Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Ljusår (Playground Music)
Releasedatum: 7 september 2011

Genre: Pop

8/10

“Taxi Stockholm: Var god dröj. En annan tid. Åker hem med röda linjens portvakter. Rastlöst provocerande med garden uppe.

Du är långt ifrån mig nu, dom kan slå sig trötta. Soul boy vad skiljer din längtan från vem som helst? Du har flyttat tre mil med tricken, någon annan minst åttio med lånad bil. Ett ljusår.

Avståndet till Stockholms hjärta är längre än vad du någonsin kommer att förstå. Det här är din lekplats. Det här är din stad. Du flyger så högt och landar så hårt. Femtio minuter senare. Ramlar ner för Fyrverkarbacken med Erlanderhuset i backspegeln. Håller hårt i räcket på Västerbrons norra fäste.

På andra sidan blinkar en annan värld. Sommarens sista dagar försökte du ta mig med och göra horisonten till vår. Jag märkte aldrig hösten när vi flög genom tunnlar, förbi höghus. Men det var kylan som höll oss vakna. Vi rusade in i en ny tid. Vi sprang snabbt för att slippa se. Du visade mig vad som väntade. När vintern kom till Röda bergen var porten stängd. Den där natten på Kungsgatan fick du all ammunition du behövde.

Soul boy. Du har sprungit ett ljusår sedan Elvis sista andetag.”

Med ena benet i pop och andra på elektronisk mark

Efter två digitala singelsläpp och ett antal konserter under det sista året, så är nu Ljusår äntligen redo att presentera bandets självtitulerade debutalbum.

På “Ljusår” ges elva svenskspråkiga poplåtar där den Stockholmsbaserade trion levererar ordinär radiopop uppblandad med mer elktroniska tongångar. Syntharna, som  finns väl representerade i de flesta spår, med de new wave-doftande gitarrerna och akustisk dito tillsammans med flera lager väl genomarbetade stråkarrangemang ger en mustig och balanserad ljudbild.

Att man valt att skriva på svenska är värt en eloge i sig och det ger ett angenämt avbrott ifrån den stora dominansen av engelskspråkig musik. Som svensktalande så sätter sig ju texterna väldigt snabbt och större delen av dessa är i sin tur väldigt personliga och välskrivna. Men vem kan inte annat än smälta som smör i solsken när bandet exempelvis sjunger om ens andra hem -Gula Gången (Kolingsborg) i Stockholm?

Jämförelserna med annan svenskspråkig pop är oundviklig och givetvis också likheterna med sångaren Joakim Hjelms tidigare band Kamera (där trummisen Kalle Pilfalk även var med). Att man i någon del av sin musikaliska process influerats av band som Kent och Lustans Lakejer är också uppenbar, men faktum är att en rad andra svenska band skulle kunna nämnas för att beskriva deras musik.

Ljusår skall ha stort beröm för att man inte begått misstaget att överproducera sin musik. Sista tiden har många gjort misstaget att finslipa sina (från början ofta välskrivna) låtar in i minsta detalj och genom detta tappat mycket av känslan och glöden på vägen. “Ljusår” har stundtals ett lite skrapigt, skitigt och buffligt sound, långväga ifrån milimeterprecision och autotune. Detta ger en varm, behaglig och väldigt ärlig ljudbild, där låtarnas egen styrka hamnar i huvudfokus.

Variationen på albumet är väldigt bra. Visst, refrängstark pop i upptempo står för dominansen, men de olika rytmerna och variationen i ljudbilden bygger albumet till en väldigt stark helhet. Vissa låtar sätter sig mycket snabbt medan andra växer för varje lysning. Det är lite som att läsa favoritboken flera gånger och upptäcka nytt varje gång.

Att plocka ut låtar som bör nämnas är svårt då albumet egentligen saknar de där spåren man gärna hoppar förbi. Singelsläppen “Ljusår” och “Gentlemen” står absolut för plattans starkare hitlåtar. Men den näst sista låten på plattan, “När Filmen Tagit Slut”, med sina inledande körer och minimala elektroniska ljudbild som i refrängerna sedan brister ut i en tjock välkomponerad matta av akustiska gitarrer och stråkar, har på sista tiden blivit en personlig favorit. Men vem vet, om några dagar kanske en annan låt vinner favoritskapet.

Ljusår tilltalar förmodligen inte den generelle synthpoparen, det bör absolut nämnas. Tillräckligt elektroniskt för att träffa rätt hos den publiken är det ju inte. Men med ena benet i pop och andra på mer elektronisk mark har man med all sannolikhet hittat en bred målgrupp för sin musik, något som trots detta gör att man nog (i alla fall via remixerna av singelsläppen) kommer finna vägen in på både synthklubbarnas snällare dansgolv och den kommersiella radion.

// Jens Atterstrand, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

1. Ljusår  4:37
2. Gentlemen  3:56
3. Vemsomhelst  4:38
4. Aldrig igen  3:41
5. Natt efter natt  3:52
6. Hänga kvar  4:06
7. Tala är silver  3:26
8. Radio  4:05
9. Soulboy  4:15
10. När filmen tagit slut  3:48
11. Souvenir  4:10