Format: CD, Digital
Skivbolag: Calembour Records
Releasedatum: 15 juni 2011

Genre: Electropop, Synthpop

6/10

Värme, vemod och analog synthkärlek

Det började 1994, då Sergio Bersanetti flyttade till Connecticut i USA. Ruggigt nordamerikanskt väder och få vänner i det nya landet gjorde att italienaren tillbringade mycket tid hemma med sin nyinköpta synthesizer.  Efter femton års hemmakomponerande, över 90 låtar och en flytt till München, har han nu vänt upp och ner på byrålådorna och skakat fram tio spår till sitt debutalbum. Artistnamnet Sir Joe är helt enkelt ”Sergio” uttalat med slapp engelsk accent.

Ljudbilden på ”The Observer” är genomgående varm och analog (även om Bersanetti gick över till digitala syntar vid millennieskiftet). Annars hämtar Sir Joe sin inspiration ur ett brett spektrum av synthmusik.

Titelspåret ”The Observer”, som avslutar skivan, inleds som riktig gammal rymddisco från sent 1970-tal, och den hade gärna fått fortsätta så också. Även ”Pure” har sådana influenser, när låten väl kommer igång efter en mjäkig början. Tyskspråkiga ”Frei” är den hårdaste låten (vilket i och för sig inte säger så mycket). Den andas D.A.F. och Absolute Body Control och har enligt Sir Joes webbsajt blivit en ”instant floorfiller”. Välförtjänt, tycker jag.

”The Loser’s Don’t Like the Winners” låter som en Depeche Mode-låt med houseinfluenser, och är därmed den enda låten med moderna inslag i ljudbilden – om man med ”modern” menar gjord efter 1987. I ”New World” tycker jag att vi befinner oss på gränsen till Gary Numan-land, och i ”She Doesn’t Care” verkar det inte bättre än att Kraftwerk gått ihop med Lars ”Örongodis” Roos och gett sig på en dansbandstryckare.

Sistnämnda låt är ett exempel på att ”The Observer” på sina håll blir lite väl ljuv och mesig. Särskilt tydligt är det i smäktande ”Suddenly”, där Froxeanne från italienska darkwave-orkestern The Frozen Autumn gästar på sång. Kanske är Sergio Bersanetti förlåten, eftersom han här verkar i en typiskt italiensk tradition – Italien är historiskt sett de smöriga schlagerballadernas förlovande land. Herre, förlåt italienarna, ty de vet inte vad de gör!

Nej, ett mer smakligt hopgifte av den italienska mainstream-låttraditionen och synthpop hittar jag i två lätt vemodiga midtempo-låtar. I inledande ”The Sign of Virgo” samt ”Sahara” – snygg, eftertänksam minimalsynt sjungen på italienska. Båda är bland de allra bästa spåren på skivan.

”The Observer” är lite för spretig för att hålla fullt ut som album, men det är trevlig, habil synth med härlig old-school-känsla i soundet, gjord med uppenbar kärlek till genren. Eller genrerna.

Förutom låtarna på skivan finns det en hel del mer av Sir Joe att höra på hans webbsajt http://www.sir-joe.com/. Flera egna poplåtar och instrumentala spår, samt en rad remixer och covers av artister som Depeche Mode, Peter Murphy, Laurie Anderson och Sparks.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. The Sign Of Virgo
2. Frei
3. She Doesn’t Care
4. Pure
5. New Culture Theory
6. New World
7. Sahara
8. Suddenly
9. The Losers Don’t Like The Winners
10. The Observer