Åtta år efter förra albumet ”Vertical Theory” släpper nu Haujobb sitt nya album ”New World March”. Det är det sjunde i ordningen om man bara räknar deras riktiga studioalbum. För egen del, åtminstone, kan jag utan överdrift säga att det är mycket efterlängtat. Jag har hållit dem högt i anseende ända sedan jag hörde dem första gången, någon gång i slutet av nittiotalet. ”Vertical Theory” är ett av mina mest spelade album ända sedan det släpptes 2003. Kanske just därför hade jag lite svårt att ta det nya albumet till mig, inledningsvis. Möjligtvis med undantag för de tidigaste albumen, så har Haujobb låtit ganska olika från album till album. Varje release har haft en egen inriktning och ett eget sound, dock med vissa gemensamma nämnare. Så är också fallet nu! Där ”Vertical Theory” hade ett svängigt, medryckande och ganska så upplyftande electro-sound, så har ”New World March” ett kyligare, dystrare och framförallt mer dramatiskt sound. Det finns tydliga filmiska drag över musiken, tycker jag. Det till synes dystopiska anslaget illustreras förträffligt av Ant-Zen-bossen Stefan Alts (S.Alt) ödsliga omslag.

Efter några genomlyssningar slutade jag emellertid att jämföra ”New World March” med ”Vertical Theory” och jag började betrakta materialet för vad det är. Och då greps jag mer och mer av den storslagna ljudbilden, melankolin och den enastående produktionen av detta alster. Daniel Myer och Dejan Samardzic har återigen lyckats klä sina ganska typiska Haujobb-melodier i en ny skrud och därmed skapa något som låter både nytt och väldigt familjärt på samma gång. De har dessutom gjort det med oerhörd finess och teknisk skicklighet. Ljudbilden är mångfacetterad och varierad, vilket gör att albumet får ett väldigt otvunget flow. Det känns aldrig som att musiken står och stampar eller återupprepar sig. Inget spår står omedelbart ut som väsentligt svagare än övriga, även om somliga kanske höjer sig lite extra över resten. Exempelvis fastnade jag oerhört för den bombastiska ”Crossfire”, den drivande ”Let’s Drop Bombs”, den suggestiva och mörka ”Lost” samt det dramatiska dubstep-doftande titelspåret. Haujobb lyckas effektivt binda samman bland annat electro, EBM-influenser och IDM till något som låter både modernt och tidlöst och totalt genreöverskridande.

Albumet finns i en dubbel-CD-utgåva där ett remix-album medföljer. Där erbjuds varje låt från ”New World March” i en remixad version. Dessa är gjorda av artister som Xabec, Dupont, Ah Cama-Sotz, Somatic Responses, This Morn’ Omina med flera. Som namnen antyder varierar remixerna ganska stort i stil, och detta gör remix-albumet lite splittrat och svårlyssnat, i mitt tycke. Detta är ett vanligt problem med just remix-album. Remixerna håller en hyfsat hög genomgående kvalitet, men som helhet spretar det för mycket för att jag ska uppskatta att lyssna på det från början till slut. Något som definitivt inte är fallet med originalalbumet! Men, visst finns här guldkorn och gott om låtar man kan ta fram och lyssna på då och då. Och för DJ’s finns här flera versioner som kan fungera bättre på ett dansgolv än sina respektive originalversioner.

Haujobb gör med ”New World March” en mycket efterlängtad comeback och visar på nytt vilka kreativa och skickliga musiker och producenter de är. Det känns också skönt att Daniel Myer åter fokuserat på Haujobb efter att i åratal koncentrerat sig på sitt soloprojekt Architect, samt blivit del av Covenant. För mig känns Haujobb som det mest angelägna av alla hans projekt och där hans fulla potential kommer mest till sin rätt. ”New World March” kan jag leva länge på!