Subscribe via: RSS

Mesh – “Automation Baby”

Posted on 28 November 2013

Mesh – “Automation Baby”
Format: (Album) CD, 2CD (Box) **
Releasedatum: 15 mars 2013
Skivbolag: Dependent Records
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Mark Hockings, Richard Silverthorn (Sean Suleman, Richard Broadhead)
Land: England
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsReverbnationYoutube

Fantastisk synthpop som på automatik

Jag erkänner. Jag älskar Mesh. Jag betraktar dem rentav som några som fört synthen, i dess arena-symfoni-rockiga tappning, det vill säga dess högsta och finaste väsensform, vidare efter att Depeche Mode slutade leverera i och med Alan Wilders avhopp 1995.

Jag skrämdes 2006 av Neil Taylors avhopp och tänkte att nu blir det som med Depeche efter Alan. När “We Collide”-albumet släpptes samma år, med Depeche Modes gamla producent Gareth Jones vid mixerbordet, kändes det lite väl rockigt och sen dess har ju till och med Richard Silverthorn hängt på sig en gitarr när de spelar live och en live-trummis dykt upp på scenen. Något som gjorde deras Electronic Summer-spelning i Göteborg 2012 lätt brölig i förhållande till de diskant iskalla elektroniska spelningarna i Arvika 2000 och 2003. Spelningen på stora scenen, som avslutade hela festivalen 2003, var ett litet mästerverk och den värmländska natten var aldrig klarare än då. Blodet i min utmattningssvettiga kropp pumpades runt tunt och klart som källvatten ur Glafsfjorden.

När EP:n “Automation Baby” släpptes i våras oroade jag mig över ytterligare ett steg ned i syndafallets gitarrgöl. EP:n var bra, men när nu fullängdaren kommit upp på Spotify under hösten så har jag fördjupat mig i min gamla kärleksrelation till suveränt producerad dyster symfonisynthromantik i hundra kanaler och är överväldigad. Jag har till och med börjat se “We Collide” och “A Perfect Solution” i ett mer försonande ljus, för gitarrerna har ju varit en del av Mesh sen “In This Place Forever”. 1996 var de trashigare, mer grunge och Skinny Puppy. Nu är de mer Depeche-rockiga som i “Automation Baby”, “Born To Lie” och “This is the Time”, tre låtar i “A Question of Time”-klass – Mesh tillhandahåller ett par tre sådana på varje album. Alltid. Gitarrerna hör till Mesh och de är alltid ytterst konsekventa och väl integrerade i studioversionerna på alla låtar.

Fullängdaren “Automation Baby” har också ett par underbara mellanspel – “AB Incidental” No. 1 och 2, de där ljudentusiastiska småstyckena som Moskwa TV gjorde till fulländning på “Dynamics+Discipline” och som Mesh bjöd på desto fler av i början av den nu 22-åriga karriären. Avslutningen är nästan lika vacker som på “The Point At Which It All Fall Apart” – “Not Prepared”, med synthpowerballaden “You Couldn’t See This Coming”. Well, jag såg det komma, jag var bara lite klentrogen. Men jag har sett ljuset. Det här är ännu en superplatta från Mesh. De förtjänar en mycket större publik.

9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

01. Just Leave Us Alone (05:28)
02. Taken For Granted (06:08)
03. You Want What’s Owed To You (04:38)
04. Automation Baby (04:56)
05. AB Incidental No.1 (02:40)
06. This is the Time (05:07)
07. The Way I Feel (04:20)
08. Adjust Your Set (04:54)
09. Born To Lie (04:45)
10. AB Incidental No.2 (00:59)
11. Flawless (04:29)
12. Never Meet Your Heroes (05:18)
13. When the City Breathes (04:07)
14. You Couldn’t See This Coming (06:02)

 

Bonus Disc **

01. Automation Baby (Radio Version) (03:31)
02. On.Anon (03:59)
03. Perfect Idea of Beauty (01:44)
04. Born To Lie (Duet Version Featuring Mechanical Cabaret) (05:18)
05. Airkraft (03:31)
06. Just Leave Us Alone (Aaron Molho feat. Wendy Wang) (04:20)
07. Petrified (Acoustic) (03:45)
08. Automation Baby (Remix By Johannes Bürmann) (05:25)

 

Share Button

Comments are closed.

Kalabalik

Klubb död

Neuf

Ginza

Poponaut.de

Radio Virus

Storming the Base

Our Flickr Photos - See all photos

Related sites