
Format: (Album) 2CD, 3LP, Digital
Skivbolag: Rabid Records
Releasedatum: 8 april 2013
Genre: Electro, experimental
Bandmedlemmar: Karin Dreijer Andersson, Olof Dreijer
Master: Mandy Parnell
Mix: Johannes Berglund, The Knife
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig
Köp: TBA
Experimentell elektro som skakar om musikvärlden
Det var över sju år sedan The Knife släppte sitt förra album – supersuccén “Silent Shout” – och de som har väntat på “Silent Shout 2” kan sluta läsa nu..
“Shaking The Habitual” vänder upp och ner på allt vi trodde oss veta om The Knife och levererar ett experimentellt album utan ett spår av populärmusikaliska inslag. Det närmaste man kommer en kommersiellt gångbar singel är öppningsspåret “A Tooth for an Eye”. Man känner igen The Knife med Karins unika röst och enkla oljefatselektro. Det är även detta öppningsspår som mest påminner om gruppens föregående album. Det som följer under resterande 12 spår är något helt annat.
Andra spåret “Full of Fire” var det första spåret som släpptes från albumet tidigare i år. Det är ett 9 minuter långt slagverk med kalla toner och tunga elektroniska ljud. Den släpptes som en musikvideo på Youtube och gruppen har samarbetat med konstnären Marit Östberg för videon samt Liv Strömquist för den grafiska utsmyckningen av albumet.
The Knife har lämnat det kommersiella elektrospåret och slagit in på en väg ledande mot experimentell elektronisk världsmusik. The Knife idag låter mer som en blandning av Olofs technoprojekt Oni Ayuhun och Karins kända alias Fever Ray än soundet på albumföregångarna “Silent Shout” och “Deep Cuts”. Melodierna i spåren vävs in i ett kaos av halv- och helelektroniska instrument och Karins röst låter ibland som något man aldrig hört förut. Vissa partier låter som en odefinierad klyscha av typen “afrikansk elektro” vilket ironiskt nog är samma typ av klyschor och fördomar som de försöker bryta genom sina intentioner.
Spåret “Wrap Your Arms Around Me” är ett orientaliskt elektroniskt verk som påminner om musik i samma liga som den svenska Arcana producerar. (fortsättning nedan)
Den 19 minuter långa “Old Dreams Waiting to be Realized” som avslutar första halvan av albumet låter som en produktion av den brittiske Dark Ambient-grundaren Lustmord. Ett mörkt instrumentalt stycke som är ungefär så långt ifrån kommersiell musik man kan komma. Många inslag påminner även om operasoundtracket “Tomorrow, In a Year” från 2010 och det albumet framstår såhär i efterhand mera som ett smakprov inför detta.
Texterna avhandlar i vanlig ordning orättvisorna i världen. På spåret “Raging Lung” sjunger Karin om den rika västvärlden som skor sig på fattigdom och ilskan det frammanar. Om ökande klassklyftor och rut-avdrag.
Det är fascinerande hur The Knife kan bryta mot så många definitioner och uppfattningar om vad musik är och ändå leverera något intressant. Albumtiteln betyder verkligen någonting i detta fallet: Att skaka om normalläget – det invanda – och göra musik ur en ny synvinkel. Detta sammanfaller såklart helt med gruppens ideologi och politiska åsikter. Att se på problem och strukturer ur en helt annan vinkel än dagens hierarkiska, patriarkala, konservativa och heteronormativa värld skapar utrymme för konstnärliga uttryck helt olikt det vi är vana vid. Och enligt den logiken bör musiken bestå av vitt skilda komponenter och musikaliska inspirationer från hela världen. På denna punkt levererar The Knife helt klart. Att sedan få allt att fungera tillsammans och få en gedigen skara fans att uppskatta allt detta är betydligt svårare. Man får nog som lyssnare acceptera att man inte kommer tycka om varje minut av albumet utan får fokusera på de partier man fastnar för, för de är ändå många.
The Knife har gjort ett vågat album som varken vårdar det de byggt upp eller banar väg för en bredare publik samtidigt som de är tydligare politiskt än någonsin tidigare. Generellt sett blir musikgrupper mer kommersiella när de fått smaka på framgångens sötma, men Olof och Karin skulle med en sådan rörelse helt rasera det budskap de förmedlar med detta albumsläpp. Det enda logiska som återstod då var att göra ett så okonventionellt album att det nästan omöjligen skulle kunna slå kommersiellt. I vanlig ordning när det gäller The Knife så gäller inte ordinarie marknadslagar. De har hela tiden kämpat mot kommersialism men ändå blivit Sveriges största elektroniska band. Kanske är det denna attityd som drar fans till deras musik. De skiter fullständigt i vad musikvärlden tycker om gruppen, deras ställningstaganden och deras musik. De har alltid gjort vad de själva velat och det har blivit succé varje gång. Albumet växer – inte helt osannolikt – ju mer man tar in av det, ju mer man funderar kring det och ju mer man lyssnar på det trots några intetsägande spår. Resultatet är ändock fantastiskt!
The Knife – vad tusan var det som hände här? Varför försöker dom göra loungemusik?
Nej, det här var inget vidare. Pretentiöst krafs utan värde som går rätt i soporna. Synd…
Kan bara hålla med Noriko och Bänny. Det här var ett lågvattenmärke som nästan får soundtracket “Hannah med H” att framstå som ett mästerverk.