
Format: (Album) CD (digipak), Digital, Vinyl (180g)
Skivbolag: Bureau B (Border Music)
Releasedatum: 15 mars 2013
Genre: Synthpop, electropop
Mix: Mathias Black
Master: Mathias Black
Land: Tyskland
Recensent: Erik Uppenberg
Köp: TBA
Karl Bartos bjuder på musikalisk pyttipanna
Karl Bartos lämnade Kraftwerk 1990 och har sedan dess släppt sammanlagt fyra album, som Elektric Musik eller under eget namn. Förutom på den gitarrpoppiga ”Electric Music” har han byggt vidare på det klassiska Kraftwerk-soundet, men med en egen lätt igenkännlig twist.
Det är redan tio år sedan Bartos förra skiva ”Communication”. Den släpptes ungefär samtidigt som ”Tour de France Soundtracks”, det första albumet med nytt Kraftwerk-material på 17 år. Jämförelser var oundvikliga, och de utföll till Karl Bartos fördel.
För det första var det tydligt att det var Bartos som satt på melodierna och de riktiga poplåtarna. ”I’m the Message”, ”15 Minutes of Fame” och ”Electronic Apeman” för att nämna några. För det andra hade ”Communication” ett lyckat sammanhållande tema, som kändes fräschare än cykling: informationssamhället och hur vi speglar oss själva och andra i den moderna teknik som hjälper oss att dokumentera och kommunicera. Karl Bartos förde på ett snyggt sätt Kraftwerks konceptalbumtänk in i 2000-talet.
På nya skivan ”Off the Record” är det dock snarast nostalgi det handlar om. De elva spåren (”Silence”, sex sekunders tystnad, räknar jag inte) bygger nämligen på en mängd gamla inspelningar som Karl Bartos grävt fram ur sina gömmor. Ett slags ljuddagbok som han producerade i lönndom under Kraftwerks konstnärliga storhetstid, gissningsvis sent 1970-tal och tidigt 1980-tal. Får vi tro Wolfgang Flürs självbiografi ”I Was A Robot”, så var hemlighetsmakeriet nödvändigt. Ralf Hütter och Florian Schneider tillät helt enkelt inte de övriga medlemmarna att ha några sidoprojekt.
Resultatet är en musikalisk pyttipanna: lite av varje, det smakar gott och mättar, men det är märks att det som serveras bygger på rester. Ljudbilden är varm och analog, spår med sång (ibland engelska, ibland tyska) och en mer traditionell popstruktur blandas med instrumentala stycken.
Inledande ”Atomium” hyllar den välkända futuristiska molekylbyggnaden i Bryssel. ”Atomium” är kraftfull och pampig, rytmen spikar fast lyssnaren på dansgolvet och boxar en i mellangärdet. Men jag tröttnar snabbt, det är inte mycket till pophit trots att det är albumets singelsläpp och det finns mer intressanta spår på ”Off the Record”.
”Vox Humana” skulle kunna vara hämtad från ”Radio-Activity”, och namnet antyder att det är ett slags svar på ”The Voice of Energy” från den skivan. ”Rhythmus” kombinerar rytmen från ”Trans Europe Express” med melodin från ”Computer World” och vocodern från ett flertal spår på ”Communication”. Durstämda ”Hausmusik” har ett i det närmaste ironiskt namn; snarare än housemusik påminner den om Kraftwerk innan Karl Bartos ens kom med i gruppen: easy listening-soundet i ”Ananas Symphonie” från ”Ralf & Florian”.
Det är som synes inte lätt för Karl Bartos att frigöra sig från arvet som en fjärdedel av en av världens mest inflytelserika grupper. Det är svårt att som lyssnare inte dra paralleller. Tvångströjan det innebär är också något som Bartos verkar vilja bearbeta i sina texter. På det förra albumen hittade vi låten ”Life”, som kan handla om ett uppbrott från en kärleksrelation, men kanske också om Bartos brytning med kvartetten från Düsseldorf: ”So glad we made it / Time will never change it / But, finally, I have to get on with my life / (…) / Who you are and what you want to be, it doesn’t matter much to me”.
”Without A Trace of Emotion” är den starkaste låten på ”Off the Record”. Texten refererar helt öppet till Karl Bartos relation till sin gamla grupp, och till den robotlika image som förföljer honom som ett spöke från det förgångna. En maskinröst mässar ”Every single day / I’m here to let you know / Whatever happens to you / I won’t let go”, och Karl Bartos egen röst svarar ”Without a trace of emotion / I see you right in front of me / Dresscode red shirt, black tie / You’re history / You’re history”.
”Off the Record” är obligatorisk och efterlängtad lyssning för svältfödda Kraftwerk-fans. Men någon sammanhållen upplevelse är det inte. Det låter som den spretiga samling demotejper som det i grunden faktiskt är.
One Response to “Karl Bartos – “Off the Record””
Trackbacks/Pingbacks
[…] en musikvideo till “Without a Trace of Emotion” hämtad från hans nya album “Off the Record”. […]