Format: (Album) CD, Digital, LP

Skivbolag: Metropolis Records

Releasedatum: 14 oktober 2014

Genre: Industrial Metal

Bandmedlemmar: S. Konietzko, L. Cifarelli, J. Hodgson, A. Selway, S. White

Land: Tyskland/USA

Recensent: Patrik Lark

(English version below)

Oklanderligt hantverk efter gammalt invant recept

Tyska industrimetallgruppen KMFDM startades 1984 av Sascha Konietzko och firar 30-årsjubileum med detta sitt nittonde studioalbum. Den förra skivan ”Kunst” kom så sent som förra året så det har sannerligen gått undan med ”Our Time Will Come”.

En liten varningslampa börjar genast blinka över detta faktum. Alla KMFDM:s plattor genom tiderna har inte varit lika bra så risken för en halvmesyr kändes överhängande. Men bandet är vid det här laget så rutinerade och har jobbat upp en så hög lägstanivå att den misstänkta floppen uteblir. Inte heller är det någon musikalisk milstolpe. Det hela är oklanderligt hantverk efter de gamla KMFDM-recepten som vi vant oss vid. Bandet håller på att utvecklas till industriscenens motsvarighet till McDonald’s; ”man vet vad man får”. Kanske är det på grund av 30-årsjubileumet som albumet doftar lite extra mycket nostalgiskt 90-tal; en kärleksfull återblick på deras storhetstid?

“Genau” inleder fartfyllt på ungefär samma sätt som “Kunst” gjorde på förra skivan och “Krank” på den innan. Det är samma tempo, gitarriff och “The Ultra-Heavy Beat” som Sascha Konietzko kallar det för. Texten på “Genau” är en lekfull uppräkning av alla klassiska tyska stereotyper. ”Shake the Cage” drar ner på tempot något och lyfter fram KMFDM:s funkigare attityd och blir en ekvivalent till förra albumets ”Animal Out”.

Efter tre klassiskt högoktaniga KMFDM-låtar måste tempot förstås tas ner lite och det lyckas det halvljumna titelspåret ”Our Time Will Come” med. Lucia Cifarelli får här tillfälle att använda sitt mer sensuella röstläge innan det är dags för nästa rock-riffade ångvältsspår “Salvation”.

Efter den första halvan tycker jag att kvaliteten sjunker något och låtarna känns inte lika angelägna längre, även om “Get the Tounge Wet” har sin tjusning och “Playing God” är helt okej.

I sin helhet är skivan utmärkt producerad, balanserad och orkestrerad. Låtarna är det inget fel på heller. KMFDM kan sin sak. Det är bara det där att skivan lika gärna kunde ha hetat “Kunst 2” för någon större skillnad på vare sig låtar eller sound gentemot förra albumet är det inte.

Bästa låtar: ”Shake the Cage”, “Genau”, “Salvation”.

Tracklist

01. Genau (05:41)
02. Shake the Cage (04:51)
03. Respekt (05:18)
04. Our Time Will Come (04:35)
05. Salvation (05:33)
06. Blood vs. Money (03:53)
07. Get The Tongue Wet (03:47)
08. Brainwashed (04:22)
09. Playing God (04:29)
10. Make Your Stand (06:21)

(English version below)

Impeccable craftsmanship with recycled formula

German industrial metal band KMFDM was founded in 1984 by Sascha Konietzko and celebrates its 30th anniversary with this nineteenth studio album. The last album “Kunst” was released last year, so they certainly have not been idle. A small warning light starts flashing immediately over this fact. Not all KMFDM‘s albums have been as good through the years so the risk of a half-measure album seemed imminent. But the band is so experienced by now and has worked up such a high lowest level that the suspected flop never materialize. Nor is it any musical milestone. The whole thing is impeccable craftsmanship behind the old KMFDM formula we have become accustomed to. The band is evolving into the industrial scene’s equivalent of McDonald’s; “you know what you get.” Maybe it’s because of the 30th anniversary, as the album smells a little extra nostalgic 90’s; a loving look back at their heydays?

“Genau” launches in heavy upbeat in much the same way as “Kunst” did on the last album, and “Krank” on it before. It’s the same tempo, guitar riffs and “The Ultra Heavy Beat”, that Sascha Konietzko call it. The text on “Genau” is a playful listing of all the classic German stereotypes. “Shake the Cage” slows down a bit and highlights KMFDM‘s funkier attitude and becomes an equivalent to the last album’s “Animal Out.”

After three classic high-octane KMFDM songs there simply must be a tempo drop and the lukewarm title track “Our Time Will Come” does the job. Lucia Cifarelli have occasion to use her more sensual voice before its time for the next bulldozer track “Salvation” with its heavy guitar riffs.

After the first half, I think the quality drops slightly and the songs do not feel as anxious anymore, even if “Get the Tongue Wet” has its charm and “Playing God” is perfectly okay.

In its entirety, the album “Our Time Will Come” is excellently produced, balanced and orchestrated. Neither are there anything wrong with the songs. KMFDM knows its business. It’s just that little thing that the album could just as well have been called “Kunst 2“, since there are no significant difference in either the songs or sound towards the last album.

Best tracks: “Shake the Cage“, “Genau ,” “Salvation“