Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Carpark Records
Releasedatum: 18 oktober 2011
Genre: Electropop, Synthpop
9/10
En självsäker albumdebut
Att på egen hand upptäcka ny musik, utan rekommendationer eller tips från media eller vänner, är väldigt tillfredställande och synthpopprojektet Class Actress blev mina favoriter redan när jag kommit halvvägs in på första lyssningen av debutalbumet “Rapproacher”.
Elizabeth Harper är baserad i Brooklyn, New York och innan debuten med Class Actress för snart två år sedan har hon spenderat flera år som singer/songwriter-artist på kaféer runtom i landet. Elizabeth och bandkollegan Mark Richardson vet verkligen hur man skriver melodiös synthpop som fångar ens uppmärksamhet. Ljudbilden innehåller en mix av klassiska synthpopelement och newbeat och hennes röst är bedövande vacker. Det här är enligt mitt tycke ett av årets bästa album i genren. “Rapproacher” kan bäst beskrivas som en hybrid mellan 80-talets synthpop och en modernare elektronisk atmosfär som återfinns i det här decenniet tillsammans med spännande texter om romantik och längtan – allt levererat med Harpers underbara stämma.
Jag har tidigare hört henne i samarbete med The Matinee framförande en cover av The Cures “Pictures of You” och faktum är att vilket spår som helst skulle låta helt fantastiskt med hennes röst. Från första sekunden är albumet en absolut glädje att lyssna till, både musikaliskt och textmässigt. Programmerade samplingar från 70-tals vinyler möter analoga synthar med texterna berättar vardagshistorier om romantik och längtan. Det handlar dock inte om en avledd sedvanlig ‘låt oss färdas tillbaka-känsla’ som försvinner i samma sekund man stoppar skivan. “Raproacher” är en modernt kryddad hyllning till åttiotalet som elegant balanserar mellan de två elementen.
“Keep You” är synthpop i downtempo som via Harpers röst levererar lager på lager av värme som påminner om Madonnas “Ray of Light” (albumet, inte låten) och de intressanta synthpåläggen stärker intrycket.
“Weekend” är en klar favorit. 80-tals inspirerande sequencerprogrammering, melodiösa synthslingor och en enkel men effektig refräng. Till detta några varsamma textrader (“I pace the room every time you fall apart / ‘Cause you’re all I need / You make me late for work / You make me late for church runs the first verse”). Elizabeth körar sig själv i två lager vilket får det att låta som något som kunde ha skrivits och framförts av Pet Shop Boys fast med kvinnlig sång.
“All the Saints” påminner om Eddie Bengtssons engelskspråkiga projekt This Fish Needs a Bike, även om låten också har en del stänk av tidiga Orchestral Manouvres in the Dark.
“Bienvenue” bör också nämnas. Den låter som ett avskalat New Order med en basgång som är en hybrid av fast programmering och mer levande dito, i stil med en Peter Hooks-basgång från New Orders “Power, Corruption & Lies”, men utan reverb eller annan behandling och till detta en cathig synthslinga.
Variationen på “Approacher” är väldigt bra. Albumet innehåller allt från långsammare spår, breda ljudlandskap och några mer omgivande spår, allt utan att tappa intensitet eller starka melodier på vägen. Plattan snurrar flera gånger i veckan fortfarande och folk må ifrågasätta det höga betyget på denna debut. Svaret är att den helt enkelt innehåller allt som ett nutida synthpopalbum skall innehålla. Starka melodier, intressanta texter, smart programmering och en kombination av retro och modernt. Därtill en optimal sånginsats.
“Rapproacher” lämnar ett bestående intryck, är väldigt originell och Elizabeth Harper och Mark Richardson vet verkligen vad de sysslar med.
// Sebastian Kivi, Elektroskull – Synthportalen
Tracklist
- Keep You 3:14
- Love Me Like You Used To 3:52
- Weekend 4:02
- Prove Me Wrong 3:52
- Need to Know 4:13
- Limousine 4:26
- All the Saints 4:24
- Bienvenue 2:58
- Missed 4:23
- Hangin’ On 3:16
- Let Me In 4:54
