Format: CD, Digital
Skivbolag: Kathodik Records
Releasedatum: 20 november 2010

Genre: Synthpop

7/10

En ny inriktning

En trevlig överraskning. Provision, som var en av mina favoriter bland de nordamerikanska synthpopprojekten för ungefär tre år sedan har nu återvänt från ingenstans. Efter många års slit med att hålla ett litet med högaktat musikprojekt flytande så trodde jag faktiskt att låtskrivaren och frontmannen Breye Kiser till slut hade tappat gnistan och gett upp. Uppenbarligen inte, något jag är väldigt tacksam över!

Provision är stationerade i Houston, Texas och bildades i november 2000 av Breye Kiser (alias Breye 7x som tidigare även är känd från U-N-I och Bamboo Crisis) och Leslie Hyman (från U-N-I och Wraith). Duon debuterade under 2002 när man släppte bandets första EP. Jag har inte hört den, men däremot debutalbumet “Evaporate” från 2003 hade ett väldigt smittsamt sound.

Provision själva beskriver sin musik som “electronic music with an edge”. Man har även plockat in element från den tradiotionella elektroniska dansmusiken som HI-NRG och italo disco liksom mer industriella tongångar och synthpop i det som utvecklats till bandets egna sound.

Första albumet “Evaporate” blev snabbt en favorit och visade upp Provisions sound via en stark sånginsats, budskapet via en stark sånginsats, invecklad programmeringsteknik och expressiva rytmer. Bandet är kända för sina konserter som kombinerar livesynthar, elektroniska trummor med en energi som smittar av sig. Ovanpå detta smart ljussättning och Breye Kisers kraftfulla röst. Provision spelade på Synthcon 2002, tilldelades pris för “Best New U.S. Artist” vid American Synth Pop Awards varpå man skrev på för Todd Durants skivbolag A Different Drum i slutet av 2003.

Bandet har tidigare släppt tre album, fyra EP’s och har också remixat en del andra band genom åren. “Paradigm” är detas första album på fem år och titeln säger allt. Det är ett musikaliskt och textmässigt paradigmskifte av klassisk synthpop av hög klass. Det finns några partier på albumet som saknar en del momentum och fokus.

“Into The Fray” och “Waiting” är två exempel på just detta. Den förstnämda börjar väligt abrupt och ljudbilden är hårdare än vad jag tidigare hört från bandet. Den slutar också lika abrupt och med närmare eftertanke hade låten tjänat på ett lite långsammare, mer atmosfäriskt intro. “Waiting” i sin tur har en lösryckt stopp-start typ av programmering, även om en större självsäkerhet levereras i melodierna. Båda spåren är helt okej, men albumet hade blivit minst lika sammahängande utan dem.

På “Love Like Machinery” tas vi dock åter tillbaka till mer välbekant territorium. Den är snabbare, har mer driv och dess sparsamt melodiska inslag hålls samman av en ständigt respresenterad sequencerprogrammering som i in helhet är skräddarsydd för dansgolven.

“I Lose Myself” är en av mina absoluta favoriter. Den är långsammare än de tidigare spåren och dess komplexa synthar och känslomässigt laddade lyrik med lika delar av gamla och nya influenser och slutresultatet blir en väldigt stark låt.

“I Thought You Knew” har en snygg framtoning med synthar som påminner mig om VNV Nation’s “Perpetual”. Jag är inget speciellt fan av VNV Nation men jag uppskattar den inspiration som Provision uppenbarligen hämtat. Jag tror också att låten visar på att bandet vill variera albumet och ta soundet en bit ifrån den industriella touchen man presenterar på “Into The Fray” och “Waiting”.

“Broken” är ytterligare en av mina favoriter. Låten är en duett där Breye och Jen delar på sånginsatsen och jag ser verkligen fram emot att höra Jen leda fler låtar i framtiden. Återigen ett välskriven låt.

Efter detta blir det lite av “miss and hit” utav “Paradigm Shift”. Titelspåret samt “Crossline” är båda ganska bra, men påminner väldigt mycket om de tidigare låtarna på albumet. “Crossline” lider lite av samma problem som Intuition’s “Time Of Your Life” (från “Berlin Sky” som jag recenserade nyligen). Den bygger på och bygger på för att till slut falla pladask och återspeglar inte den mogenhet som varit lite av låtskrivaren Kiser Breye’s signum sedan “Visualize”.

“Symmetry” är ett av albumet mer ambienta spår, som får mig att tänka på The Knife’s “The Captain and Forest Families” där även en del new beat-influenser kan anas i programmeringen.

“The Persistent Rhythm of Before” förtjänar att nämnas i en kategori för sig själv. Inspirationen till låten är hämtad från en novell med samma namn skriven av Christopher Hanks och är en av de mest rörande och vackra låtar jag har hört på flera år. Breye sjunger huvudstämman och backas upp av Jen och wow… det är bra! Låten i sig tillhör årets absolut bästa låtar och är en perfekt avslutning.

Jag skall erkänna att jag till en början inte var helt överväldigad när jag hörde “Paradigm Shift”. Det tog mig cirka tre månader att vänja mig vid bandet lite nya musikaliska vägval och jag är fortfarande inte säker på om Matt Willis (tidigare i Splendor Projekt) bidrag till Provision som ny tredjemedlem är till det bättre eller sämre, det är för tidigt för mig att uttala mig om.

Slutsatsen är att “Paradigm Shift” är ett genomtänkt album av ett band som aldrig låtit mer övertygande varken musikaliskt eller textmässigt. Visst, det finns delar av albumet som får mig att fundera lite över var det är på väg, men de självsäkra och melodiösa insatserna (som låter mer som det klassiska Provision jag är van vid) väger upp svagheterna. “Paradigm Shift” är ytterligare ett steg i rätt riktning och jag ser redan fram emot vad bandet kan tänkas hitta på till nästa album.

// Sebastian Kivi, Elektroskull – Synthportalen

(Red.anm – Denna recension skulle egentligen ha publicerats redan i vintras men föll av någon anledning bort på vägen. Vi ber om överseende med detta).

1. Into the Fray
2. Waiting
3. Love Like Machinery
4. I Lose Myself
5. I Thought You Knew
6. Broken
7. Paradigm Shift
8. Crossline
9. Symmetry
10. The Persistent Rhythm of Before