Format: (Album) CD, Digital

Releasedatum: 26 maj (CD) / 2 juni (Digital)

Skivbolag: Electric Fantastic Sound

Genre: Synthpop, Electropop

Bandmedlemmar: Johan Billing, Magnus Johansson

Land: Sverige

Recensent: Alexander Johansson

Hög standard?

Skånske kulturbäraren och S.P.O.C.K.-bekantingen, Johan Billing, har släppt ett nytt album tillsammans med Magnus Johansson under alter egot Diskodiktator. Jag är full av beundran inför Johan och hans synthetiserande och finner “Malmö C” rakare och mer electro än före detta S.P.O.C.K.-kollegan Eddie Bengtssons två 80-talsorienterade synthpop-projekt, Page och Sista mannen på jorden. Detta är beröm, även om den senares popsnickeri har en väldigt mycket finare fernissa och fler bottnar. Diskodiktatorn serverar synthpop med grund i The Human Leagues “Being boiled” och Yazoos “Happy People”, med nippriga ljud, hyggliga beats och en del dansant electro.

Så är det det här med skojsynth, denna märkliga subgenre, som jag är djupt skeptisk till, även om jag någon gång charmats av en takt eller två och en vitsig sciencefiction-rad av S.P.O.C.K. eller liknande lustifikation av Ekobrottsmyndigheten och Spark!. Synth är väl en fråga om liv och död? Om konst! Egentligen är det väl bara övergränsenvulgära könsrockarna Onkel Kånkel som klarar av att lösa den omöjliga ekvationen synthpop och humor med någon slags, ursäkta det misspassande uttrycket, elegans? (Nu tänkte du på Andrew Fletcher i Depeche Mode också, men det är för att du är ond!) Även om man måste vuxenskämmas för att man, som jag, faktiskt tycker det.

På den förmildrande sidan ska sägas att “Lågan som brinner” är hygglig pop och “Malmö C” inte står så många nummer efter Depeche Modes “My Secret Garden” från “A Broken Frame”. Fast jo, det gör den. Tyvärr gör inte Diskodiktators pratsång musiken rättvisa heller. Tvärtom. Singeln “Inte så svårt” tror jag skulle kulle fungera hyggligt i någon slags gangsterrapversion à la Busta Rhymes “Fire it up”, med de ”tre-fyra olika bastrummor som ligger och slås mot varandra och en arg bas”, som Johan förklarar i Spotify-spåret “Inte så svårt – Förklarad”. Men rösten. Och skånskan. Ack, detta föga njutbara svenska idiom. Diskodiktators hörselgångstyranni är så enpartismärtsamt att det är tufft att ta in hela albumet på en rak genomlyssning utan pauser. Utspätt, i goda bodyvänners lag på en (sluten?) fest, kan eventuellt en låt eller två få smyga sig in mellan “CP-Åke” och “Schnitzel-Fritz” på en spellista man aldrig vill ska visas offentligt.

Tracklist

01. Inte så svårt (03:40)
02. Möt min blick (03:05)
03. Triangeln stannar här (03:37)
04. Fyra åtta fyra två (03:57)
05. Du vet så mycket mer (03:20)
06. Personlig stil (03:37)
07. Sorgenfri (04:15)
08. Segla säkert (01:27)
09. Det skulle bli helt klart (03:25)
10. Lågan som brinner (04:21)
11. Malmö C (04:06)
12. När tiden står still (03:47)