Artist: The Sisters Of Mercy (+The Deer Tracks)
Datum: söndag 20 november 2011
Scen: Münchenbryggeriet, Stockholm

Foto: Kommer eventuellt!

Rapport: Niklas Hurtig

The Sisters of Mercy har i år spelat i Europa med sin 30-årsjubileumsturné och denna duggregniga söndag var det så Stockholms tur att få se de gamla gothrockarna från Leeds igen.

Kön ringlade tidvis lång utanför ingången till Münchenbryggeriet inför kvällens liveshow signerad The Sisters of Mercy. Insläppet var satt till 19.00 och på biljetterna fanns det angivet att  huvudakten skulle starta en timme senare. Runt 20.15 startar till mångas förvåning ett band spela. Det var knapphändig information om det skulle vara något förband övet huvud taget så många hade inte räknat med detta. Några låtar in i spelningen avslöjar den platinablonda sångerskan att de är den svenska electronicaakten The Deer Tracks. De har ett sound som påminner om postrock uppblandat med electronica i stil med Austra eller kanske Planningtorock.

Spelningen börjar trevande då de flesta nog inte ens vet vad det är dom står och tittar på. Men de låter bra och ett stort plus är att mycket av de elektroniska ljud man hör spelas upp live av någon av de fem medlemmarna på scen med hjälp av diverse synthar och andra konstiga instrument. De varvar märkliga IDM-inspirerade takter med gitarrmangel men utan att det låter fel eller malplacerat. Deras energi på scen och förvånansvärt starka låtar höjer stämningen rejält ända tills sångerskan ensam på scen avslutar med att spela på såg. Jag slår vad om att fler kommer intressera sig i detta band efter denna lysande livespelning.

Vid nio väller så äntligen den tjocka vita röken ut över scenen och golvet närmast framför. Publiken jublar då de vet vad detta betyder. Strax efter äntrar de solglasögonbeklädda medlemmarna scenen och sist men inte minst kommer den enda kvarvarande originalmedlemmen Andrew Eldritch.

Andrew börjar sjunga med sin mörka stämma och några ur den högst diversifierade publiken börjar dansa och röra sig i takt till musiken. I början låter det vältimat men också rutinmässigt. Inget sticker ut utan det återges precis som de anser det ska låta. Under fjärde låten “First and Last and Always” sjunger publiken med i refrängen och stämningen likt röken tätnar i det gamla bryggeriet.

Gruppens sjunde framförande för kvällen “Marian” spelades i ett högre tempo än studioversionen vilket gjorde att låten tappade sin dystra och gotiska prägel. Detta hade varit en perfekt låt att ha som ett långsammare och mörkare parti i spellistan, men nu vart den bara en fortsättning på föregående låtar.

Andrews sång och framförande blir bättre för varje låt som går och det som började som rutin blir riktigt levande och starkt efter ungefär halva spelningen.

Om man ska vara lite kritisk mot kvällens show så är det att de ibland inte verkar veta om de ska vara ett hårdrocksband och mangla på ordentligt på gitarrerna, eller om de ska vara den gamla skolans goth rock-band med det karakteristiska gitarrplinkade soundet. Att “rocka till” låtarna under livespelningar är det många grupper som gör, men jag kan garantera att publiken inte är här denna kväll för att se ett hårdrocksband.

När så den sista låten “Temple of Love”, ekar ut utbryter ett jubel och många har ett brett leende på läpparna. Just i den här stunden konstaterar jag för mig själv att jag precis sett en riktigt bra spelning och denna känsla naggas endast i kanten av besvikelsen över att inte ha fått höra gruppens, i min mening bästa spår – “Some Kind of Stranger”.

Kvällens höjdpunkter – “Dominion/Mother Russia” och de tre avslutande extranumren.

Setlist

1. Intro
2. Crash and Burn
3. Ribbons
4. First and Last and Always
5. Train / Detonation Boulevard
6. Alice
7. Marian
8. When You Don’t See Me
9. Arms
10. Dominion / Mother Russia
11. Summer
12. On the Wire / Teachers
13. No Time to Cry
14. Amphetamine Logic
15. This Corrosion
16. Pipeline (The Chantays cover)
17. Flood II

Extranummer

1. Rain From Heaven
2. More

Extranummer 2

1. Lucretia My Reflection
2. Vision Thing
3. Temple of Love