Format: CD, Digital, Spotify (“Digital Surveillance”)
Skivbolag: Complete Control Productions
Releasedatum: 12 juni 2011

Genre: EBM, Electro

7/10

Mollstämd acid house från helvetet

Året närmar sig sitt slut, och det är dags att ta tag i några skivsläpp som hamnat mellan stolarna. Det vore synd att lämna 2011 utan att recensera det andra av The Pain Machinerys bägge släpp från ett år som varit både produktivt och turbulent för duon.

Bandet har hunnit med en remixskiva, ett fullängdsalbum, att splittras – och att återförenas. I stället för att först släppa fullängdaren ”Surveillance Culture” och sedan följa upp den med en remixskiva, valde The Pain Machinery att göra tvärtom. Redan i våras kom ”Auto Surveillance”, ett dansant 14-spårs remixalbum – eller om man möjligen kan se det som ett förlängt singelsläpp.

Det var ett modigt grepp, men kanske dumdristigt. Många av spåren var starkt influerade av dansmusik från det sena 1980-talet: acid house, Detroittechno och belgisk new beat. Det avvek från bandets tidigare, stökigare sound, och det var många fans som inte uppskattade utvecklingen. Att släppa fullängdsalbumet först hade varit en mjukare övergång från den tidigare ljudbilden, och det hade troligen varit mer begripligt för publiken.

Hursomhelst: själv var jag en av dem som verkligen uppskattade The Pain Machinerys 90-graderssväng på ”Auto Surveillance”. Recensionen finns här. Även huvudskivan ”Surveillance Culture” präglas av ett renare sound jämfört med tidigare. Men den går inte lika långt som remixskivan; tidigare influenser som Portion Control, The Klinik och Cabaret Voltaire slår igenom tydligare här.

Däremot är dagens The Pain Machinery inte, som vissa tycks tro, någon slags Nitzer Ebb-kopia. Tror ni det, är det för att ni inte hört så mycket annat, och då bör ni läsa på lite. Det är roligt för er – ni kommer att upptäcka en massa bra musik på kuppen! (fortsättning nedan)

Foto: Magnus Eklund

Den musikaliska utvecklingen kan i och för sig spåras redan på förra remixskivan ”Total Recall EP” (där fanns spår som ”Acid Breakfast” och ”Total Ibiza”). En kanske större omvälvning jämfört tidigare släpp är att Jonas Hedbergs sång numera är tydlig, texterna lättolkade. Och de passar verkligen som hand i handske till Anders Karlssons hotfulla rytmlandskap.

Lyssna bara på ett av albumets bästa spår, suveräna ”Shine”, som börjar som mollstämd acid house från helvetet och slutar i ett percussionpiskande purgatorium. Det är ingen munter bild som tecknas av albumtitelns övervakningssamhälle. Möjligen bittert ironisk.

Vi styrs av mediernas mer eller mindre tydliga manipulation (”Shine”). Alltmedan välfärdsstaten kollapsar (”Critical State”) och ekosystemet offras för kortsiktiga vinster (”Acid Breakdown”) så lånar vi pengar till tillfälliga kickar medan vi gasar mot personlig katastrof (”Hard Cash”), eller så slavar vi i öppna kontorlandskap som ändå känns klaustrofobiska när skärmväggarna kryper allt närmare (”Moving Walls”). ”End Game” skulle lika gärna kunna handla om en muslimsk självmordsbombare som en kristen högextremist.

Ja, vad ska vi hitta och klaga på då? Jag är i grund och botten en dansmusikkille, och jag tycker att flera av ”Hard Cash”– och ”Grinder”-remixarna är starkare än albumversionerna. ”Auto Surveillance” kändes också, trots att samma låtar återkom gång på gång, som en något mer varierad sträcklyssningsupplevelse. Men det är randanmärkningar – flera av er mer renläriga bodylyssnare lär tycka precis tvärtom.

// Erik Uppenberg, Elektroskull – Synthportalen

Fotnot: På Spotify finns ett digitalt album som heter ”Digital Surveillance”. Det innehåller fem spår vardera från ”Surveillance Culture” och ”Auto Surveillance”.

Tracklist

1. Shine
2. Critical State
3. Never
4. Hard Cash
5. Acid Breakdown
6. The Grudge
7. The End Game
8. Grinder
9. Hell
10. Armed!
11. Surrender
12. Hate Me Now
13. Playground
14. Moving Walls