
Artist: VNV Nation (+Straftanz)
Datum: fredag 11 november 2011
Scen: Stora Teatern, Göteborg
Foto: Anders Nord
Rapport: Mikael Svensson
OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!
Det ligger ett positivt skimmer i luften av värme inne i Storans lokaler, något som publiken tagit med sig utifrån. Stämningen är på topp.
En stund innan klockan slår 23:00 släcks ljuset i lokalen. Publiken reagerar med visslingar och handklapp. Siffrorna “60” tänds på projektionen bakom scenen för att sedan räkna ner det minuten korta introt “On Air”. Under tiden äntrar Ronan Harris, Mark Jackson och de två livemusikerna scenen. Publiken jublar och VNV Nation rivstartar med kvällens första låt – en städad version av den normalt ganska ‘skitiga’ “Chrome”. Efter den inledande låten möts VNV Nation av en stående ovation som heter duga. Ronan Harris skakar på huvudet och ler som ett barn i en godisbutik samtidigt som publiken vägrar att sluta att klappa händerna. Att Ronan är tagen är lätt att förstå, han är stum! En ung kvinna i publiken kastar upp en bukett rosor på scenen som Ronan snabbt plockar upp och läser på lappen som sitter fast i bandet runt buketten. Han läser högt för den tysta publiken, som gör en paus i applåderna. “Till Ronan Harris från en beundrare och publiken i Göteborg. Ni är det bästa bandet i världen och vi älskar er..” Något i den stilen. Det är ömsesidig kärlek och värme som få band i genren är förunnade. En afton som denna kan omöjligt börja bättre.
VNV Nation radar sedan upp hit efter hit och nyare låtar blandas med gamla. “Space & Time”, “Darkangel”, “Further” och “Tomorrow Never Comes” – för att nämna några – och efter varje låt svarar publiken direkt med jubel och handklapp. Ronan Harris humör är på topp och pratar som vanligt mellan låtarna, men något har hänt. Hans sedvanliga prat om alkohol och fest som allt för ofta i VNV Nations livehistoria tenderar att vara både elakt och cyniskt. Det är som bortblåst och kanske är beror detta på kvällens kärleksfulla stämning eller så har Ronan lärt sig sin läxa efter att blivit varse detta problem, vad vet jag? Men lycklig är jag i alla fall och får stundtals gåshud i låtar som “Illusion”, “Gratitude”, “The Farthest Star”, och “Nova”. Publiken sjunger med och Ronan behöver inte göra mycket för att publiken ska tända till. Ibland räcker det med en enkel gest, vilket även Mark Jackson visar mellan trummandet. Jag skall vara helt ärlig när jag säger att detta trodde jag faktiskt inte. Att Ronan Harris skulle tona ned sitt elaka tjat och att han skulle sjunga rent utan att skrika sig igen alla låtar men han gör det ibland men då är det mest som krydda och för att han rycksmed och hänger sig av publikens respons som är ren och skär kärlek från hjärtat, baserad på värme och ljus. Det hände också ett par gånger att Ronan kom av sig helt med sången och blev stum, vilket bara är ett bevis på det jag försöker förklara. Bandet är som alltid klanderfritt som spelar varje låt med fingertoppskänsla och med perfekt precision med den spetskompetens de har som professionella musiker i en genre där VNV Nation är pionjärer och okrönta kungar.
På den här turnén – titulerad “Automatic”, efter titeln på det nya albumet, har speltiden utökats för att man skall hinna mer flera låtar än tidigare. Det gör schemat tajt, både innan och efter förbandet vilket är till VNV Nations fördel, då publiken inte hinner bli för full eller tänka så mycket. Efter en och en halv timmes spelning gör bandet en kort paus för att sedan rada upp de tre extranumren med två låtar per session – och trettio minuter senare avslutar VNV Nation sin show sedvanligt med klassikern “Perpetual”. I denna låten dominerar stundtals publiken, som verkligen älskar låten vilken är en perfekt avslutning på en underbar afton.
Sammanfattningsvis så var detta en en magisk upplevelse som jag aldrig trodde skulle komma. Jag har sett bandet ett antal gånger sedan nittiotalet och jag börjar nu förstå de galna hardcore-fansen som följer bandet världen runt på deras spelningar. Med all rätt, det är ytterst få band i genren som kan levererera en show som denna! Jag kände också att två av mina tidigare favoritlåtar – “Standing (Motion)” och “Beloved” numera blivit rätt trista. Dessa två låtar var i mitt tycke kvällens sämsta, vilket bevisar att VNV Nations håller en smått otrolig lästanivå.
Uppmärksammade läsare kan också notera att jag valt att ignorera förbandet, detta för att jag valt att fokusera på det positiva med kvällens konsert. Samt ett fåtal fadäser med grodor och hattar.
Tack VNV Nation för en fantastisk show. Tack till arrangörerna för en underbar afton – och tack publiken för att ni är så goa!
Jag håller med, det var en jättefin kväll,
en av de bästa med VNV. Kul att Ronan var på så strålande
gott humör också, men det är klart, blir man love-bombad
från sekunden man kliver ut på scenen är det nog svårt att bli något annat. Fina foton också! Får man lägga upp dem någonstans om man anger
fotografens namn och webplatsen? Mvh/ Karin