Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Space Race Records (EKProduct)
Releasedatum: 19 september 2014
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Wilhelm Äretun, Emma Hortlund
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand
(English version below)
Ett trevligt snitt trots skavanker
Mechatronic, som efter drygt tio års tystnad gjorde comeback med “Dreams” förra året, är redan nu tillbaka med uppföljaren “Dystopia” med tolv spår som spinner vidare på den redan inslagna vägen.
Den Uppsalabaserade duon med Wilhelm Äretun och Emma Hortlund fortsätter leverera medryckande, melodi- och refrängstark – men samtidigt rå och på sina håll till och med snudd på industriell synthpop av det mörkare snittet. Produktionen har fått sig en ordentlig ansikslyftning sedan det begav sig senast och “Dystopia” är ett småtrevligt album.
Dur möter moll i den välsorterade ljudbilden som aldrig gör avkall på helheten samtidigt som den tillåter de enskilda ljudopåläggen och melodislingorna komma fram ordentligt. Det något tuffare anslaget, med det något högre tempot och nu i något högre grad inkluderade EBM- och futurepopinfluenserna i ljudbilden känns också som en naturlig utveckling.
Wilhelm gör en godkänd insats vid mikrofonen och även om hans röst, som är vare sig speciellt originell eller extraordinärt tonsäker, blir lite entonig och enformig över ett helt album så fungerar den hyfsat. Jag hade kanske önskat fler försök till nyskapande och att man hade vågat sig på lite mer än så här men sägas bör ändå att bredden på “Dystopia” är långt bättre än på bandets förra albumet “Dreams”.
“Dystopia” spinner från det mörka, hårdare och mer melankoliska spåren som den inledande “Falling”, andraspåret “Endless Search For Something”, (titelspåret) “Dystopia” och “Sinister” till de mer sammetslena och lugna inslagen som “Beyond the Silence”.
Albumet tar Mechatronic vidare men frågan är om det tar dem speciellt mycket framåt?
När de släppte “Dreams” förra året så hyllade jag dem för att de i stor utsträckning inte inkluderade så många moderna element av futurepop men nu är det precis det de gör. Men det funkar och oavsett vilket så är “Dystopia” ett trevligt snitt av modern synthpop som trots sina skavanker här och där borde tilltala många lyssnare.
Tracklist
01. Falling Apart (04:09)
02. Endless Search for Something (03:53)
03. Don’t Bother to Knock (04:16)
04. Dystopia (04:17)
05. Niagara (04:09)
06. Trapped in a Nightmare (05:00)
07. Sinister (05:12)
08. Beyond the Silence (04:16)
09. Broken Promises (04:17)
10. Vicious Words (04:20)
11. This Moment (04:27)
12. Dying Together isn’t Going to Solve Anything (03:54)
(English version below)
A nice cut despite its flaws
Mechatronic, who after more than a decade of silence made their comeback with “Dreams” last year, are now back with the follow-up “Dystopia” with twelve tracks that spin on the already established path.
The Uppsala-based duo with Wilhelm Äretun and Emma Hortlund continues to deliver captivating, melody and chorus strong – but at the same time raw and in some places even verging on industrial synthpop of the darker section. The production has been done alot better than last time around and “Dystopia” comes together as a neat album.
Dur encounter minor in the fully stocked soundstage that never compromise on the big picture while allowing the individual add-ons and melodies to come out properly. The tougher touch, with the slightly higher tempo and now more inclusion of ebm and futurepopelements in the sound also feels like a natural progression.
Wilhelm makes a satisfactory performance from the microphone, and although his voice – which is neither particularly original nor exceptionally secure – becomes a bit monotonous and dull over an entire album, it works pretty well. I had perhaps wanted more attempts to innovate and that they had ventured on a bit more than this but It should still be said that the width of the “Dystopia” is far better than the band’s last album “Dreams”.
“Dystopia” spins from the dark, harder and more melancholic tracks like the initial “Falling”, the second track “Endless Search For Something”, (the title track) “Dystopia” and “Sinister” to the more velvety and calm inputs like “Beyond the Silence”.
The album takes Mechatronic further but the question is if it takes them forward?
When they released “Dreams” last year I praised them because they didn’t include so many modern elements of futurepop and now that’ exactly what they are doing. But it works. and nevertheless “Dystopia” is a nice cut of modern synth pop that, despite its flaws here and there should appeal to many listeners.
