Format: (Album) CD
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 2 maj 2014
Genre: Industrial, electro-industrial
Bandmedlemmar: Alex Jarlev, Tomas Kulberg
Land: Norge
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Industriellt malande utan överraskningar

Tretton år har passerat sedan senaste albumet och nu släpper norska Atropine ”Recurring Nightmares” på italienska EK Product. Faktum är att de flesta spår är nyversioner från föregångaren ”Master Raze” från 2001. Utan att känna till originalen låter spåren välproducerade men får mig inte spontant att tänka 2014 istället för 2001.

Samplingar från diverse engelskspråkiga verk inramar de hopplösa tonerna och en starkt distad sång bidrar till en mystisk känsla. Experimentellt ljudande melodiska partier varvat med kalla elektroniska inslag och den totala avsaknaden av upptempo och dansgolvsvänlighet gör detta till en smått annorlunda upplevelse. Det är skruvad mörk industriell electro utan ambitioner att spelas någonstans förutom på hemmastereosystem och hippa neondrinkbarer.

Ibland sprakar musiken till och påminner delvis om Cevin Keys energiska hi-hats men det återgår snabbt till det lågmälda malandet igen. Ljudbilden är professionell och man märker att mycket tid har lagts ner på finslipningen av dessa spår, men samtidigt finns det ingenting som överraskar mig och jag får inte en enda wow-känsla under den dryga timme albumet fortskrider.

Tracklist

01. Glass Jaw (3:01)
02. Shears (5:13)
03. Remaining Limb (7:03)
04. Retch Trigger (5:00)
05. The Second Culling (6:04)
06. Coercion (5:20)
07. Reject (6:15)
08. Contrite (5:03)
09. Black Sludge (4:22)
10. Luminax (5:07)
11. Bonesaw (4:40)
12. Churn (5:45)
13. Churn (Remix By Struck 9) (4:22)

(English version below)

Industrial grinding without surprises

Thirteen years have passed since the latest album and the Norwegian band Atropine has now released “Recurring Nightmares” on the Italian label EK Product. In fact most of the tracks are new version from the predecessor “Master Raze” from 2001. Without knowing of the originals the tracks sound well produced but doesn’t spontaneously make me think of 2014 instead of 2001.

Samples from various English spoken compositions accompany the hopeless tones and the severely distorted vocals contribute to a mystical feeling. Experimental melodic parts mixed with cold electronic elements, along with the total absence of uptempo and dancefloor friendliness makes this a somewhat different experience. This is twisted dark industrial Electro without ambitions of being played anywhere else than on personal stereo systems and hip neon drink bars.

Sometimes the music sparkles and reminds partly of cEvin Keys energetic hi-hats but it swiftly returns to the discrete grinding again. The sound image is professional and you notice that a lot of time has been spent on the fine tuning of these tracks, but at the same time there is nothing that surprises me and I don’t get a single wow feeling during the hour the album proceeds.