Format: (Album), CD, 2CD**, Digital, LP
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 10 september 2013
Genre: Electro, Futurepop
Master: Björn Engelmann (Cutting Room)
Bandmedlemmar: Eskil Simonsson, Joakim Montelius, Daniel Jonasson, Andreas Catjar
Land: Sverige
Recensent: Patrik Lark

Experimentellt och stämningsfullt

Sedan mästerverken ”United States of Mind” och ”Northern Light” har Covenant haft svårt att komma upp till sin högsta nivå. ”Skyshaper” nådde inte riktigt fram och förra albumet ”Modern Ruin” var (enligt undertecknad) en besvikelse. En fallande formkurva således.

När sedan bandmedlemmar hoppade av och ersattes av nya låg det nära till hands att frukta ännu en missräkning. Inte steg förhoppningarna när det framkom att många av låtarna var gamla överblivna låtar som omarbetats, en del daterade så långt tillbaka som från ”Northern Lights”.

Men ”Leaving Babylon” är ett bättre album, och inte minst mer intressant och komplex, än de två föregående. Den är lite ojämn, för att inte säga polariserad i sina hopp från de förväntade klubbvänliga dansspåren i högt tempo till lugna väldigt avskalade och intima ballader med poetiskt uttryck, eller stämningsfulla instrumentala spår utan vare sig text eller egentlig melodi. Men Covenants klassiska futurepop manifesterades ändå på första singeln ”Last Dance”, som kanske är albumets bästa spår. Den innehåller alla för Covenant typiska ingredienser; massiva dansgolvsbeats och episka refränger med dystopiska stämningar och texter fyllda av filosofisk melankoli. För övrigt gick den rakt upp på tyska alternativa listan DAC:s första plats och behöll den i åtta veckor i konkurrens med bland andra Depeche Mode och Nine Inch Nails.

Det finns några låtar till som skulle kunna fungera på ett dansgolv, men de är knappast i majoritet. ”Leaving Babylon” är till stora delar en lugn skiva, atmosfärisk och stämningsfull, rent av ödesmättad och teatralisk. Det beror säkerligen delvis på att inte mindre än fem låtskrivare medverkat, förutom Eskil Simonsson och Joakim Montelius, även Daniel Myer, Daniel Jonasson och Andreas Catjar.

Covenant tillåter sig vara mer experimentella än någonsin tidigare, men de lyckas ändå hålla linjen, själva Covenant-känslan, den röda tråden. Kanske är det så enkelt att Eskils karaktäristiska röst binder samman de lösa delarna? Eller är det deras atmosfäriskt svepande sound som så tydligt sätter deras signum?

Bakom det självklara singelspåret ”Last Dance” finns fler intressanta låtar med hit-potential. ”Prime Movers” är en ganska enkel sång med tydligt dansgolvstycke som vi säkert kommer att få höra ute på klubbarna. Betydligt mer intressanta är dock låtar som “Thy Kingdom Come” och “Ignorance and Bliss” som är långt mer melodiösa och komplexa. Den sistnämnda är 6:36 minuter lång med cirka en minut långt intro av Jean Michel Jarre-inspirerade arpeggioslingor innan trumtakten kommer igång. Låten byggs upp succesivt och tar lång tid på sig att nå fram till något av ett crescendo två tredjedelar in när den egentliga refrängens suggestiva textrader breder ut sig:

“I am longing for all the things I’ll never get. I am longing for all the things I haven’t lost. I am longing for innocence and simple dreams. I am longing for ignorance and bliss.”

En kortare klubbversion av detta spår skulle kunna bli en verkligt klassisk Covenant-hit som kunde slå även ”Last Dance” på fingrarna. Även “Thy Kingdom Come” har god potential att bli ett singelspår för klubbarna om trummorna skruvas upp lite. Ytterligare ett spår är värt att nämna i sammanhanget; “Auto (Circulation)” som med sina bubblande arpeggioslingor och Eskils hypnotiskt viskande röst uppnår ett tranceliknande tillstånd.

Av de lugnare spåren är “I Walk Slow” särskilt intressant att lyfta fram. Den inleds med Andreas spelandes väldigt avskalat och naket på akustisk gitarr och Eskil nära viskande Joakims introspektiva ord, för att sedan plötsligt brytas av med ett infernaliskt oväsen från Andreas specialbyggda synth. Kontrasterna är dräpande och illustrerar Joakims sinnesstämning från tiden då han skrev den ursprungliga texten, som egentligen är mycket längre.

Produktionen är som vanligt minutiös, sannolikt snäppet vassare än tidigare. Man har dessutom använt sig av gitarrer, barock- och pianoljud och till och med införlivat en Dimbodius-cover (”Not To Be Here”) utan att för den skull tappa konceptet. På många sätt har skivan fått ett mer vuxet uttryck. Extra vuxenpoäng delas förstås ut till den limiterade dubbelversionen av ”Leaving Babylon” som innehåller den 76 minuter långa bonuslåten ”Jag är fullständigt tung”. Det är ett experimentellt stycke med författarinnan Helena Österlund läsandes absurd poesi till en ickemusikalisk ljudväv. Föga njutningsbart eller imponerande men en fingervisning om Covenants ambitionsnivå att åstadkomma något mer än bara melodiös popmusik.

”Leaving Babylon” är ingen hitkavalkad men i sin helhet ändå riktigt lyckad och på en för Covenant helt ny konstnärlig nivå. Bitvis kan det dock bli mer intressant än bra. Men att gruppen när en kreativ strävan om att utvecklas och testa nya grepp känns stimulerande och höjer detta album över många andra Covenant-album.

Bästa spår: ”Last Dance”, ”Ignorance and Bliss”, “Thy Kingdom Come” och “Prime Movers”

Tracklist

01. Leaving Babylon (03:19)
02. Prime Movers (04:55)
03. For Our Time (04:22)
04. Thy Kingdom Come (04:44)
05. I Walk Slow (03:04)
06. Ignorance and Bliss (06:36)
07. Last Dance (06:16)
08. Auto (Circulation) (06:42)
09. Not to Be Here (06:30)
10. Leaving Babylon II (09:44)

Bonus Disc **

01. Jag är fullständigt tung (76:17)