Efter att ha tvingats ställa in förra årets festival så var äntligen ElectriXmas tillbaka.

Thomas Hulteberg var på plats på Inkonst i Malmö och levererar härmed följande rapport.

December månad i Malmö är för det mesta inte särskilt behaglig. Grå himmel, snålblåst och regn kombinerat med en rå och fuktig kyla kan besvära den bäste. December år 2013 var en bottennotering för Malmö, inte nog med att vädret och julstressen tog ut sin rätt; anrika ElectriXmas tvingades ställa in p.g.a. indraget serveringstillstånd på klubben Inkonst. Vrid fram klockan nästan exakt ett år och Inkonst slog upp dörrarna med nytt serveringstillstånd och fem taggade band redo att underhålla en ca 500 personer stark publik.

Machinista

Trots en hetsig taxiresa från förfesten till Inkonst så lyckades kön kombinerat med usel garderobspersonal få mig att missa första halvan av Machinistas spelning. De låtar jag fick höra skapade en oerhörd vrede över att ha missat första halvan. Ljudet är bra mixat och framförandet oklanderligt, det är trots allt två proffs som uppträder. Machinista spelar vemodig synthpop med glädje och jag ser fram emot att får se en hel konsert nästa gång jag har chansen.

Rave the Reqviem

Kvällens absoluta höjdpunkt för mig personligen och en hel del andra är nyskapande Rave the Reqviem från Kalmar. De väljer att framföra sina blytunga industrial-metal utan analoga trummor eftersom scenen helt enkelt är för liten för trumsetet. Bandet följer inga mallar och vet inga begränsningar, elaka gitarriff och dubstepbeats blandas med lugna refränger och överjordiskt skön sång signerat Carola Lönnqvist. Band ledaren Filip Lönnqvist dompterar publiken precis som han vill och uppmanar till allsång och röj. Jag spår en lysande framtid för Rave the Reqviem både i Sverige och i resten av världen.

Suicide Commando

Eftersom arrangörerna valt att boka de två hårdaste banden överlappande missar jag första halvtimmen av Suicide Commandos spelning. Det gör egentligen inte så mycket då jag har sett dem många gånger förr. De belgiska veteranerna vägrar dock att leva på gamla meriter utan går in för att till varje pris knäcka publiken. Ljudet är perfekt mixat och sången sitter som en smäck. Det är kargt, elakt och atmosfäriskt. Publiken njuter i fulla drag: En riktig kanonspelning med andra ord!

Front 242

Front 242 är legender inom synthen och var med och ritade om kartan för hur synthmusik kunde låta under 80-talet. Under ElectriXmas visar belgarna inga tecken på sin ålder, de skivdebuterade trots allt 1982, utan bjuder på ett pärlband av fantastiska låtar. Jag tvingades tyvärr hemåt med en ruskig migrän efter bara ett fåtal låtar men ingen som jag talat med som var där hade något annat att säga än att konserten var fantastisk!