Format: (Album), CD, Digital
Skivbolag: Graplur Studios
Releasedatum: 14 september 2012
Genre: Synthpop, Electropop
Recensent: Jens Atterstrand

Mycket angenäm svensk elektronisk pop

När ett band skall göra comeback med nytt material efter ett längre uppehåll så kräver det alltid svar på en lång rad frågor. Ny inspiration har insupits, människor ändrar uppfattning och hittar nya vägar. I fallet med den stockholmsbaserade trion Daybehavior, som består av sångerskan Paulinda Crescentini, Tommy Arell och Carl Hammar, så har nio långa år passerat sedan det senaste albumet “Have You Ever Touched a Dream?” (2003).

Den långa processen med att färdigställa det nya materialet, som vi nu håller i vår hand i form av det nya albumet “Follow that Car!”, har inte varit helt smärtfri på grund av en rad olika anledningar. Bland annat då en av bandmedlarna Tommy Arell flyttade till Thailand under en tid vilket givetvis har försvårat inspelningsprocessen. Men bandet har helt uppenbart heller inte velat pressa fram någonting. Introduktionen av det nya materialet inleddes faktiskt för nästan två år sedan, med den första singeln “It’s a Game” som under det förra året sedan fick sin uppföljare med den framgångsrika balladen “Silent Dawn”. Båda låtarna finns med på albumet, här i något uppdaterade versioner gentemot singelversionerna.

“Follow that Car!” är i sin helhet väldigt snyggt och prydligt paketerad elektronisk pop i den absolut bästa skolan. Den till vissa delar ytliga glättigheten på det förra albumet, där klassiska svenska synthpoptoner mötte den rådande trenden av det tidiga 2000-talets elektroniska dansmusik, är nu som bortblåst. Trion har i mångt och mycket gjort en helomvändning och på det nya albumet levereras en minimal, luftig men samtidigt kraftfull (och stundtals ganska mörk) ljudbild toppad med en sammetslen sånginsats av Paulinda, vars tonsäkra stämma leder lyssnaren genom tolv välkomponerade och välskrivna spår. Smakfullt effektsatt med filter och ekon, utan (hörbara) bieffekter av autotune. (fortsättning nedan)

På upptempospåren “It’s a Game” och mina två personliga favoriter – den inledande, fantastiskt medryckande och väldigt sensuella “Come to Bed With Me” samt den mörka och melankoliska “A Train to Moscow”, visar Daybehavior upp sig från sin allra bästa sida. Härliga ljudlandskap och stämningar byggs upp med starka melodier och refränger.

Temposkiftningarna är perfekt utplacerade över “Follow that Car!” och de lugnare inslagen – som de lite tyngre “So Shut Your Eyes” och “GodSpeed” samt den vackra balladen “For a Thousand Years”, som blir till en duett via ett gästspel av en sjönsjungande Julian Brandt, följs upp med den lite rappare, tuffare och väldigt dansanta “No More Minutes”. Albumet avslutas sedan maffigt med en drygt sju minuter lång John Foxx-doftande skapelse titulerad “The Second Citizen” där en tjock matta med härliga retrosynthar och vackra stråkarrangemang rullas upp.

Paulindas röst har en väldigt stark identitet och svårigheten med den här typen av musik är att hitta tillräckliga variationer i ljudbilden utan att det blir slätstruket, men samtidigt att hålla fast vid den röda tråden för att å andra sidan undvika att det blir spretigt.

Daybehavior har lyckas utomordentligt bra med detta. Att kunna få fram så mycket egen identitet och leverera tolv såpass starka välskrivna låtar i en genre fylld av klyschor anno 2012 är hedervärt. “Follow that Car!” bjuder på drygt 54 (mycket!) angenäma minuter av svensk elektronisk pop när den är som allra bäst och jag är väldigt glad över att man lyckades få ihop det här albumet till slut. Hoppas att väntan på nästa album inte blir lika lång. “Follow that Car!” är nämligen beroendeframkallande och lämnar öronen blödande och suktande efter mer!

Tracklist

1. Come to Bed With Me  3:57
2. City Lights  4:04
3. So Shut Your Eyes  3:32
4. Silent Dawn  4:17
5. The Blue Film  4:12
6. A Train to Moscow  5:54
7. GodSpeed  5:20
8. It’s a Game  3:42
9. For a Thousand Years  4:22
10. No More Minutes  3:29
11. Where the Trees Never Sleep  4:24
12. The Second Citizen  7:21