Elektroskulls Lisa Zetterström träffade Johannes und der Täufer på releasefesten för samlingen “3D Pop”.

Johannes und der Täufer består av Jonathan Eklund (sång) och Niklas Edvall, som båda kommer från Västerås men nu bor i Lund och studerar. De har spelat ihop sen 2009 och har spelat live bland annat på Bodytåget.

Duon har hunnit släppa en fullängdare samt tre låtar som nu är aktuella på “3D Pop”.

Ni har med tre av era låtar på “3D Pop”. Kan ni berätta lite om dem?

Niklas: Rent musikaliskt är ”Berühre mich” vår hit. Det är dock ett problem när man gör en låt som man tycker är för bra för sig själv, därför att allt som vi gör nu måste vi mäta mot den.

Jonathan: Men så har vi alltid gjort. Vi har alltid tyckt att nånting är det bästa vi gjort.

Niklas: Jo, det är ju oftast det senaste, men den här är ju bra. Vi sjunger ”ta på mig som om du menar det”.

Är låten riktad mot någon speciell person?

Jonathan: Jag har alltid någon specifik person i åtanke när jag skriver låtar, men sen när jag är klar så är det inte lika specifikt längre, eller riktad mot någon speciell person. Jag har inte skrivit nånting som inte kommer från nån av oss eller från närheten. Det handlar alltid om nånting i livet, sen vrider jag på grejerna, för är det inte mig själv så kan jag inte skriva om andra människor, och är det mig själv så kanske jag inte vill att alla ska veta exakt vad jag menar. Jag tror inte jag kan skriva om nånting som inte har hänt överhuvudtaget, för det blir så jävla konstigt.

Niklas: Oftast börjar man med en specifik situation eller person, och vartefter texten skrivs, så generaliseras den mer, ungefär ”detta har kanske hänt andra, andra har kanske varit i den här situationen”, och då kan de erfarenheterna som jag försöker beskriva generaliseras på andra personer.

Jonathan: Så börjar man ju såklart, för om jag skulle börja skriva typ ”jag är så kär i min bandmedlem”, så kommer det ju aldrig att sluta där, utan det kommer ju gå så sjukt mycket längre ifrån den biten. Då kommer det ju handla sen om homoerotik inom arbetslivet, kanske.

Jonathan: Så är det ju hela tiden, det är inte så viktigt hela den biten, det handlar mer om att man måste vara öppen för att ta det längre. Om vi ska vara specifika med vår bästa låt, ”Berühre mich”, så handlar den ju om en längtan efter att någon ska ta på en och tycka att det är gött, att det är härligt på riktigt.

Niklas: Man vill ju inte att det ska vara ungefär ”kan inte du ta på mig?”.

Jonathan: Det handlar ju inte om ett one night stand, det handlar om att någon ska tycka ungefär ”nu nallar jag på dig”, och så tänker jag ”imorgon tycker du att det är lika härligt som jag”.

Niklas: Men som jag nallar på dig, så vill du att jag ska tycka… det är väldigt meta. Alltså, du vill att jag ska tycka att det är skönt att ta på dig. Om du är ihop med nån, så vill du att personen ska tycka att det är najs att nalla på en. Alla vill bli nallade på.

Det känns lite DAF, typ Als Wär’s das Letzte Mal.

Jonathan: Världens bästa kärlekslåt, nånsin! Jag har försökt att tänka att jag skulle ha den på ett bröllop, men så tänker jag att ”jag kommer aldrig att gifta mig, hur ska det här lösa sig?”. Däremot så ska jag försöka sjunga den på ett par vänners bröllop, jag ska sjunga White Wedding och You’re the best thing av Paul Weller. Jag lyssnar mycket på DAF, och rent textmässigt är Als Wär’s das Letzte Mal världens bästa kärlekslåt.

Niklas: Ju mer vi pratar om ”Berühre mich”, ju mer vi lyssnar på den, desto jobbigare blir det, och vi tänker ”fan också, varför skulle vi göra den här låten? Det här kommer vi aldrig att kunna toppa”.

Varför tror ni att just den låten blev så bra?

Niklas: Vi vet faktiskt inte riktigt. Vi har aldrig en plan när vi skriver låtar, så den blev bra men vi vet inte varför.

Jonathan: Det handlar om att Niklas gör bra musik, och ibland så råkar jag få in nånting som är vettigt. Niklas är fantastisk, och den som hyllas bör.

Det som var kul ikväll är att vi fick spela live, och så står man där och tänker ”ok, är det nån som tycker att det här är bra?”, för det är en jävla halvmåne. Men folk klappar händerna och verkar ändå gilla det. Vi har inga mellansnack, för mellansnack förstör allting. Men sen så kommer man ut och tar en öl och så säger folk ”det var jättebra” och så blir man jätteglad.