Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: On Repeat Records
Releasedatum: 3 maj 2013
Genre: Electropop, Nu-disco
Bandmedlemmar: Victoria Hesketh
Producent: Tim Goldsworthy (Andrew Butler, Ariel Reichtshaid, James Ford, Jeppe Laursen)
Master: John Dent
Mix: Bruno Ellingham
Land: England
Recensent: Erik Uppenberg

Beräknande kommersialism som inte säljer

Little Boots, eller Victoria Hesketh som hon heter i passet, uppmärksammades först som ett Youtube-fenomen när hon spelade in charmiga covers på synthen hemma i sovrummet. 2009 var hon och La Roux de hetaste namnen inom kommersiell elektronisk pop. Little Boots spåddes en strålande framtid. Melodierna var starka, samtidigt som musiken var mer mainstream än de lite skeva och kantiga låtar som La Roux bjöd på.

Ändå, eller just därför, var det La Roux som det gick bäst för – jättehitsen ”Bulletproof” och ”In It for the Kill” var den första egentliga synthpop som nådde toppen av Englandslistan sedan 1980-talet.  Little Boots fick nöja sig med några mindre hits från debutalbumet ”Hands”.

Under de senaste åren har Little Boots smugit ut ett antal singlar, varav de flesta nu samlats på andra albumet ”Nocturnes”. Som i riktigt genomkommersiell musik med siktet inställt på radiospelningar och hitlistor, är produktionen förstås oklanderligt professionell, men i mina öron är just singelspåren de svagare på albumet. ”Shake”, ”Every Night I Say A Prayer” och ”Broken Record” osar av den typ av beräknande låtsnickeri som svenska låtskrivare haft världsframgångar med de senaste åren och som lyft bland andra Lady Gaga till stjärnstatus. Själv hör jag bara tråkiga upprepningar och meningslösa texter, mest om hjärta och smärta, och ibland om att skaka på stjärten.

Och trots att musiken låter som den ska för att gå hem nuförtiden, har vare sig albumet ”Nocturnes” eller singlarna hamnat på några topplistor. De bästa låtarna på den här skivan finns undangömda på slutet. Lyssna på ”Crescendo”, ”Strangers” eller ”Satellite”. ”Confusion” är också OK. Som helhet är dock ”Nocturnes” en besvikelse jämfört med ”Hands”. Vad är poängen med att göra insmickrande hyperkommersiell musik om den varken har ett konstnärligt värde eller säljer?

Tracklist

01. Motorway (05:00)
02. Confusion (05:01)
03. Broken Record (04:34)
04. Shake (05:32)
05. Beat Beat (04:19)
06. Every Night I Say a Prayer (03:39)
07. Crescendo (05:43)
08. Strangers (06:40)
09. All For You (04:22)
10. Satellite (05:26)