Bästa synthpop/futurepop/electropop

Depeche Modes nya remixsamling “Remixes 2: 81-11”. Kanske ett konstigt eller tråkigt val, men efter att ha under flera år hört Depeche Mode misshandla sina låtar med gitarrer och annat nonsens drogs det akustiska täcket undan i och med “Remixes 2: 81-11″. Roland M. Dills version av “I Want It All”, The Stargates “Personal Jesus” och förstås Vince Clarkes version av “Behind The Wheel” fick mig att rysa av välbehag.

Bästa EBM/body/oldschool

Trots att jag har rätt usel koll på genren var det omöjligt att missa Haujobbs “New World March”, som med en fantastisk stämning, ljudbild och produktion fick även mig att stampa med kängan.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Förra årets trend med massläpp inom genren har fortsatt. Ömsom vin, ömsom vatten har runnit under bron. Albumet som står ut absolut mest är Statik Skys “They Look To The Sky”. Trots en för mig lite för självgod framtoning satte man hela genren på plats och ett sällan skådat röj med spår som “Good For You” och “My First Time”. Även svårbedömda Fractureds “Beneath the Ashes” förtjänar att nämnas efter att på ett minst sagt otroligt sätt lyckats mixa synth, industrial, rock och en släng dubstep till något som inte bara var lyssningsbart utan riktigt bra.

Årets största besvikelse

Många medelmåttiga plattor har släppts under 2011 men den som gjort mig mest besviken är nästan Amduscias “Death, Thou Shalt Die”. Plattan var långt från dålig men jag hade hoppats på något av en grande finale där Polo hade skrikit ut all sin ångest och saknad efter sin döde bror Edgar. Tyvärr blev det inte riktigt så utan halva plattan kändes mest tom.

Övrigt att nämna är väl i princip hela Sveriges klubblandskap och kanske framför allt lokalproblemet i Stockholm. Det ligger utanför arrangörernas händer förstås men det känns som att det har varit ett ovanligt trist klubbår synthmässigt.

Bästa konsertupplevelse

En varm kväll i slutet på maj blev jag övertalad att hänga på till Nalen Klubb och se ett band jag tidigare inte hört talas om. Det blev en av de mest intensiva liveupplevelserna jag upplevt. Från start röjde danskkanadensiska Memmaker sönder hela dansgolvet och bjöd på en närmast magisk kväll.

Även Combichrists stenhårda konsert i Göteborg i februari var något utöver det vanliga. Tråkigt att de sedan ställde in i Stockholm efter att bussen gått sönder. Jag väntar fortfarande på den utlovade extra-konserten…

Foto: Jens Atterstrand

Bästa klubbupplevelse

Som sagt så har 2011 som klubbår varit riktigt medelmåttigt. Club Pneumatique Electronique var ett trevligt tillskott till Stockholmsscenen med innovativa bokningar. Annars är det nog osynthiga med desto untzigare Monday Bar samt Aftermath som har hållit ställningarna i Stockholm. Göteborg har slagit Stockholm på fingrarna när det kommer till synthklubbar men den allra bästa klubbupplevelsen återfinns, förstås, i Berlin. Alter Ego är allt man någonsin drömt om och ett lysande exempel på hur en klubb ska hållas.

Bästa nykomling

Genom att inte bara ha följt mall 1A gjorde texasbaserade Sin D.N.A något bättre och vassare än sina konkurrenter, när de med “Afterlife” dundrade in på darkelectroscenen. Trots att mycket känns igen från genren sätter man sin egen prägel på sina medryckande beats där framför allt bryggorna står i en egen klass.

Bästa skivbolag

Svårt. Tycker inget har riktigt stuckit ut utan alltför många verkar se för mycket mellan fingrarna när det kommer till medelmåttiga produktioner – eller pressa på artisterna att leverera snabbare. Skärpning till nästa år, tack!