Subscribe via: RSS

Dekad – “Monophonic”

Posted on 23 August 2011

Dekad – “Monophonic”

Format: CD, Digital
Skivbolag: Boredomproduct
Releasedatum: 2 maj 2011

Genre: Electropop, Synthpop

3/10

Fransk synthpop som inte riktigt håller måttet

Dekad är ett franskt synthpopband och “Monophonic” är deras tredje fullängdare som släpps via Boredomproduct. Det franska skivbolaget har samlat en skara artister inom genren, samtliga med ett karaktäristiskt elektroniskt sound av distans, svalhet med en retrospektiv touch.

Instrumentalt är Dekad’s nya album som en lätt jogging i synthpopparken. Det är ett kompetent hantverk som poppar på ganska bra åt mollhållet med många bra melodier. Jag saknar den högre växeln och en tydligare karaktär, är plattan elektropop eller oldschool synthpop? Ingetdera, den faller någonstans mittemellan. Men det är sången den faller igenom på, och på ett enbart negativt sätt. Först och främst är den väldigt slätstruken och tam, men det är den franska accenten jag stör mig mest på. Ibland blir det nästan en parodi på fransmän som försöker sig på det engelska språket. Det är inte charmigt, det är inte ens komiskt, det är bara irriterande. Värre blir det också när texterna ibland försöker förmedla “viktiga” budskap och sångaren har en ton i rösten som försöker slå an på de känslomässiga strängarna med nämnda accent.

Jag har haft ögonen på bandet sen deras debut “Sin_Lab” och tyckte mig finna några bra spår där.  Tonläget var mer åt goth-hållet och hade ett skitigare sound. Uppföljaren “Confidential Tears” svängde mer åt ren synthpop och hade några riktigt starka låtar. Vokalt var de båda skivorna mycket bättre än “Monophonic” av någon anledning. Här kommer min teori om debutplattans storhet in. Första skivan är ofta en samling av flera års musikskapande och förädlat många gånger om. Andra skivan kan rida på vågen av den första med låtar tagna från bandets gamla låtbibliotek. Tredje skivan får, i motsats till den första, en snabb utvecklingsprocess och slängs ofta fram för fort med allt för lite självkritik. Kanske en förklaringsmodell varför “Monophonic” långt ifrån håller måttet.

Jag hoppas bandet hittar tillbaka till de bra vibbarna som fanns på de tidigare skivorna, om ni vill kolla in bandet, köp då någon av deras tidigare album i första hand.

(Red.anm: Som ni noterar släpptes albumet redan den 2 maj, av olika anledningar har recensionen vid tidigare tillfälle fallit mellan stolarna. Enjoy!)

// Robert Eklind, ElektroSkull – Synthportalen

  1. New Religion
  2. Untouchable
  3. Darkest Days
  4. Hands Over Me
  5. So Sorry (feat. Sylvie of Foretaste)
  6. What If
  7. Don’t Try
  8. Sometimes
  9. No Time For It
  10. Dirty Princess
  11. Monophonic
Share Button

Comments are closed.