Format: (Album) CD, Digital**, Box**, Box**
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 24 oktober 2014
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Reagan Jones, Andrew Sega
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Storslagen, elegant och vacker

Efter en första aptitretande tvåspårssingel (som delades med tyska Seabound och släpptes under bandets gemensamma turné förra året) så är nu Amerikanska Iris tillbaka med bandets sjätte fullängdare “Radiant”.

Drygt fyra år har passerat sedan man gjorde den senaste inteckningen i diskografin med den något lågmälda “Blacklight” som släpptes under Infacted Recordings-flagg 2010 och den Texas/New York-baserade duon, med Andrew Sega och Reagan Jones, har genomgått mycket sedan man debuterade med “Disconnect” för femton år sedan.

Även om soundet har förändrats en hel del sedan man slog igenom med hiten “Annie, Would I Lie to You” (under bandnamnet Forgiving Iris 1995) och skapade kaos på de alternativa dansgolven med clubversioner av “Sorrow Expert” och “You’re the Answer” i början av millenniet så är det lika mycket som består: Reagan Jones kraftfulla, klagande och välljudande stämma är lika unik nu som då och melodierna och arrangemangen liksom låttexterna är fortfarande lika originella.

Intensiteten och drivet som jag saknade mycket av på “Blacklight” infinner sig nästan omgående på “Radiant”. Den lyckas vara kraftfull och storslagen men på samma gång elegant, spröd och på sina ställen blödande vacker. Ljudbilden, alltsom oftast tjock och välmatad, där harmonier och melodier tillsammans med kraftfulla reverb och filter bygger upp storslagen elektronisk pop. Synthpop för de stora arenorna som Iris borde förtjäna vid det här laget.

Vackra midtempoballader som “Wayseer”, “Sound Becomes Waves” och den avslutande “Life in a Forest” får mig att rysa av välbehag. Och när dessa sedan möter sina motpoler i slagkraftiga hits som “Phenom”, “Clear” och “Cries of Insanity” och något mörkare nummer i stil med “Don’t Cry” så är det perfekta ett faktum.

Iris har inte låtit så här bra på mycket länge.

Obs! Utöver den ordinarie 11-spårs utgåvan och två begränsade boxutgåvor (där den ena utöver en extra CD-EP även inkluderar albumet på vinyl) så levereras “Radiant” även i en 16-spårs (digital) deluxeutgåva som utöver ett tre remixer även inkluderar de två exklusiva låtarna “Sing, Dark Choir” och “Inside We All are One”.

 Tracklist

01. Another Way (03:09)
02. Phenom (04:05)
03. Wayseer (04:13)
04. In The Clear (03:46)
05. Sound Becomes Waves (07:09)
06. Don’t Cry (04:29)
07. Infinite Yonder (04:13)
08. Cries Of Insanity (03:44)
09. Rewired (03:21)
10. Sight Unseen (03:18)
11. Life In A Forest (03:37)
12. Phenom (Club Mix) (06:08) **
13. Phenom (Celestial Mix) (06:14) **
14. Wayseer (Extended) (05:45) **
15. Sing, Dark Choir (03:44) **
16. Inside We All Are One (05:09) **

(English version below)

Magnificent, elegant and beautiful

After a first appetizing two track-single (which was shared with German Seabound and released during the bands joint tour last year) Americans Iris are now back with the band’s sixth full-length album “Radiant”.

More than four years have passed since the last discography check-in was made with the somewhat low-key “Blacklight” which was released under Infacted Recordings-flag in 2010 and the now Texas/New York-based duo with Andrew Sega and Reagan Jones, has gone through a lot since they debuted with “Disconnect” fifteen years ago.

Although the sound has changed a lot since the breakthrough with the hit “Annie, Would I Lie to You” (as Forgiving Iris 1995) and when they created chaos on the alternative dance floors with alternative club-versions of “Sorrow Expert” and “You’re the Answer” in the beginning of the millenium it still comprises the same: Reagan Jones powerful, plaintive and melodious voice is as unique now as then, and the melodies and arrangements as well as the lyrics are still as original.

The intensity and drive I was somewhat missing a lot on “Blacklight” arises almost immediately on “Radiant”. It manages to be powerful and magnificent, but at the same time elegant, crisp and in places bleeding beautiful. The soundstage, most of the times thick and well fed, where the harmonies and melodies with powerful reverbs and filters builds grandiose electronic pop. Synthpop for the large arenas were Iris belongs by now.

Beautiful mid-tempo ballads like “Wayseer”, “Sound Becomes Waves” and the concluding “Life in a Forest” makes me shiver with pleasure. And then when they meet their opposites in impactful hits like “Phenom”, “Clear” and “Cries of Insanity” and the slightly darker numbers like “Don’t Cry”, the perfect is a fact.

Iris has not sounded this good in a very long time.