Format: (Album), CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Cobraside Distribution Inc
Releasedatum: 22 maj 2012
Genre: Synthpop
Recensent: Erik Uppenberg
Män utan hits radar upp synthpoppärlor
Allt Men Without Hats gör kommer för evigt att stå i skuggan av en enda jättehit: ”The Safety Dance” från 1982. Det är ingen vidare djärv förutsägelse, och kanadensarnas sjunde fullängdsalbum kommer inte att ändra på den saken. Men orättvist är det. De gjorde en rad minnesvärda upptempolåtar: ”I Got the Message”, ”Where Do the Boys Go?” och näst största hiten ”Pop Goes the World” för att bara nämna några. Och färska ”Love in the Age of War” fyller på den katalogen med en formlig parad av små synthpoppärlor.
Förra gången det begav sig var 2003, med albumet ”No Hats Beyond This Point”. Den skivan bjöd på en handfull godkända kompositioner, men soundet var anmärkningsvärt blekt, digitalt och alltför basfattigt även för en vän av klassisk synthpop. För första gången saknades gitarrer helt. Då bestod Men Without Hats av kärnmedlemmarna Ivan och Stefan Doroschuk. Den förstnämnda brodern stod som vanligt för den karakteristiska sången, och den senare för den veka produktionen.
Nu har Stefan hoppat av, och sångaren Ivan har plockat in James Love (gitarrist) och Lou Dawson (sångerska/livekeyboardist). En annan exmedlem, brodern Colin Doroschuk, är också tillbaka på ett hörn. (fortsättning nedan)
Men inte minst har Dave Ogilvie anslutit som producent. Med Skinny Puppy och Marilyn Manson på sitt cv bidrar han med en fylligare ljudbild och en lätt skitighet som klär Men Without Hats. De har sitt ursprung i det sena 1970-talets punkscen, och hur mycket synthpop Men Without Hats än är, så behöver de ett visst mått av new wave-gitarrer för att få sitt sound att sitta där det ska.
Powerpopen som levereras här påminner ofta mer om Devo än Rational Youth (vars grundare Tracy Howe var med i Men Without Hats ett kort tag) – lyssna exempelvis på inledande ”Devil Comes Round” och ”Everybody Knows”. Den lätta vocodern på ”The Girl with the Silicon Eyes” är ett av få inslag som diskret markerar att året är 2012 och inte 1982.
Merparten av skivan består av upptempospår, varierade inom gruppens egen lätt igenkännliga formel – elaka tungor skulle till exempel kunna påstå att ”Everybody Knows” är en blekare variant av ”The Safety Dance”. Men här utnyttjas formeln till sitt yttersta. I stället för att rabbla fler titlar nöjer jag mig med ett konstaterande: så gott som varje låt på ”Love in the Age of War” skulle kvala in på en ”Best of”-samling.
Jag skriver ”Best of” – ”Greatest Hits” låter alltid lite hånfullt när det gäller Men Without Hats. De flesta ser Men Without Hats som ett one hit wonder med sin storhetstid långt bakom sig. Det är förvisso sant, men lika sant är att Ivan Doroschuk 30 år efter LP-debuten levererar Men Without Hats starkaste album någonsin.
Tracklist
- Devil Comes Round 4:06
- Head Above Water 3:37
- Everybody Knows 3:44
- The Girl With the Silicon Eyes 4:00
- This War Intro 0:27
- This War 4:02
- Your Beautiful Heart 5:05
- Live and Learn 4:12
- Close to the Sun 4:36
- Love’s Epiphany 4:05
- Love in the Age of War 3:40
Autotune kanske, inte vocoder. I ärlighetens namn har jag inte hört Men Without Hats mest indiepoppiga skiva “Sideways” från tidigt 90-tal, men fansen räknar den som ett lågvattenmärke.
Riktigt bra pltta.
Jao 9 av tio, drömma går ju. Faktum är nog att detta nog är en av MWH bästa plattor någonsin, då det är den första jämna plattan. Men helgjuten 9 av 10 typ lika bra som Upstairs at Erics eller Violator? Nix pix. De främsta låtarna är alla sämre än någon av de hits som nämns i introduktionen. Sången och produktionen falerar på flera ställen, det är faktiskt ganska illa. Är jag snäll, så är det sju av tio, inte mer.