Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 2 december 2011

Genre: Dark electro

6/10

En hyllning som tappat tyngd

Efter att ena halvan av Amduscia, Edgar Acevedo, tragiskt gick bort i leukemi förra våren så var framtiden för det mexikanska bandet högst oklar, då även tredjemedlemmen Raul Montelongo lämnat redan året innan. Plötsligt stod Polo Acevedos kvar med sorgen efter sin döde bror och ett band att ta hand om helt på egen hand. Många var det som trodde att sagan var slut efter den påstådda sista spelningen på förra årets Summer Darkness. Dock måste en revanschlusta och en vilja att ge Edgar en sista show vuxit inom frontmannen Polo då han tog saken i egna händer och färdigställde albumet “Death, Thou Shalt Die”.

Amduscia måste ses som en av de största inom sin genre de senaste decenniet och har hörs frekvent på både festivaler och klubbar. Med sitt tunga ljud och smattrande sång har man gjort sig ett namn över hela världen. Det är omöjligt att recensera “Death, Thou Shalt Die” utan att se det som en tribut till Edgar, där både allvaret i texter, musik och låttitlar är högst påtagligt. Tyvärr har Polo inte lyckats ta hand om det sound hans bror har byggt upp genom åren och mycket av tyngden som var synonym med Amduscia har avtagit.

Sorgen efter en bror måste påverka ens kreativa skapande och även om det känns nästan elakt tycker jag att “Death, Thou Shalt Die” känns lite snål. Många spår är, precis som förr, dansvänliga men den skarpa egg som Amduscia haft tidigare har försvunnit. Att femton år efter att The Matrix haft premiär – och sen dess blivit söndersamplad, införliva Trinitys mer eller mindre klassiska “Dodge this” tycker jag mest pekar på att frontmannen och skivbolaget Out Of Line har stressat ut “Death, Thou Shalt Die”. Efter, vad jag antar, så många turer kring hurvida man ska släppa albumet eller inte, lär man vara en smula trött på materialet när man väl bestämmer sig. Här märks det dock för tydligt och för ofta.

“Death, Thou Shalt Die” blandar och ger. De riktiga topparna finns i “Solo Maquina” (som remixats av Antihuman) där man kan höra det Amduscia som de borde och kan vara. Melankoliska “R.I.P” är kanske den absoluta höjdpunkten, där saknaden efter en förlorad bror sätter sig rätt i hjärtat och frontmannen låter smärtan vibrera i rösten. Mäktiga avslutningen “Battle In Paradise” är förvisso skum men känns ändå fullt logisk.

Ifall Polo Acevedos besultar sig för att nu sätta punkt och gå vidare eller fortsätta hålla liv i Amduscia återstår att se. Han har allt han behöver – det gäller bara att kunna plocka fram det i spår efter spår. “Death, Thou Shalt Die” är för ojämn för ett riktigt högt betyg,  men arvet efter Edgar är i allra högsta grad närvarande – framför allt när Amduscia är som bäst.

// Joakim Holfve, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

1. Damn Punks  4:38
2. Desequilibrio Mental  5:01
3. I’ll Hate You  5:26
4. Seduccion Es Mi Placer  5:15
5. Fuck The Fucking Fuckers  4:48
6. Solo Maquina (Antihuman Remix)  6:16
7. R.I.P  4:09
8. Creepy Life  4:56
9. Adicto Al Dolor  4:58
10. How I Hate You  4:47
11. Wild Girls  4:34
12. Battle In Paradise  6:33
13. Creepy Life (Cid Project Remix)  6:02
14. Creepy Life (Electrovot Remix)  4:46