på en fortsatt växande livescen i vårt avlånga land där arrangörer inte ger upp utan fortsätter kämpa med att få upp alla de här starka nykomlingarna på våra klubbscener, som de förtjänar!

Klubbscenen, förresten.. Ja, utöver våra tre ständigt duktiga storstäder,  som fortsätter att leverera starka namn i både en- och flerdagarstappning så har vi fått starka och ack så viktiga utmanare i flera andra städer. En trend som jag verkligen hoppas kan hålla i sig även framöver!

Allt mer elektronisk musik tycks skölja över oss även från större mer kommersiella instanser och trots att artister som LightsRöyksoppRobyn och många andra fortfarande inte vill bli “placerade i facket” så är det på många plan väldigt tydligt och om vi någon gång skall kunna lyckas med den viktiga föryngring som vår åldrande synthscen är i så stort behov av så är nyss påpekade “kanal” via danselectro och electropop nog definitivt en av vägarna som åtminstone står delvis öppen om vi vågar ta den.

Elektroskull.com har fortsätt att växa på ett fantastiskt sätt under 2014 som är långt över förväntan. Jag vill givetvis rikta ett gigantiskt tack till alla läsare, utan er så sitter vi här och eldar för kråkorna och det vore ju oerhört trist! Ett stort tack också till alla mina medarbetare: Utan er hade det inte varit möjligt!!

Tiden går som bekant väldigt fort när man har roligt och i maj fyller Elektroskull faktiskt 5 år!

Utöver ett 5 års-event i Stockholm lördagen den 9 maj (som arrangeras av vår systerverksamhet Vicious Circle), så hoppas vi under 2015 kunna ge er ännu fler liverapporter, intervjuer (håll utkik!), skivrecensioner, nyheter och…

Ja? Vad vill just du läsa mer om under 2015??? Hör av dig till redaktionen med dina synpunkter! De betyder väldigt mycket för oss.

Med en allt växande internationell publik så kommer vi även att fortsätta med de engelska översättningarna i huvudsak när det gäller våra skivrecensioner men även väl utvalda artiklar i övrigt.

Gott nytt synth-år 2015!

Chefredaktören

Årets bästa 2014

Nedan följer ett urval av mina personliga favoriter från året (utan inbördes ordning). Precis som tidigare så är respektive album noga utvalt från en (även i år väldigt lång) lista med starka skivsläpp och var och ett är med av flera alldeles speciella anledningar.

Album

Iris – “Radiant”

“Storslagen, elegant och vacker. Iris har inte låtit så här bra på mycket länge”

Iamamiwhoami – “Blue”

“.. ett av årets starkaste elektroniska album alla kategorier, med eller utan visuellt “tilltugg”. Till den det nu berör”

Aphex Twin – “Syro”

“.. en intelligent elektronisk albumklassiker som med sträckt rygg stolt och orörd kommer att bestå medan dubstep och plastig arenahouse dör den stora självdöden.”

Kent – “Tigerdrottningen”

“Rösta Kent i riksdagsvalet”

Cryo – “Retropia”

“Sällan har jag lyssnat till ett så mångfacetterat men samtidigt så väl sammansatt album..”

Wulfband – “Wulfband”

“Den här maskerade duon dyker upp från ingenstans, sätter ner foten och uträttar det som en hel EBM-scen bara kunnat drömma om.” 

Wrangler – “LA Spark”

“.. tveklöst ett av det här årets mest originella och intressanta albumsläpp”

Xenturion Prime – “Mecha Rising”

“.. i uppdaterad och kraftfull ljudkostym”

Machinista – “Xenoglossy”

“Medryckande och melankoliskt från erfaren duo”

A Spell Inside – “Autopilot”

“Vital synthpärla fylld med överraskningar”

Bubblare

Neuropa – “Resistor”

“.. sätt “One Foot in the Grave” på repeat och berätta för mig att det är 1984 igen. Jag lovar att jag kommer tro dig helhjärtat”

Analogue Angel – “Trinity”

“.. en portion “Trinity” passar in såväl på dansgolvet som i hörlurarna”

Front Line Assembly – “Echoes”

“Ekogenetiskt örongodis”

Various Artists – “10 Years Anniversary Compilation”

“Tio år av kvalitet före kvantitet”

Presence of Mind – “Interpersonal”

“Träffsäkra pophits möter mörker och vemod”

Årets nykomlingar

Wulfband och Celldöd.

Två stenhårda kraftpaket som garanterat kommer göra mycket väsen av sig framöver!

Årets låtar

Kent – “La Belle Epoque”

Årets soundtrack. Både politiskt och emotionellt.

Lights – “Muscle Memory”

Varmt analogklingande electropop från Kanada med en en av årets charmigaste textrader “..like a chorus synth-line soldier at his post..”. Gulligt.

Röyksopp – “Monument (The Inevitable End Version) feat. Robyn”

Förflyttar det (redan) fantastiska originalet rätt ut på dansgolvet via ett oerhört beroendeframkallande groove.

Kite – “True Colours”

Om den kommande “VI” är lika storslagen som den här så sitter Kite orörda kvar på den elektroniska indiepoptronen.

Youth Code – “Consuming Guilt”

Rosenrasande DIY-electro-industrial av två spolingar från LA som borde få nackhåren att resa sig även på valfri medelålders kanadensisk industrial-pionjär!

Seabound – “Nothing But Love”

Herrarna Spinath och Verboots senaste alster “Speak in Storms” var snäppet för intetsägande och anonymt för min personliga smak även om albumet har vuxit ordentligt sedan det släpptes. På “Nothing But Love” flexar dock duon de flesta av sina muskler och i den här genreskolans avgångsklass går Seabound fortsatt ut som överlägsna kursettor. Ingenting annat än kärlek.

Årets comeback

Presence of Mind

Aphex Twin

Share Button

Comments are closed.